28 veckor senare.

För er som av någon anledning ännu uppehåller er vid den här sidan, har jag äntligen en nyhet att komma med. Minns ni brevet jag skickade till Socialstyrelsen i somras? Jag skrev till den s.k. Tillsynsavdelningen, som granskar vården i Sverige, för att fråga hur man såg på pedofilers behov av stöd. Nu har jag fått svar. Det tog ett halvår, men jag tror det var värt det. Läs och bedöm själva här nedan!

Innan ni tittar på svaret bör ni dock ha två saker i åtanke. För det första: Den enda rimliga förväntningen på ett brev skrivet av ett anonymt peddo torde vara högst blygsam. För det andra: Den som vill få en myndighet att jobba åt sig bör i alla avseenden vara så konkret det bara går. Jag trodde i min enfald att några efterforskningar och en avslutande fråga var tillräckligt; men icke! Jag fick mest bekräftat att jag är något av en filosof. Allra bäst vore förstås att stämma staten i ett fall av omisskännligt felbemötande. Jag överlåter äran åt den som känner sig manad härtill.

Okej, here goes:

Dnr 3.2-20681/2010

En läggning i behov av stöd

Du har kommit med synpunkter och ställt några öppna frågor till Socialstyrelsens tillsynsavdelning under rubriken En läggning i behov av stöd. Av ditt brev framgår bl a att du menar dig tillhöra en av de särskilda grupper som utmärks av att de beskrivs som förfördelade och därför är skilt uppmärksammade i Socialstyrelsens arbete med att människor ska få vård, stöd och omsorg på lika villkor.

Tillsynsavdelningens uppdrag är att genom tillsyn säkerställa att det ges god vård och omsorg på lika villkor inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Till ledning för det arbetet finns föreskrifter utgivna av Socialstyrelsen efter särskilt bemyndigande.

För vissa patientkategorier, företrädesvis mycket stora grupper av patienter som exempelvis demenssjuka, finns riktlinjer för vården som Socialstyrelsen tagit fram i samverkan med andra berörda samhällsfunktioner. Däremot saknas sådana riktlinjer för mindre patientgrupper och det finns inte heller några planer på att ändra inriktning på riktlinjearbetet. Socialstyrelsens arbete med riktlinjer kommer även fortsättningsvis att ha sin huvudinriktning mot s k folksjukdomar.

Socialstyrelsen gör i sitt tillsynsarbete inte omotiverad skillnad på de krav som ställs på vårdgivare vad beträffar vård som ges till lika patienter. En patient med behov av stöd ska erbjudas vård på lika villkor som en annan patient med behov av stöd. Dessa bedömningar är inte på något sätt knutna till sexuell läggning. Om brister uppmärksammas och förtjänar kritik ges kritiken under samma förutsättningar oberoende av sexuell läggning på patienten som har varit föremål för vårdinsatsen.

Vad därefter gäller de mer filosofiska delarna av ditt brev avstår Socialstyrelsen från att granska och diskutera dina ståndpunkter och argument.

I handläggningen av detta ärende har juristen Ingrid Millet och medicinalrådet Göran Mellbring på enheten för nationell samordning vid Socialstyrelsens tillsynsavdelning deltagit.

Med detta brevsvar avslutar Socialstyrelsen handläggningen av detta ärende.

Per-Anders Sunesson

Avdelningschef                       genom /  Lena Ånmark

Tillsynsavdelningen                                Sekreterare

Okej, kanske inte världens roligaste svar; jag håller med. Men visst är det lite coolt att de bemödat sig att rådfråga en jurist i saken? Det var faktiskt över min förväntan, måste jag säga. Jag trodde att de skulle göra sig så lite besvär som möjligt för min skull. De får akta sig, så jag inte blir för mallig!

Ja, vad händer nu då? Ingenting. Jag tänker i alla fall inte göra något mer – än. Inte ens svara på kommentarer, är jag rädd. Men ni får hemskt gärna diskutera med varandra i kommentarsfältet. Kom ihåg att vara snälla med varandra, bara! Det är ju trots allt jul.

Med vänliga hälsningar,

Nicolai de Bauer

Väl bekomme!

