Efter både en och ett par hjälpande händer i föregående inlägg, har jag så äntligen blivit färdig med brevet till Socialstyrelsen! Adressaten heter Per-Anders Sunesson och är chef på Tillsynsavdelningen, d.v.s. de som granskar vården i Sverige. Nu är det bara att vänta och se när svaret tar form. Spännande! 
Brevet i PDF-format kan ni läsa här. Diskutera gärna innehållet; alla åsikter är välkomna!
Nicolai de Bauer
Etiketter Alex Limonovic, Åsa Landberg, Dagens Nyheter, HBT, Her og nå, Heterosexualitet, ICD-10, Jämställdhet, Juridik, Norge, NRK, Pedofiler, Pedofili, Per-Anders Sunesson, Rädda Barnen, Sexbrott, Sexualbrott, Sexuell läggning, Sexuella minoriteter, Sexuellt likaberättigande, Socialstyrelsen, Sverige, Tillsynsavdelningen, Unge Herr E, Vård
maj 30, 2010 kl. 11:04 e m
Min Internet-uppkoppling går ner när jag försöker kolla brevet, skulle du kunna ladda upp det på ett annat sätt?
maj 30, 2010 kl. 11:54 e m
Bara för att vi är så bra kompisar, får du det direkt på mejlen.
maj 31, 2010 kl. 8:43 e m
@ Nicolai:
Härligt vännen! Tack.*ler*
Vi har fått igång ett bra peddo-arbete nu, tycker jag. Det kommer ta tid, vägen till acceptans är helt säkert både lång och svår. Men tillslut kommer vi segra. Det är jag helt övertygad om.
Vänligen Sara
maj 31, 2010 kl. 8:48 e m
Sara: Trevligt att det uppskattas.
Jag känner mig också säker på att pedofili kommer accepteras i framtiden; det är nog mest en tidsfråga.
Nicolai de Bauer
maj 31, 2010 kl. 9:04 e m
Är ni fler som jobbat med det här eller är det bara du, Nico?
Vi får väl hoppas det gör skillnad, även om jag inte känner mig helt övertygad om att vi kan tas helt på allvar.
Som att vi har “nåt i bakfickan”, med det vi uttrycker och att folk i allmänhet misstror oss och kan tycka att vi talar emot oss själva. I synnerhet när vi säger att “vår läggning inte behöver betyda handling”.
För det är ändå min uppfattning att många pedofiler _önskar_ att ha, om inte sex, så i vart fall intimt umgänge eller en intim relation med ett barn. För vad vore det annars för “vits” med att vara pedofil? Om man inte har den emotionella längtan?
Jag klassar mig inte som pedofil, men ändå känner jag en längtan att få vara med barn. Mer än bara leka med dem alltså. T ex ha en relation med barn. Allt annat vore en ren lögn för mig själv och den jag är.
Det första är väl ändå visserligen att kämpa för förståelse, respekt, tolerans och acceptans på hög nivå.
Det andra kommer _förhoppningsvis_ senare. Dvs att få ingå relationer med barn. Undrar vilket europeiskt land som blir först att tillåta sådant.
Jag tycker det borde vara ett mål, eller hur?!
Så länge man inte entydigt kan se att ett tvång förekommer, så var är problemet?
Kan man älska barn och vörda dem, så kan man också leva med dem och få gifta sig med dem.
maj 31, 2010 kl. 10:23 e m
De homosexuella har i alla fall nått dithän att det är politiskt inkorrekt att inte respektera dem och att det är olagligt att diskriminera dem. Det är väl rimligt att vi når dit också? Du skall ha en eloge för ditt initiativ Nico.
juni 1, 2010 kl. 12:24 f m
Amarso: Idén till brevet kommer från pedofilen i radioinslaget, men själva texten är helt och hållet mitt verk. Däremot finns det andra projekt på gång just nu, där fler är involverade. Så aktivismen är ingalunda död.
Det finns säkerligen folk som misstror allt pedofiler gör, vare sig det är för att värna sina rättigheter eller sänka lovlighetsåldern. Jag har ändå skäl att tro att en acceptans för läggningen som sådan – och inte viss utlevnad av den – är lättare att få till stånd.
Om du har andra idéer kring hur en aktivism borde se ut, varför inte omsätta dem i praktiken? Mitt brev är ett ödmjukt försök till förändring. Kanske skulle du lyckas bättre själv? För mig är inte giftermål med barn någon stridsfråga, och jag tror ärligt talat att den striden är dömd att misslyckas. Men jag sitter inte inne på hela sanningen. Mitt bästa råd till dig är att själv göra ett försök, i enlighet med din egen övertygelse – så må bäste man vinna!
