Pedofili fann sin väg till den norska etern tidigare i år, när programmet ‘Her og nå’ gjorde ett inslag därom. Nu har redaktionen tagit upp ämnet på nytt. Orsaken är att pedofilen från förra sändningen valt att ställa upp på en intervju! 
Det är en stor nyhet, tycker jag. Peddon är annars människor man talar om och inte med.
Den här gången har jag varit litet mer framsynt och faktiskt laddat ned programmet. Ni som vill lyssna kan göra det här. Mannen i inslaget kallar sig Daniel; han gick tidigare under namnet Giovani di Amore. Jag skulle hemskt gärna citera honom, om det inte vore för mina bristande språkkunskaper. Budskapet är i varje fall att pedofiler har det svårt och behöver stöd.
Om ni förresten tycker att han låter som en förkyld snuskgubbe beror det på två saker. För det första är rösten maskerad för minskad igenkänning. Och för det andra pratar han trönderska. 
Nicolai de Bauer
Uppdatering, 2010-07-14: En transkribering av inslaget finns nu tillgänglig!
Etiketter Giovani di Amore, Her og nå, Norge, NRK, Pedofili, Radio, Sexualitet
juli 12, 2010 kl. 11:37 e m
Inte bara att det var svårt att ladda ner filen smidigt, det var hopplöst ibland att höra vad Giovani säger.
Bitvis hör jag och förstår vad som sägs, men inte precis allt.
Kan inte Giovani själv transkribera intervjun?
Det vore en hjälp. Dessutom är inte alla lika bra på norska. Själv ser jag mig som över medel, men det är som sagt svårt att få ut nåt av den här intervjun.
Vissa grejer begriper jag mig inte på vad han säger eller menar.
Hursomhelst så anser jag fortfarande att “vi” inte främst behöver “hjälp”, eller stöd att “avstyra våra sexuella känslor”, utan acceptans och förståelse…!
Sure, i dagens läge har vi lagar, osv. Men varför ska vi bli tvingade med alla medel att inte få vara sexuella och få det utlopp vi kan för vår sexualitet?
Det har ju pratats länge om att vi behöver “terapi för att inte begå brott” (Elisabeth Kwarnmark i Aftonbladet, 2007-07-29), att vi ska steriliseras, att vi ska hjärntvättas, m.m., m.m. Jag accepterar och tolererar inte den synen på oss! För man gör oss som sagt till “tickande bomber”, potentiella förövare eller att vi inte kan kontrollera oss själva.
Och som sagt, trots att vi har lagen så måste vi sträva mot ett samhälle som kan tolerera sexuell utlevnad, som pedofil. Det är mitt absoluta ställningstagande. Inte att vi ska “ha rätt” att ha sex med barn, för de som tolkar det så, utan att man kan se att sex mellan barn och vuxna kan finnas utan att det förekommer skada. Samt att man kan sänka värjan mot oss generellt. Låta oss fantisera, umgås med barn, osv. Även om man “känner till” vår läggning.
Mitt främsta “mål” är inte att få ha fritt sex med barn, utan att man kan nyansera.
Svårt att förklara. Men jag hävdar i vilket fall bestämt att det är inte logiskt eller humant att ha ett samhälle som både stigmatiserar och totalförbjuder sexualitet mellan vuxna och barn eller “sexualisering” av barn. Det är inte heller rimligt att få ett samhälle där sex mellan vuxna och barn aldrig förekommer, eller där barn aldrig nånsin är sexuella varelser inför både varandra eller riktat mot vuxna.
Det lilla jag fick ut av intervjun var ett slags dubbelt meddelande från Giovani. Att vi dels “aldrig får ha sex med barn”, osv, men att vi inte heller är “alla förövare”. Men då menar han ju på att får vi inte stöd så har vi sex med barn eller begår brott? Vilket stöder tokpsykologen Elisabeth Kwarnmarks idéer.
Vi behöver nån fördomsfri att snacka med, ja, men ingen som sätter griller i huvet på oss eller säger att allt vi skulle vilja göra är förbjudet.
Bara att vi får snacka av oss lite.
Men samhället i stort blir inte bättre för det!
För det behövs en KAMP.
Jag har en polare som jag kan snacka av mig lite till om jag vill. Men varför ska vi tvingas gå till psykdoktorer? Alltså ingen av dem har ju nåt vettigt att komma med. Ens (eller i synnerhet), de själv utnämnda experterna.
juli 13, 2010 kl. 2:04 f m
Amarso: Jag kan bara beklaga nedsättningarna i både åtkomst och hörbarhet. Jag har tyvärr inte möjlighet att ladda upp ljudfiler på bloggen, såvida jag inte investerar i fler WordPress-funktioner. Tips på bättre sajter är därför varmt välkomna!
Giovani erbjöd sig att transkribera intervjun, men har av personliga skäl inte kunnat göra detta. Jag valde därför att publicera inlägget så snart som möjligt, för nyhetsvärdets skull. Förhoppningsvis är en översättning att vänta.
När det gäller stöd för pedofiler är det inte frågan om att “tvingas gå till psykdoktorer,” utan att den som vill skall få diskutera sin läggning. Det finns säkert många som inte har någon att prata med idag. Därför tror jag att upprättandet av ett forum vore en stor framgång. Ansvaret för kvaliteten ligger på oss alla; det är upp till den som är missnöjd att ställa krav på en verksamhet, eller också välja bort den för en annan.