Kära läsare,

jag har bestämt mig för att upphöra med bloggandet. Bakom detta beslut ligger ingen dramatik, utan helt enkelt en insikt om att jag behöver ägna mig åt annat framöver. Jag fick i veckan reda på att jag kommit in på den utbildning jag önskade. Jag skall flytta till en annan plats, för att skapa mig ett nytt liv där – och med ett nytt liv kommer nya vanor. Därför har jag bestämt mig för att, på obestämd tid, göra ett avbrott från sexualpolitiken.

Det blir tyvärr inget brandtal den här gången, men jag vill gärna påtala hur mycket skrivandet har betytt för mig. Jag har lärt mig otroligt mycket under denna korta tid. Jag har skaffat vänner och utbytt erfarenheter. Mitt liv kommer aldrig bli sig likt igen; främst till det bättre. Det stöd jag upplevt har varit mig till stor hjälp. Sent skall jag glömma denna märkliga värld, där så mycket lidande och klokskap finns samlat på ett ställe. Tids nog lär jag återvända.

Bloggen med dess inlägg kommer att ligga kvar, men jag tänker inte delta i några fler diskussioner. Ni som vill nå mig kan fortfarande göra det på mejlen (nicolai.de.bauer@gmail.com). Jag kommer dock inte vara lika tillgänglig som förr.

På återseende,

Nicolai de Bauer

I klartekst.

Nu har den första intervjun med Daniel, eller Giovani di Amore, transkriberats av densamme. Här nedan följer intervjun i textad version. Jag har valt att inte översätta texten i sin helhet, utan i stället förklara vissa ord som avviker från svenskan. Håll pekaren över dessa ord, så skall en enkel översättning träda fram. Länkarna går ingenstans, bara så ni vet.

-

Daniel: Man går med en sorgfølelse i kroppen, uansett egentlig.

Reporter: Daniel er pedofil. Og ”sorg” er ordet han bruker for å beskrive følelsen det gir han. Daniel er tiltrukket av barn, og det har han vært nesten så lenge han kan huske. I den her reportasjen får du ikke Daniel sitt egentlig navn, eller høre hans egentlige stemme. Han vil ikke risikere at slekt og venner, jobb og omgangskrets skal snu seg bort fra han.

I tenårene skjønte Daniel at han likte jenter som var yngre enn han selv. Men selv om Daniel ble eldre, ble ikke jentene han interessert seg i det.

Daniel: Så, i stedet for å på en måte erkjenne at det var sånn jeg var, så tenkte jeg at det her ville over. Jeg hadde hørt at i puberteten så kan man tenke på så mye rart, og at det helt sikkert handlet om en fase.

Reporter: Hvordan var det da du oppdaget at det faktisk ikke gikk over, og du ble litt eldre og innså det?

Daniel: Jeg forstod vel først at jeg hadde behov for å snakke med noen om det. Og det første man tenker da er at man gjerne skulle snakket med noen som har det på samme måten.

Reporter: På internett fant Daniel andre pedofile, men ikke det han trengte. For i stedet for råd til hvordan han kunne taklet livet som pedofil, fant han råd om hvordan man kunne vinne tilliten til et barn.

Daniel: Så der, i slike lukkede forum, kan man fort bli møtt med oppmuntring nærmest til at man kan ha sex med barn for ”det trenger absolutt ikke å skade barn,” ”ikke hør på hva folk sier om det; det kan gå fint så lenge du er snill og god’. Så, jeg vil kalle det usunne forum, lukkede usunne forum, som jeg ikke ville være en del av. For en del av de holdningene og moralen jeg møtte der, stemte ikke helt med hvordan jeg så på meg selv og mitt syn på barn og sex. Så jeg trakk meg unna der, og da hadde jeg på en måte ingen, ingen å snakke med. Man ønsker gjerne og ha muligheten til å si det her til noen, for det er alt for mye å håndtere alene.

Reporter: I følge Helse- og omsorgsdepartementet skal pedofile snu seg til kommunen for å få hjelp. Gjennom å snakke med fastlegen kan man få henvisning til en psykolog eller sexolog. Men det har ikke Daniel gjort, for han er redd for hva han blir møtt med. For pedofili er et av våre aller største tabu, og det er en enorm skam knyttet til det å være pedofil. Det er en gruppe mennesker det på et vis har vært lov til å hate. I artikler Daniel leste om pedofile, oppdaget han raskt at pedofil ble det samme som overgripere. Og akkurat det, at pedofile er tikkende bomber, mener Daniel er den største misforståelsen av dem alle.

