Nu har den första intervjun med Daniel, eller Giovani di Amore, transkriberats av densamme. Här nedan följer intervjun i textad version. Jag har valt att inte översätta texten i sin helhet, utan i stället förklara vissa ord som avviker från svenskan. Håll pekaren över dessa ord, så skall en enkel översättning träda fram. Länkarna går ingenstans, bara så ni vet. 
-
Daniel: Man går med en sorgfølelse i kroppen, uansett egentlig.
Reporter: Daniel er pedofil. Og ‘sorg’ er ordet han bruker for å beskrive følelsen det gir han. Daniel er tiltrukket av barn, og det har han vært nesten så lenge han kan huske. I den her reportasjen får du ikke Daniel sitt egentlig navn, eller høre hans egentlige stemme. Han vil ikke risikere at slekt og venner, jobb og omgangskrets skal snu seg bort fra han.
I tenårene skjønte Daniel at han likte jenter som var yngre enn han selv. Men selv om Daniel ble eldre, ble ikke jentene han interessert seg i det.
Daniel: Så, i stedet for å på en måte erkjenne at det var sånn jeg var, så tenkte jeg at det her ville over. Jeg hadde hørt at i puberteten så kan man tenke på så mye rart, og at det helt sikkert handlet om en fase.
Reporter: Hvordan var det da du oppdaget at det faktisk ikke gikk over, og du ble litt eldre og innså det?
Daniel: Jeg forstod vel først at jeg hadde behov for å snakke med noen om det. Og det første man tenker da er at man gjerne skulle snakket med noen som har det på samme måten.
Reporter: På internett fant Daniel andre pedofile, men ikke det han trengte. For i stedet for råd til hvordan han kunne taklet livet som pedofil, fant han råd om hvordan man kunne vinne tilliten til et barn.
Daniel: Så der, i slike lukkede forum, kan man fort bli møtt med oppmuntring nærmest til at man kan ha sex med barn for ‘det trenger absolutt ikke å skade barn,’ ‘ikke hør på hva folk sier om det; det kan gå fint så lenge du er snill og god’. Så, jeg vil kalle det usunne forum, lukkede usunne forum, som jeg ikke ville være en del av. For en del av de holdningene og moralen jeg møtte der, stemte ikke helt med hvordan jeg så på meg selv og mitt syn på barn og sex. Så jeg trakk meg unna der, og da hadde jeg på en måte ingen, ingen å snakke med. Man ønsker gjerne og ha muligheten til å si det her til noen, for det er alt for mye å håndtere alene.
Reporter: I følge Helse- og omsorgsdepartementet skal pedofile snu seg til kommunen for å få hjelp. Gjennom å snakke med fastlegen kan man få henvisning til en psykolog eller sexolog. Men det har ikke Daniel gjort, for han er redd for hva han blir møtt med. For pedofili er et av våre aller største tabu, og det er en enorm skam knyttet til det å være pedofil. Det er en gruppe mennesker det på et vis har vært lov til å hate. I artikler Daniel leste om pedofile, oppdaget han raskt at pedofil ble det samme som overgripere. Og akkurat det, at pedofile er tikkende bomber, mener Daniel er den største misforståelsen av dem alle.
Daniel: At det ligger en automatikk i at man er en kommende overgriper, at man på en måte har en slags iboende egenskap som overgriper.
Reporter: I slutten av tenårene og i begynnelsen av 20-årene, var Daniel redd for å bli en overgriper selv.
Daniel: For man føler at man har fått en rolle, som en fare og som en overgrep, og det er nesten så man mister troen på sin egen moral og sitt eget vett. Det å være tiltrukket barn sier ingenting om hva slags moral man har. Man er ikke annerledes enn andre mennesker. Man kommer ikke med andre menneskelige egenskaper enn det å være tiltrukket. Men når man hører at man vil bli en overgriper fordi man har slike følelser i gåseøyne, så er det nesten så man tror det selv og blir redd for at det faktisk skal skje.
Reporter: Men for et par år siden, kom Daniel over en hovedoppgave om pedofili, skrevet av en psykolog. Der kunne han lese at det fantes mange pedofile ikke-overgripere.
Daniel: Og da skjønte jeg at det faktisk fantes et alternativ, som en ikke-overgriper, selv om man har slike følelser, og da bestemte jeg meg for at det skulle jeg være. For det stemte egentlig med den moralen som jeg i utgangspunktet hadde, men som var truet av samfunnets forhåndsdømming og holdninger.
Reporter: Nå har Daniel fortalt tre venner at han er pedofil. Alle støtter han, og Daniel forteller at de hjelper han å takle sorgen han bærer på.
Daniel: [Jeg blir] forelsket og betatt, og føler en kjærlighetssorg, fordi man har et ønske om å gi og få kjærlighet til noen man blir glad i – men man kan selvfølgelig ikke inngå i et slikt forhold med et barn. Så da føler man en sterk kjærlighetssorg i jevne mellomrom i livet. For min del er det den største delen av det. Det å ikke kan leve ut seksualiteten sin er ikke et problem; det er ikke vanskelig.
