Om ni tycker att det råder stiltje i den svenska debatten, rekommenderar jag er att vända blicken mot Norge. I radio NRK P1:s program ‘Her og nå’ har man nämligen börjat diskutera pedofilers behov av stöd. I gårdagens avsnitt (efter ung. halva speltiden) fick lyssnarna ta del av ovanligt sakliga tongångar, där man bland annat gav akt på den stora majoritet pedofiler som inte är sexualbrottslingar. I morgon skall ytterligare diskussioner ta vid. Spännande!
Jag planerar nu att skriva ett brev till Socialstyrelsen, för att få svar på hur man kommer motsvara Norges framsynthet i frågan. Av någon anledning tror jag att påtryckningar som vädjar till den svenska tigern inom oss fungerar. 
Och om inte, så har jag i alla fall försökt! Tills vidare säger jag: Heja, Norge! Må ni bli Skandinaviens föredöme för sexuellt likaberättigande!
Nicolai de Bauer
Etiketter Her og nå, Norge, NRK, Pedofiler, Pedofili, Sexualbrott, Sexuellt likaberättigande, Socialstyrelsen, Sverige
april 28, 2010 kl. 6:15 f m
Inte visste jag att Norge gick i skottlinjen.
Men hur rattar man in norsk radio?
april 28, 2010 kl. 8:29 f m
envanligmänniska: Det är därför du läser min blogg: För att inte missa de verkliga scoopen!
Hur man bokstavligen ‘rattar in’ NRK är mig okänt, men följ denna länk för en desto mer digital upplevelse.
Nicolai de Bauer
april 28, 2010 kl. 12:14 e m
Länken fungerar inte. Jag kommer till sidan, fast inget händer, inget visas, och inga val relaterade till detta finns?
april 28, 2010 kl. 2:27 e m
Det var ju rätt bra nyheter. Så länge man kan definiera vilket slags “stöd” pedofiler behöver? Än så länge är jag skeptisk.
Men vad gäller Sverige har jag mer eller mindre gett upp hoppet. En väninna till mig berättade idag om att socialen varit på henne angående hennes privatliv och i anslutning till hennes son. Folk älskar att lägga sig i och förstöra! Nej, jag föraktar Sverige. Ser inget hopp alls. Så länge denna mentalitet får råda. Att skaffa barn i det här landet är ju som att skänka dem till fosterhem. I synnerhet om man skulle vara pedofil eller bara lite allmänt udda.
april 28, 2010 kl. 2:42 e m
Servern på NRK svarar inte, så det går inte att lyssna på deras klipp.
april 28, 2010 kl. 3:26 e m
http://podkast.nrk.no/fil/her_og_naa/nrk_her_og_naa_2010-0426-0447_634078972200000000.mp3?stat=1&pks=46655
Där är en länk till en podcast av 26 April-avsnittet istället. Dagens avsnitt är nog slut sedan 20 minuter eller så men kommer upp på podcast närmare sjutiden.
http://podkast.nrk.no/program/her_og_naa.rss
april 28, 2010 kl. 3:59 e m
Amarso: Det är bra att vara skeptisk, och som pedofilen i radioinslaget avstå en intervju. Än är det för tidigt att lämna ut sitt namn till medierna. Ämnet kommer ju vara högaktuellt även framöver, så det är lika bra att inte chansa. Än så länge verkar dock NRK hålla god ton.
Att det skulle vara hopplöst att få till stånd en förändring håller jag inte med om. Det gör väl inte du heller; du, som tycks ha de mest omvälvande planer av oss alla?
Yawn: Tusen tack!
Mycket kan jag, men inte teknik!
Nicolai de Bauer
april 28, 2010 kl. 9:19 e m
Efter att nu ha lyssnat på klippet (tack yawn) så vet jag inte om jag tycker att precis allt är helt sakligt. Till exempel så kallar de pedofili.info för en sida som stöder övergrepp mot barn!
Men sen är jag fortfarande skeptisk till vilken behandling de tycker är lämpligt för oss. Och det låter också på dem som att det är en bit kvar innan de ens kan komma igång med nåt. Här i Sverige har vi ju redan t ex Sexualmedicinskt centrum, dit man söker sig frivilligt.
Men är det bara snacka vi behöver? Vad med kärlek, osv, osv…
Som att vår läggning inte är en läggning utan ett hinder och ett problem – som en del tror man kan bli av med genom att bara prata. Dvs att vi slutar vara pedofiler för att vi går i samtal. Och vad händer om de ser att vi INTE “förbättras”?
Nej, jag ser bara det här som en liten grej, i det stora hela.
Jag ser snarare att pedofiler får komma TILL TALS, inte att de ska sitta och snacka med psykologer. Jag har prövat det och det funkar inte, liksom.
Vi borde börja hos RFSL och begära deras stöd i samhället.
Jag tänker då inte bli nåt experiment för hjärnskrynklare, m fl. Känns mer som att en fara lurar där!
Visst, många av oss är ensamma och behöver prata, och jag stöder teorier om att ju sämre vi mår, desto större risk KAN det finnas för en del att de gör något. Eller om man bara är kärlekskrank och impulsiv. Som jag varit.