Daniel: At det ligger en automatikk i at man er en kommende overgriper, at man på en måte har en slags iboende egenskap som overgriper.

Reporter: I slutten av tenårene og i begynnelsen av 20-årene, var Daniel redd for å bli en overgriper selv.

Daniel: For man føler at man har fått en rolle, som en fare og som en overgrep, og det er nesten så man mister troen på sin egen moral og sitt eget vett. Det å være tiltrukket barn sier ingenting om hva slags moral man har. Man er ikke annerledes enn andre mennesker. Man kommer ikke med andre menneskelige egenskaper enn det å være tiltrukket. Men når man hører at man vil bli en overgriper fordi man har slike følelser i gåseøyne, så er det nesten så man tror det selv og blir redd for at det faktisk skal skje.

Reporter: Men for et par år siden, kom Daniel over en hovedoppgave om pedofili, skrevet av en psykolog. Der kunne han lese at det fantes mange pedofile ikke-overgripere.

Daniel: Og da skjønte jeg at det faktisk fantes et alternativ, som en ikke-overgriper, selv om man har slike følelser, og da bestemte jeg meg for at det skulle jeg være. For det stemte egentlig med den moralen som jeg i utgangspunktet hadde, men som var truet av samfunnets forhåndsdømming og holdninger.

Reporter: Nå har Daniel fortalt tre venner at han er pedofil. Alle støtter han, og Daniel forteller at de hjelper han å takle sorgen han bærer på.

Daniel: [Jeg blir] forelsket og betatt, og føler en kjærlighetssorg, fordi man har et ønske om å gi og få kjærlighet til noen man blir glad i – men man kan selvfølgelig ikke inngå i et slikt forhold med et barn. Så da føler man en sterk kjærlighetssorg i jevne mellomrom i livet. For min del er det den største delen av det. Det å ikke kan leve ut seksualiteten sin er ikke et problem; det er ikke vanskelig.

Reporter: Etterhvert håper Daniel på en nettside, der folk som er tiltrukket av barn kan ta kontakt med et hjelpeapparat. For han tror færre vil bli overgripere, hvis de blir møtt uten fordommer og hat.

Daniel: Hvis man vil ta seksuelle overgrep mot barn på alvor, så har man muligheten til å forebygge mange overgrep tror jeg, ved at personer med en slik tiltrekning kan snakke med noen. For det er klart at det finnes personer med en slik tiltrekning som sliter med overgrepstanker, og kanskje begår overgrep nå i dag, eller som har gjort det. Det er klart det finnes.

-

Nicolai de Bauer

Giovani di Amore (textning)

Nice!

Jag älskar South Park. Det är lönlöst att förneka. Som tonåring tyckte jag att det var den mest depraverade smörja jag någonsin sett, men ni vet… man växer upp. Vidgar sina vyer. Jag skulle dock inte säga ”mognar,” med tanke på innehållet.

I alla fall. Nu senast när jag såg två avsnitt på raken, tack vare de arbetslösas gudagåva MTV, kände jag en stark ingivelse att nämna det ena för er. Det handlade nämligen om sex med barn. Storyn är att Kyles bror Ike, som går i småskolan, blir ihop med sin lärarinna. Kyle förstår att de blivit litet väl fysiska med varandra, så han går till polisen för att anmäla henne. Se hur det går för honom här!

Jag kan bara tänka mig hur mycket skit Matt Stone och Trey Parker måste ha fått för det här avsnittet, med den avslöjande titeln ”Miss Teacher Bangs a Boy’. Jag kan i och för sig tänka mig att alla avsnitt får kritik, men jag känner på mig att det här orsakat mer rabalder än andra. Ändå är satiren som vanligt mycket träffande. Kanske gör det bara saken värre?

Nicolai de Bauer

En röst för Norden.

Pedofili fann sin väg till den norska etern tidigare i år, när programmet ”Her og nå” gjorde ett inslag därom. Nu har redaktionen tagit upp ämnet på nytt. Orsaken är att pedofilen från förra sändningen valt att ställa upp på en intervju! Det är en stor nyhet, tycker jag. Peddon är annars människor man talar om och inte med.

Den här gången har jag varit litet mer framsynt och faktiskt laddat ned programmet. Ni som vill lyssna kan göra det här. Mannen i inslaget kallar sig Daniel; han gick tidigare under namnet Giovani di Amore. Jag skulle hemskt gärna citera honom, om det inte vore för mina bristande språkkunskaper. Budskapet är i varje fall att pedofiler har det svårt och behöver stöd.