Reporter: Etterhvert håper Daniel på en nettside, der folk som er tiltrukket av barn kan ta kontakt med et hjelpeapparat. For han tror færre vil bli overgripere, hvis de blir møtt uten fordommer og hat.
Daniel: Hvis man vil ta seksuelle overgrep mot barn på alvor, så har man muligheten til å forebygge mange overgrep tror jeg, ved at personer med en slik tiltrekning kan snakke med noen. For det er klart at det finnes personer med en slik tiltrekning som sliter med overgrepstanker, og kanskje begår overgrep nå i dag, eller som har gjort det. Det er klart det finnes.
-
Nicolai de Bauer
Giovani di Amore (textning)
Etiketter Fördomar, Giovani di Amore, Her og nå, Kärlek, Norge, NRK, Pedofiler, Pedofili, Radio, Sexualitet, Sexuella övergrepp, Sorg
juli 14, 2010 kl. 5:13 f m
[...] 2010-07-14: En transkribering av inslaget finns nu [...]
juli 14, 2010 kl. 2:41 e m
Tackar för arbetet med att transkribera, Giovani.
Dock funkar inte översättningen av orden. I vart fall inte i Firefox. (Att öppna Internet Explorer är för mig otänkbart.)
Men jag förstår orden ändå. Eller nästan alla.
Hursomhelst, jag vill påpeka att även om detta är en sanning för Giovani, att man drar sig undan sin sexualitet och att umgås med barn och att liksom “bege sig in i den världen”, så är det som att sätta hänglås både på sitt hjärta, sitt kön och sin själ.
Jag kan inte tänka så!
För mig handlar det näppeligen om “moral”. För jag är som sagt väldigt moralisk av mig redan. Men samtidigt extremt sexuell av mig.
Jag ser mig likväl inte som en “övergripare”.
Samt många andra som är som jag. Varför är vi mer skyldiga och ses som att ha mindre moral eller rent av att vi gör det värre för andra?
Vi som vill ha vår sexualitet kvar och leva ut den på bästa sätt, och vi som vill vara med barn?
Återigen, jag vägrar bli hjärntvättad!
Jag har redan gått på Sexualmedicinskt Centrum, som anses vara de kunnigaste i Sverige. Jag vet vad det innebär att “söka hjälp” för att man har en dragning till barn.
Dessutom ska man inte tro att bara för att vi får snacka med nån så försvinner alla problem! Så enkelt är det inte och kommer det aldrig att bli!
Folk är olika. Dessutom kanske klimatet blir ännu hårdare, för att man förväntar sig resultat av att folk går och snackar och “får hjälp”, så de som begår misstag riskerar ett avsevärt värre öde än idag.
Det är min farhåga.
Så jäkla fel är det inte alls, angående vuxna, barn och sex. Det som gör saker värre är ju stigmat och lagstiftningen, samt vår kultur. Jag tänker inte gå och tänka annorlunda! Som en munk i celibat, ungefär. Som nån slags sexualfilosof.
Vad ska man göra? Skriva dikter om ungarna man egentligen vill älska (med)?
Det stinker Pyrrhusseger. Om man inte ska kunna få leva ut sin medfödda sexualitet.
Detta har varit en stor trätofråga när jag pratat med många psykologer och läkare. Just att jag absolut inte vill göra avkall på min sexualitet. Att jag både tar fram ett enormt försvar och att jag blir omedgörlig.
Det jag vill lära mig är att kunna vara med barn utan att jag skadar dem. Inte att jag ska avstå barnen och den sexuella biten.
Eller alla oss andra som känner så. För jag är långt ifrån ensam.
Jag vill trots detta inte ses som ett problembarn. Vi ska ha en rätt att få vara de vi är och att få vara olika.
Jag utger mig inte för att vilja skada barn, men inte heller för att ta avstånd från dem och min och deras sexualitet.
Klarar man sig utan “sexualitet”, så bra för dem då. Men detta kan inte gälla alla.
Att man bara behöver snacka och inget mer låter mer som tillfällig inbillningssjuka.
Dessutom blir samhället fortfarande ändå inte bättre per automatik om vi får “prata ut”. Varken vi eller “dem” kommer nöja oss med det.
Det är också naivt att tro att bara för att pedofiler får snacka, så begår de inte övergrepp. En del kan kanske hindras, men eftersom jag antar att de flesta absolut inte gör det (begår brott) i nuläget heller, så handlar det mer om vem man är som person.
Att få prata ökar mer välmåendet än att det skulle “förhindra övergrepp”. Det tror jag.
Det behövs oerhört mycket mer för att förhindra övergrepp. Kunskap, till exempel.
Men visst. Det är självklart och jag står med öppna armar inför att vi ska kunna vända oss till förstående människor som vi kan prata med.
Lite som nån slags jourhavande medmänniska.