Vad gäller intimt umgänge med barn är det redan idag tillåtet, beroende på vad man menar. Det finns inga förbud mot att vara kroppsligt nära ett barn, så länge det inte rör sig om en explicit sexuell beröring. Barn får kladda på bröst och sova bland vuxna. De får kramas och pussas med vuxna. Allt detta är, mig veterligen, rättsligt legitima former av intimt umgänge.
Jag tror förvisso att det är andra sorters umgänge du har i åtanke. Du vill sannolikt ha en social acceptans därtill, inte bara en juridisk sådan. I så fall tror jag att umgängets art är av stor betydelse. Även jag önskar att nära relationer till barn vore tillåtna, men vi har kanske olika syn på vad denna närhet bör inbegripa. Utveckla gärna ditt resonemang.
Peter: Tack så mycket.
Visst kommer vi att bli accepterade; vi är redan på god väg!
Nicolai de Bauer
juni 1, 2010 kl. 1:40 e m
OK.
Jag tror det är rätt många som “misstror oss”. Majoriteten. Typ. Det säger sig självt lite. Annars skulle vi ju inte vara så hatade och skydda.
Just nu har jag inga direkta förslag. Jag ligger lite i egna tankar kring mitt eget liv, istället. Förbättra det, liksom, först.
Du gör bra som skriver brevet i vilket fall.
Men varför skulle en kamp för att legitimera barngiftermål vara dömd att misslyckas? Jag tror det är att måla fan på väggen och inte tro på kampen – eller KÄRLEKEN.
I flera muslimska länder får man gifta sig med barn. Man kan tycka vad som helst om “det”, men jag tror vi i väst är för inskränkta för att förstå det. Och bara (som Projo), se “övergrepp” och våldtäkt, etc.
Jag tror muslimer känner minst lika kärlek som andra och de barn som gifts bort har det nog bra. Det är min tro! Visst förekommer väl tvång, m.m. Men varför ska vi fördöma sånt vi inte säkert ens vet eller vill ta reda på? För de flesta är även muslimer ett hot och vi fördömer dem ofta rätt av.
Jag tror det är en myt att barnen som gifts bort blir tvingade och våldtagna! Och i vilket fall, dvs. extremfall och avarter åsido, så skulle det ändå kunna se bra ut och vara nåt att sträva efter. Det skulle vara svårt att övertyga mig om nåt annat.
Om ni inte sett hur det kan se ut på muslimska barnbröllop så har ni missat nåt, för jag tycker det ser sött och vackert ut och barnen är glada!
juni 1, 2010 kl. 2:09 e m
Jorden till Amarso … kom …
Jorden till Amarso … kom …
Förlåt, men jag kunde inte låta bli.
juni 1, 2010 kl. 6:50 e m
Amarso, du och dina påståenden saknar verklighetsförankring, no offence.
juni 1, 2010 kl. 7:11 e m
Jag känner på mig att en konflikt är i antågande. Jag vill därför inte diskutera själva sakfrågan vidare, då jag befarar att en sådan diskussion vore fruktlös. Den ende som fört giftermål på tal är Amarso, och han säger själv att han vill fokusera på sitt eget liv just nu.
Jag hoppas att ni andra delar min uppfattning. Det finns mycket annat intressant att prata om, och ordet är alltjämt fritt!
Nicolai de Bauer
juni 1, 2010 kl. 10:01 e m
EHH. Kan ni förklara varför jag och mina åsikter saknar verklighetsuppfattning?
Konflikt, indeed, Nico…
Är det nån som inte gillar provokation så är det jag.
Tycker ni att Sverige är så bra, MAO?
Sverige är skit. Vakna.
Och det är i högsta grad verklighet med islam och barnbröllop. Kan de så kan vi, anser jag.
Eller vill ni alltså ha ett “svenskt” samhälle? Vad är i så fall det? Världen är i förändring!
Som Sverige ser ut nu kommer det garanterat INTE se ut om 20-30 år, eller mindre.
Varför är folk så emot förändring? Särskilt när det är åt bra saker.
Jag fattar fan inte ibland vad tröga svenskar vill egentligen. Kanske är det därför jag inte klassar mig som svensk. Inte heller som pedofil, för de flesta av er andra verkar inte på samma nivå som mig.
För övrigt är islam den snabbast växande religionen och har mer fäste och utövande än kristendomen. Jag tror att det snart blir världsreligion.