Om ni förresten tycker att han låter som en förkyld snuskgubbe beror det på två saker. För det första är rösten maskerad för minskad igenkänning. Och för det andra pratar han trönderska.

Nicolai de Bauer

Uppdatering, 2010-07-14: En transkribering av inslaget finns nu tillgänglig!

Ett peddo gör ingen sommar…

Även om jag njutit av sommarens monopol i bloggosfären, är det icke desto mindre ett glädjebesked att Alex Limonovic snart är tillbaks! Jag har i två privata ordväxlingar fått det bekräftat: Snart är bloggen igång igen. Trevligt för oss som gillar mångfald – och inte minst skribenten ifråga!

Nicolai de Bauer

Bara vara vänner?

Jag skulle vilja ställa en fråga till er som attraheras av antingen barn eller ungdomar. Finner ni den andra gruppen intressant på ett socialt sätt? Med andra ord: Tycker ni pedofiler om att vara bland ungdomar, och ni hebefiler att umgås med barn?

Nicolai de Bauer

Res den!

En synnerligen glad midsommar, jämte fem millimeter regn mellan klockan 12-15 på SMHI:s väderstation Malmö Jägersro för er som storhandlat på Sova, tillönskar jag er alla öron- och svanslösa kreatur runt om i landet!

Nicolai de Bauer

Barnporr utan barn och porr.

Jag har i en privat brevväxling fått frågan hur den nya lagen mot barnpornografi kommer att fungera. Eftersom detta är av betydelse inte bara för pedofiler, utan för var och en som handskas med bilder på barn, väljer jag att ta upp frågan även här.

Bakgrunden är att regeringen tillsatte en utredning av lagen 2005. Två år senare presenterade utredningen sitt betänkande: ”Barnet i fokus – En skärpt lagstiftning mot barnpornografi’. Ännu två år senare var Lagrådet och regeringen färdiga med sin bedömning, och en proposition – d. v. s. lagförslaget – överlämnades till riksdagen. Den 20 maj i år beslutade en enig riksdag att anta förslaget, som kommer att träda i kraft den 1 juli.

Vad är det då man har antagit? Framför allt rör det sig om det s. k. ”tittförbudet,” det vill säga den ändring av brottsbalken som gör att

”även den som betraktar en pornografisk bild av barn som han eller hon berett sig tillgång till – utan att för den skull inneha bilden – ska kunna dömas för barnpornografibrott.” (1)

Tidigare har endast innehavet av barnpornografi varit förbjudet. Denna nya ordning väcker onekligen många frågor, särskilt som brottet ”betraktande” saknar motstycke i svensk lag. Till en början bör vi hur som helst ställa oss frågan: Vad menas med ”barn” och vad menas med ”pornografi’?

Fram till 1998 fanns ingen juridisk definition av ordet ”barn’. (2) Endast i förarbetet till lagen kunde man läsa att med barn avsågs ”unga människor vilkas könsmognadsprocess inte är avslutad”. (3) Efter en översikt kom ordet dock att gälla ”en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år”. Varför man inte helt enkelt nöjde sig med det senare rekvisitet kan tyckas märkligt. Även i de ovanliga fall då en människa inte genomgått puberteten vid arton års ålder är hon likväl myndig, och torde inte omfattas av några lagar för barn över huvud taget.

Ännu märkligare är turerna kring definitionen av ”barnpornografi’. På 70-talet, när barnporr i princip var tillåtet, menade statsrådet Sven Romanus att ”en viss försiktig utvidgning av det straffbara området kan vara motiverad”. (4) Han förespråkade därför en kriminalisering av ”bilder där barn är inbegripna i handlingar som uppenbarligen har en sexuell innebörd,” men också ”pornografiska bilder där barn förekommer tillsammans med en eller flera vuxna personer som utför sådana handlingar”. När det gällde gränsfall skrev han:

”Som utredningen har framhållit kan man även tänka sig fall där ett barn, t. ex. genom speciella kameraarrangemang framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att det avbildade barnet kan sägas ha deltagit i ett sexuellt beteende vid avbildningen. Enligt min mening är i sådana fall en viss försiktighet påkallad så att det straffbara området inte blir alltför vidsträckt eller svårbestämt. Det är t. ex. givet att det inte kan komma i fråga att straffbelägga all avbildning av nakna barn eller alla bilder där ett barns könsorgan kan urskiljas även om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift. För att en bild av ett barn skall vara straffbar måste det fordras att den enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk.” (3)

Så långt var allt ganska intuitivt och resonabelt. I det vanliga språkbruket är ett naket barn inte porr.