Men jag tror snarare att vi behöver nån i så fall som verkligen förstår oss och våra känslor, och samtidigt respekterar dem utan att komma med normer och dissekera vår “påstådda kärlek” till barn och kalla den för en störning. Än så länge är det oerhört långt kvar innan en enda psykolog eller läkare skulle ta det steget, att tolerera oss så pass fullt ut. Tro mig.
Därför, bättre att inte gå till dem alls än att göra det och må fan så mycket sämre efteråt. Eller så blir man bara hjärntvättad. En del är mottagliga för sån “behandling”.
Så, nej. Jag kan inte se nån sensation i det här som Norge är ute efter.
Så naiv är i vart fall inte jag. Jag har lärt mig att vara misstänksam.
Men också. Så mycket som jag själv sökt hjälp under mer än halva mitt liv och inte fått det än, så har jag också rätt bra insikt i bristen på stöd i samhället. Men framförallt bristen på kunskap och tolerans.
Du ska ha tur om du träffar nån som inte har några fördomar mot pedofili, utan agerar helt neutralt och hjärtligt.
april 29, 2010 kl. 2:15 f m
Du var det svärt så skeptisk da Amarso;) Selvsagt er det stort at NRK gjör en slik sak. Det radio-programmet hadde en halv million lyttere, som nå har fått hört at pedofile inte trenger å väre overgripere.
Det er den mest nyanserte nyhetssaken om pedofili noen sinne i Norge, så med tanke på hur historisk den er, så er det en sensasjon.
Et skritt på vägen närmere aksept. Hvis jeg en dag går til det skrittet og lar meg intervjue, vil jeg få frem bedre hvilket behandlingsbehov man har behov for. Jeg har forsökt å få det frem, men det ble inte mycket plass til det denne gang.
Pedofile har behov for et sted hvor de kan mötes med varme, omsorg, og stötte. Overgripere/de som har sex med barn, og de som er redde for at de kan begå overgrep, trenger klinisk samtaleterapi for å stoppe sine overgrepstanker og sin overgrepsatferd.
april 29, 2010 kl. 6:16 f m
Jag känner mig oxå skeptisk mot psykologer i det här fallet eftersom jag tror att väldigt få har tillräcklig kunskap inom detta särskilda område. Iaf någon slumpvald lantispsykolog.
Men om det verkligen finns psykologer som kan stödja på ett riktigt sätt vore det väl bra? Och då menar jag inte psykologbesök i syfte att arbeta bort pedofilin, eftersom jag inte tror att det går.
Sedan skiljer jag på terapi i syfte att stödja notoriska brottslingar = alltså folk som har våldtagit eller utnyttjat barn sexuellt etc. Där är det naturligtvis legitimt att arbeta bort ett beteende så det inte får fortsätta. Men att stödja en “vanlig” pedofil är en annan sak, där det kanske handlar om att få rätsida på sin egen identitet. Jag tror fortfarande att majoriteten av pedofiler inte har gått ut och våldtagit barn. I det sistnämnda fallet tror jag inte att psykologen är ute efter att beröva pedofilen något. Ingen vill väl missunna någon annan kärlek och lycka i livet.
april 29, 2010 kl. 9:23 f m
Låt oss nu inte polarisera detta till att gälla allt eller inget. Som Daniel säger är inslaget ett viktigt steg mot acceptans – märk väl, ett steg. Det dröjer länge innan kusten är klar. Än bör vi vara återhållsamma med information om oss själva, även inför vårdpersonal.
Man skall dock minnas, att denna infallsvinkel från medias håll – att pedofiler är människor i behov av stöd och värme – är synnerligen ovanlig. Detta är den stora förtjänsten med programmet: Att vanligt folk får en mer nyanserad bild av oss. Dessutom kan vi numer hänvisa till ‘Her og nå,’ vilket även det är betydelsefullt. Att i konkreta termer kunna visa på det ökade stödet för pedofiler, det måste väl t. o. m. en skeptiker som Amarso se vissa fördelar med?
Att vi sedan aktivt måste styra debatten är en annan sak.
“Som att vår läggning inte är en läggning utan ett hinder och ett problem – som en del tror man kan bli av med genom att bara prata. Dvs att vi slutar vara pedofiler för att vi går i samtal.” (Amarso)
Skulle vi se en dragning åt detta håll, får vi inte vara sena med att protestera. Vi kan inte nöja oss med att situationen, som den ser ut idag, kvarstår i oförändrat skick. Vi skall ha rätt till vår läggning och tillerkännas våra grundläggande rättigheter!
Nicolai de Bauer
april 29, 2010 kl. 3:35 e m
Jag kan väl gå med på då att okej, Norge har gjort ett framsteg med sitt uttalande i radio. Men jag lever samtidigt i verkligheten, som inte är media.
Så vad som sägs i ett radioprogram inför en tiondel av ett litet lands befolkning är en sak. Och vad som händer här i Sverige är en annan sak.