Nicolai de Bauer
juli 13, 2010 kl. 1:24 e m
Nico:
Rapidshare.com?
Dock innebär alla dessa sidor att klippet inte kommer finnas på obestämd tid. Såvida du inte har t ex betalat för ditt konto på t ex Rapidshare innan du lägger upp klippet.
Vi får väl hoppas på en transkribering. Ljudet är bra burkigt och dovt.
Jag menade inte att vi ska tvingas, förstås. Kanske har jag bitvis glömt hur mycket man kan i vart fall KÄNNA sig, att man har behöv att prata.
Ett tag trodde jag att jag utgjorde en fara och att jag kunde botas.
I vilket fall kan man förstås må dåligt ibland och behöva prata med en vettig person.
Dock, pedofili är ett känsligt ämne och det råder inte direkt stor kunskap inom området av uppenbara skäl.
Det behöver man känna till! Därför anser jag att det behövs nån slags remittering bland oss själva, där vi kritiserar eller berömmer de alternativ som finns.
Man riskerar att bli sargad av att gå till fel psykolog eller läkare! I vissa fall, i det långa loppet, kan det vara bättre att avstå.
Jag har hittills bara haft en vettig att prata med. Det var den senaste kvinnliga psykolog jag hade.
Just nu är jag dock så oerhört skeptisk och misstänksam till de flesta personer, professionella som bekanta, osv.
Är man på det viset och dessutom ännu yngre och svagare så kan det bli rena dödsfällan att “söka hjälp”.
Det är därför jag ställer mig väldigt kritisk och tveksam till dessa förslag.
Men det kan vara bra att samhället får se att behovet av kunskap och tolerans samt genuin empati är oerhört stort, för att bemöta oss pedofiler. Samt att intolerans och försök till hjärntvätt varken lönar sig eller är produktivt.
Så länge hjärnskrynklarna som ska ha hand om oss har nåt i bakfickan, så förlorar alla på det.
<>
För övrigt. Ja, det har pratats länge om en portal med hemsida, forum, bloggar, osv. Specifikt jag och Nijawara pratade om det. Men nu syns han inte till, även om hans blogg är tillbaka.
juli 13, 2010 kl. 6:42 e m
Amarso; “Samt att man kan sänka värjan mot oss generellt. Låta oss fantisera, umgås med barn, osv.”
Amen to that!
En grundläggande hörnsten i en modernt demokratiskt samhälle måste väl vara att man inte kan bli straffad för annat än kriminella HANDLINGAR!? Vad som rör sej innanför en människas skallben kan ju omöjligen vara straffbart så länge det stannar där.
Det är här pedofilhetsen helt har spårat ur, bland annat.
Är du pedofil ska du inte ens få titta på ett barn utan att kastreras.
Det är rent och skärt hat snarare än konkret logik som styr lagstiftningen i nuläget, vilket är skrämmande.
För övrigt anser jag mej kunna förstå norska någorlunda, det reportern i inslaget säger är det inga problem med, det Giovani säger är däremot väldigt svårt att tyda.
Jag skulle uppskatta att jag förstår ungefär 30-40% av det han säger, inte mer.
Det som sägs i inslaget tycker jag dock känns hoppfullt. Det börjar kanske utkristalliseras en viss nyans nånstans över pedofilproblematiken.
juli 13, 2010 kl. 8:24 e m
Mr. Black:
Klart jag har rätt!
Och klart att vi inte ska behöva straffas för att vi har vår sexualitet.
Jag vill manifestera att en *handling* är ju något som orsakar något.
T ex att titta på barn eller bilder av barn, är INTE en handling mer än det är en tanke.
Möjligen specifikt i dagens digitala samhälle där man eller många av oss spenderar så mycket tid med eller vid datorn.
Hur lätt är det inte att ladda ner saker? Det är ju det datorer/hårddiskar och internet är till för. Information.
Bilder är dokument, inte gärningar. Så länge man inte medverkat till produktionen på ett direkt sätt. Genom önskemål (av omoraliska saker, vill jag tillägga) eller genom ekonomisk stöttning.
Jag kommer in rätt mycket på det som diskuteras i ett annat inlägg, dock.
Men vi ska inte härledas till att “söka hjälp”, återigen. För vi är inte sjuka, vi är inte farliga och vi är inte ens onormala.
Barn är sexiga. Lev med det, folk!
Om de inte tycker det är ju deras problem.
Får man inte stöd och hjälp i form av empati och medkänsla och utan fördomar, då kan man inte göra nån nytta alls, med gemene man.
Jag minns en psykolog jag träffade, på Asperger Center i Stockholm, angående det att tillfredsställa sig själv genom att flukta på antingen barn eller bilder av dem, att “man behöver ju inte föda sina begär”. Ehh…?? Nej, visst. Hur inbilsk får man vara att man tror att man bara kan koppla bort sexualiteten för att i bästa fall rikta den mot något annat?
Jag tror det är lögn att man kan bota pedofili så att man tänker på vuxna istället. I synnerhet med de som på hela taget inte alls tänder på vuxna.
För övrigt har det inte varit varken logik, fakta eller forskning/undersökningar som stått till grund för de flesta av de pedofilhatande lagarna vi har fått de senaste typ 30-40 åren.
Jag kommer tillbaka om ett uttalande om intervjun när det hela är transkriberat. ^^
juli 14, 2010 kl. 4:11 f m
[...] har den första intervjun med Daniel, eller Giovani di Amore, transkriberats av densamme. Här nedan följer intervjun i [...]