1997 kom detta att ändras. Nu uttryckte man sig i stället så här:

”Avgörande torde vara vilket syfte en viss framställning har. Om ändamålet med framställningen väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt kan det vara fråga om en pornografisk produkt. Men om framställningen har andra syften, t.ex. konstnärliga, torde den inte vara att beteckna som pornografisk /…/.” (5)

2009 hade Sven Romanus ord liksom hunnit förvanskas på vägen. I lagrådsremissen till ”tittförbudet” skrev man:

”Även bilder där ett barn framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att det avbildade barnet kan sägas ha deltagit i ett sexuellt beteende vid avbildningen kan falla inom det straffbara området.” (6)

Från att ”en viss försiktighet” varit påkallad föll nu dessa bilder ”inom det straffbara området”. Avgörande blev ”ändamålet med framställningen,” inte huruvida barnet kränkts. Vidare skulle det vara mer acceptabelt om bilden sågs i en konstutställning än på en obskyr betalsajt. ”Begreppet barnpornografi omfattar alltså ett vidare område än skildringar av sexualbrott,” som man så träffande uttryckte det 1997. (7)

Men inte nog med detta. Barnpornografibrottet behöver, i och med den nya lagen, inte ens ha med barn att göra:

”Frågan om en viss bild föreställer ett barn ska i första hand avgöras med utgångspunkt i den avbildade personens pubertetsutveckling. Härmed avses den yttre kroppsliga förändring som äger rum under könsmognadsprocessen. En följd av bestämmelsen är att den som inte avslutat sin pubertetsutveckling är att betrakta som barn alldeles oavsett hans eller hennes ålder. Den som utvecklas sent kan således vara att bedöma som barn även efter 18 års ålder.” (8)

Det är alltså möjligt att bli straffad för barnpornografibrott efter att ha tittat på en bild av en vuxen person som inte deltar i ett sexuellt beteende. Såvida man inte heter Ernst Billgren (minns de ”konstnärliga syftena’). Någonstans måste någonting ha gått mycket snett.

Om vi bortser från alla tvivelaktigheter, finner vi i förarbetena åtminstone tydliga svar på en del frågor. En redogörelse för de viktigaste följer här nedan.

• Är endast fotografier illegala?

Nej, även teckningar, 3D-grafik och andra skildringar omfattas av lagen. I lagförslaget skriver man: ”För straffansvar krävs inte att bilden föreställer ett verkligt barn, utan även bilder av fiktiva barn omfattas.” (9)

• Är spelfilmer med barn i sexuella scener förbjudna?

Inte nödvändigtvis; det har som sagt med framställningens syfte att göra. Så länge det inte är frågan om  renodlad porrfilm är det öppet för tolkning. Det kan nämnas att ”Maladolescenza,” en italiensk film med barn i uppenbart sexuella scener, inte ens nämns hos Statens biografbyrå. Jämför detta med att ”Dracula” från 1958 fortfarande inte får visas offentligt.

• Är sexnoveller om minderåriga förbjudna?

Nej.

• Får man handskas med sexbilder av sig själv och sin partner om man är under arton år?

Ja, om parterna är jämngamla och bilderna kommit till under samförstånd.

• Får man behålla sexbilder från sin ungdom när man blivit äldre?

Förmodligen, men det är inte säkert – och allt mer tveksamt ju äldre man blir. I propositionen sägs att ”allmänt sett bör dessutom gälla att utrymmet för undantag från innehavsförbudet blir mindre ju längre innehavet fortgått.” (10)

• Är bilder på nakna barn tillåtna?

Ja, i princip. 1997 sade man att ”bilder i vanliga familjealbum av nakna lekande barn är självfallet inte pornografiska”. (5) Man skall dock minnas att en serie nakenbilder mycket väl kan bedömas ha tillkommit för att ”vädja till sexualdriften,” och därför betraktas som barnporr.

• Vad händer med poliser, lagstiftare m. fl. som granskar barnpornografiska bilder? Hamnar de i fängelse?