Jag ser det jag ser. WYSIWYG-perspektiv…
Det jag ser är ett hat och en intolerans för att man är sexuellt attraherad av barn. Eller inte bara ser, utan UPPLEVER också.
Idag är jag extra kritisk, för idag var jag på rättegång, angående det som hände i somras när jag jobbade som brevbärare och lät ett par barn se min snopp.
Deras försvarare tyckte jag skulle ha fängelse! “För att barnen var så pass små och för att jag lurat dem till mig och deras förtroende, samt att jag brutit detta förtroende då jag utförde handlingen – samt i min position som vuxen och i en yrkesroll”. Vilket jävla skitsnack! Det enda de ser är att jag är ett monster – en farlig sexbrottsling som ger mig på små barn. Och för det vill de slänga mig i fängelse. Sedan yrkades det på 7000 kr per barn i skadestånd(!)
Jag dömdes slutligen till 5000 kr per barn i skadestånd (vilket jag KANSKE kan leva med) men också hela 120 dagsböter á 70 kr. Dvs 8400 kr. Så de tycker jag ska betala en massa pengar till ingen nytta istället för att ge mig den hjälp jag behöver… Min advokat yrkade på skyddstillsyn, men det brydde sig inte rätten om, som säkert kände sig kluven och ville få mig S.T.R.A.F.F.A.D. – för det kalla, beräknande, vuxna monster jag är.
Inge ser nånsin mina behov, mina svårigheter och ser in i min själ! Alla bara förutsätter att jag bara är konstig och udda och avvikande och inte vill anpassa mig, så de ger mig reprimander ihop om att jag ska “skärpa till mig”.
FUCK ALL!
Jag är ett barn inombords, både själsligt och mentalt. Men ingen verkar tro mig.
Nej, vet ni vad jag ser? Ett hatiskt, själviskt och intolerant samhälle! Vi är inte välkomna här!!! I vart fall inte jag, med min personlighet och problematik. Jag kan ju inte tala för alla.
Varför ska jag behöva tolerera det här? Att folk hackar på mig men vägrar hjälpa mig?
Att jag är en hackkyckling, det har jag fattat för länge sen. Folk ÄLSKAR att lägga sig i andra och komma och förstöra och röra runt. Har de nån slags komplex eller? Att “vi är mänskor och måste “bry oss om” varandra”? Men de “bryr sig om” på helt fel sätt! De saboterar ju bara för både enstaka individer och för andra i stort.
Jag kan stå för och erkänna mina brister och misstag. Men det hjälps inte.
Därför begriper jag mer varför det finns brottslingar än varför inget konkret görs åt det hela – för att empatin och förståndet finns inte där!
För övrigt satt ett av barnen och ljög på rätt friskt om “vad som hade hänt” och vad jag hade gjort. Man tror på barn rätt upp och ner… Utan att ifrågasätta verkar det. Eller så sållar de efter behag. Jävla lirkande rättssamhälle vi har. Det är ett skämt.
Vad finns det att INTE vara kritisk över, undrar jag???
Kan inte nån komma och bomba Sverige.
Fast jag ser ingen ljusning för mänskligheten i stort. I vart fall inte under min livstid.
Äckliga, satans jävla människokryp! Ondare än Satan själv. Falska också. Fina på ytan, men styggelser under.
april 29, 2010 kl. 4:47 e m
Oj, det låter som en slitsam upplevelse, Amarso! Det är tråkigt att höra. Nu är inte jag insatt i fallet, men av det jag uppfattat framstår ett fängelseyrkande som överdrivet. Däremot har jag full förståelse för att man fäste betydelse vid yrkesrollen; det hade rent taktiskt varit en miss att inte göra så.
Jag avundas inte din position. Att hamna i rättegång kan ta knäcken på även den bäste – i synnerhet när det rör sig om så känsliga rubriceringar. Har du någon som stöttar dig när du behöver det, eller känner du dig helt ensam?
Kämpa på!
Nicolai de Bauer
maj 2, 2010 kl. 1:22 e m
Ved et tilfelle kom jeg til å lese denne bloggen akkurat nå. Jeg er sjelden her. Takk Nicolai for at du gjorde meg oppmerksom på sendingen til NRK Her og Nå.
Jeg har nå sendt inn en offentlig klage til NRK og programleder Håkon Olaussen. Der ber jeg om at de enten dokumenterer at mitt nettsted er “et forsvar av overgrep mot barn” eller at de offentlig beklager uttalelsen.
Vi får se hva dette leder til. Jeg har vel ingen illusjoner om at det vil føre til noe, men det er i alle fall viktig å si i fra.
maj 2, 2010 kl. 1:49 e m
Rhett: Ingen orsak. Du har mitt fulla stöd i ditt agerande; jag reagerade liksom Amarso på uttalandet. Kom gärna tillbaks och berätta hur det gick!
Nicolai de Bauer
juli 10, 2010 kl. 7:39 e m
[...] sin väg till den norska etern tidigare i år, när programmet ‘Her og nå’ gjorde ett inslag därom. Nu har redaktionen tagit upp ämnet på nytt. Orsaken är att pedofilen från förra [...]