Men ni ser bara världen ur ETT perspektiv. Det inskränkta lilla svenska, “hinter Schwedischen Gardinen”. Ut i världen.
Det är inte jag som lever i fantasin, det är ni som inte ser längre än näsan räcker. Eller tror på möjligheter. Allting är möjligt.
Fast jag kommer ändå lämna tråk-Sverige, så mig spelar det ingen större roll. Bara för er dönickar som vill bo kvar här. Fast jag hoppas de invandrade kulturerna kommer att ta över så småningom. För mig är “det svenska” inte mycket värt. Det har bevisats för mig så många gånger. Eller ÖHT det västerländska.
juni 1, 2010 kl. 10:40 e m
“Men ni ser bara världen ur ETT perspektiv. Det inskränkta lilla svenska, ”hinter Schwedischen Gardinen”. Ut i världen.”
Om det är något samhälle jag skulle vilja se som en förebild ur ett sexliberalt perspektiv så är det det japanska (många delar av Asien överhuvudtaget, och nej jag tänker inte på barnprostitution sprungen ur fattigdom utan snarare på balans mellan könen, Ying och Yang). Liberalism och Islam rimmar väldigt illa för mig. Kalla mig gärna inskränkt.
Sorry Nico, men jag sätter punkt där för min del.
juni 1, 2010 kl. 10:57 e m
Jag tror att många har en falsk och förskönad bild av japan, lolicon, osv. Samt de andra delarna av Asien. Visst, det är inte absolut balans och likställt mellan könen inom islam, men det finns nog en hel del missuppfattningar där också.
Och är det inte liberalt, att vuxna män får gifta sig med små flickor? Visserligen hade jag gärna sett att det var tvärtom också…
När jag säger “liberalt”, så menar jag alltså att det inte är så inskränkt så man inte tror på kärleken. För kan man se kärlek mellan ett barn och en vuxen så tycker då jag det är liberalt.
Dock, även islam är under förändring.
Förhoppningsvis kommer inte västerländska feminister och andra västinfluerade att få för stor kontroll på islam.
Jag tror, sammanfattningsvis, inte att som ni ser islam, som oföränderligt, konservativt, bakåtsträvande och ojämlikt, är någon som helst sanning.
Som sagt, kärleken är inte mindre stor inom islam än inom nån annan trosuppfattning eller kulturtillhörighet.
juni 1, 2010 kl. 11:37 e m
Amarso har redan tidigare fått uttrycka sin syn på den svenska kulturen. Jag sätter därför streck i den debatten från och med nu; kommentarer om vilken religion eller kultur som är bäst kommer därmed att raderas. Om någon vill diskutera dessa ämnen vidare, säg då till mig – så ser jag till att skriva ett inlägg specifikt för detta ändamål.
Nicolai de Bauer
juni 2, 2010 kl. 4:45 e m
Du är trångsynt som väljer att censurera! Du tror att jag säger en sak osv, men jag försöker bara få folk att vidga sina vyer!
Ni är värdelösa att skriva till.
Tror inte jag kommer ha mer med er att göra, iom detta bemötande.
Ser er inte som likasinnade eller jämlikar.
juni 2, 2010 kl. 5:24 e m
Jag upprepar:
“Om någon vill diskutera dessa ämnen vidare, säg då till mig – så ser jag till att skriva ett inlägg specifikt för detta ändamål.”
Nicolai de Bauer
juni 2, 2010 kl. 7:51 e m
Då tycker jag att du gör det.
Så kan ni såga mina åsikter i den diskussionen.
Men frågan är hur du skulle skriva det?
Som en kontradiktion?
“Barnbröllop – pedofili och islam i Sverige?”
Eller hur då?
Ni kanske tycker att pedofili är kantat av fördomar, men det är inte bara pedofiler det finns fördomar kring. Det är uppenbart. Fördomar och okunskap. Är lika med rädsla, som leder till hat, som bekant.
Ni anar inte hur drygt det är för muslimer både i världen och i synnerhet i Sverige, m fl västerländska land.
Det intressanta är att de verkar “åtnjuta” samma slags stigma. Inte sällan har det ju börjat talas om islam och pedofili i samma meningar nuförtiden. Allt under grova okunskaper gentemot båda. Separat och parallellt.
december 10, 2010 kl. 1:53 f m
[...] uppehåller er vid den här sidan, har jag äntligen en nyhet att komma med. Minns ni brevet jag skickade till Socialstyrelsen i somras? Jag skrev till den s.k. tillsynsavdelningen, som [...]