Tyvärr inte. ”Innehav som kan vara nödvändiga för nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning” är inte kriminaliserade. (11)

• Räknas inte bilder i form av temporära Internetfiler som innehav, och på så sätt gör tittförbudet överflödigt?

Det är sant att de bilder man ser på nätet kan sparas som s. k. cache-filer. Det betyder att bilderna eller länkadresserna finns lagrade, utan att ha behövts laddas ned. I korthet har domstolarna dock visat sig fria snarare än fälla när det gäller förfogandet av cache-filer:

”Av vissa domar framgår att åklagaren vid huvudförhandlingen justerade åtalet till att omfatta endast de bilder som laddats ned aktivt av gärningsmannen och av vissa framgår att domstolen – oftast utan någon närmare motivering – inte fällde den tilltalade till ansvar för de bilder som lagrats temporärt. Av andra domar framgår att åklagaren hade upplyst domstolen om att det i den tilltalades dator funnits bilder med barnpornografiskt innehåll i de temporära filerna; den tilltalade hade inte åtalats för dessa bilder, utan endast för de bilder som han aktivt hade laddat ned.” (12)

Jag hoppas att denna genomgång varit givande, och uppmuntrar er att diskutera även sådant som inte framkommit i inlägget.

Nicolai de Bauer

-

Referenser:

(1) Utdrag från ”Barnpornografibrottet,” prop. 2009/10:70 (s. 27). Tillgänglig på
http://regeringen.se/content/1/c6/13/68/39/7c84db92.pdf.

(2) Enligt ”Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden – barnpornografifrågan m.m.,” prop. 1997/98:43 (s. 33). Tillgänglig på
http://regeringen.se/content/1/c4/11/75/6de7bc85.pdf.

(3) Citerat från ”Proposition 1978/79:179 om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.” (s. 9). Tillgänglig på
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=G203179.

(4) Prop. 1978/79:179 (s. 7).

(5) Prop. 1997/98:43 (s. 80).

(6) Utdrag ur lagrådsremissen ”Barnpornografibrottet” (s. 15-16). Tillgänglig på
http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/13/46/35/4009ac06.pdf.

(7) Prop. 1997/98:43 (s. 77).

(8) Prop. 2009/2010:70 (s. 16).

(9) Ibid. (s. 17).

(10) Ibid. (s. 38).

(11) Ibid. (s. 18).

(12) Utdrag ur ”Barnet i fokus – en skärpt lagstiftning mot barnpornografi,’ SOU 2007:54 (s. 244). Tillgänglig på
http://regeringen.se/content/1/c6/08/66/88/479d0b5d.pdf.

Det brittiska vemodet.

Ni vet hur man ibland hittar en låttext som talar rakt till ens hjärta, eller hur? Jag kände mig nostalgisk häromdagen och beslöt mig för att lyssna på Depeche Mode. Plötsligt dök det upp en text som omedelbart berörde mig. Den sade liksom allt!

Låten ifråga var ”See you” från 1982. För mig kom texten att handla om både obesvarad och förbjuden kärlek; pedofil såväl som vuxensexuell. Medan jag lyssnade till den, uppfylldes jag av en bitterljuv känsla: Upplevelsen av att kanske aldrig nå sina drömmars mål, men på något märkligt sätt förlika sig med detta och ändå vara lycklig. Ett slags outgrundlig katharsis, om man så vill.

För er som inte är bekanta med bandet sedan tidigare, följer texten här nedan. Ni andra kan nöja er med att nicka igenkännande.

All I want to do is see you again
Is that too much to ask for?
I just want to see your sweet smile
Smiled the way it was before

Well I’ll try not to hold you
And I’ll try not to kiss you
And I won’t even touch you

All I want to do is see you
Don’t you know that it’s true

I remember the days when we’d walk through the woods
And sit on a bench for a while
I treasure the way we used to laugh and play
And look in each others eyes

You can keep me at a distance if you don’t trust my resistance
But I swear I won’t touch you

All I want to do is see you
Don’t you know that it’s true

Well I know five years is a long time
And that times change (oh that times change)
But I think that you will find
People are basically the same (basically the same)

If the water’s still flowing, we can go for a swim
And do the things we used to do
And if I’m reluctant you can pull me in
And we can relive our youth

Oh but we’ll stay friendly like sister and brother
Though I think I still love you
All I want to do is see you
Don’t you know that it’s true?

Nicolai de Bauer