Men prat hjälper inte alla. Det är nog inte tillräckligt. Men det kan vara en positiv sak i våra liv. Eller skulle teoretiskt kunna vara. För jag skulle aldrig efter mina erfarenheter sen jag var barn, höja psykologin till skyarna.
juli 14, 2010 kl. 5:04 e m
Amarso: Tanken är inte att “alla problem” skall försvinna genom samtalen, utan att de kan utgöra ännu ett steg mot ökad förståelse av pedofili. Här är dina erfarenheter av största vikt. Du, och de andra som vänt sig till psykiatrin, är de som bäst kan utvärdera vården av idag – och berätta hur den bör se ut.
Personligen tycker jag du slår huvudet på spiken när du skriver:
“Det jag vill lära mig är att kunna vara med barn utan att jag skadar dem. Inte att jag ska avstå barnen och den sexuella biten.”
För mig innebär en acceptans för pedofiler att man låter oss få vara bland barn. Den ‘sexuella biten’ tror jag är en politiskt mycket svårare fråga, och jag skulle därför vänta med den tills folk börjat få en allmän förståelse för pedofili. Därmed inte sagt att jag vill vidmakthålla tabut. Jag vill bara inte gå händelserna i förväg.
Vi skall minnas att Giovani varit modig som låtit sig intervjuas i riksmedia. Jag känner inte till någon liknande händelse i Skandinavien. Om han hade sagt något som varit det minsta kontroversiellt eller oklart, hade kanske ingen velat lyssna på honom. Jag själv delar inte alla hans åsikter; jag anser t. ex. att kärleksförhållanden med barn är något positivt. Men jag tror likväl att det här inslaget är betydelsefullt för vår frigörelseprocess.
För mig är det angeläget att få till stånd en ökad kommunikation mellan pedofiler och icke-pedofiler. Den behöver inte vara perfekt från början; huvudsaken är att viljan till förståelse finns där. Då tror jag att vi kan göra de verkliga framstegen.
Nicolai de Bauer
juli 14, 2010 kl. 8:51 e m
Nico:
För “en gångs skull” så skriver du mycket bra saker och jag sitter bara och nickar inombords.
Vad kul att vi är så överens!
Det känns onödigt för mig att kommentera något, för då kanske vi kommer in på villospår igen. Haha…
Visst har du dock rätt i att den sexuella biten med barn är svår, men inte desto mindre måste vi ta tjuren vid hornen en dag. Och då kan det bli oerhört svårt, såvida inte man har forskat ordentligt och börjat se att det inte är så himla uppåt väggarna galet att barn och vuxna kan njuta av relationer med varandra, med mer eller mindre sexuella aktiviteter dem emellan.
Men frågan är i nuläget; hur ska vi ställa oss till dess?
Jag har fått ett tips och det är ju att man utåt har en åsikt, men att man faktiskt inte behöver leva upp till så enorma ideal privat. Att man kanske är lite skenhelig och har åsikter. Men ändå har sitt eget sätt att få ut sin sexualitet. Utan att så klart gå ut och jaga efter barn, osv.
Oavsett hur man ställer sig till övergrepp så anser jag att folk måste tolerera och förstå att vi har rätt till vår sexualitet som alla andra. Det enda ska ju vara att vi inte skadar barn. Vårt enda ansvar alltså.
Så att, visst, vi har ett ansvar inför barn att vi inte skadar dem, men samtidigt så är det oetiskt att kräva att vi inte “lever ut” våra lustar, på mer indirekta sätt. Som i vart fall inte skadar barn, menar jag.
Det som ställer till det värst är ju all förbannad lagstiftning! Äckliga jävla Gredelin-kärring (samt Bodström och alla andra ECPAT-apor, förstås).
Ursäkta språket, men de vill ju kriminalisera vår blotta existens.
Få oss att må dåligt genom att vi bara TÄNKER sexuellt på barn. Jag har varit med länge och en massa har hänt mig och i mitt liv, men jag kan ändå må dåligt av den enorma pressen som inte bara samhället och hatet utsätter oss för, utan att lagen uttrycker det som att vi bara ska stå i ett hörn och stirra. Annars…
juli 15, 2010 kl. 12:38 f m
Mina vänner!
Jag tror på Nicos linje att ta ett steg i taget.
Att få allmänheten att fatta att pedofili och våldtäkt INTE är synonymer är steg ett, och det kommer att ta tid innan det budskapet har trängt genom det massiva, blinda hat som riktas mot pedofiler i nuläget.
Och jag ser denna intervju med Giovani som en stort steg framåt i den kampen.
Sen löster det givetvis inte alla problem att pedofiler får gå och “prata av sej”, men det måste änndå vara en ambition att dom pedofiler som känner att dom behöver det, ska tordas göra det utan att riskera att hela deras liv slås i spillror p.g.a. pedofili är så ohyggligt att tystnadsplikten inte gäller!
juli 15, 2010 kl. 2:01 f m
Amarso: Ja, det är verkligen trevligt med samförstånd för omväxlings skull.
Vi är inte fullt så olika som det kan verka ibland.
“Jag har fått ett tips och det är ju att man utåt har en åsikt, men att man faktiskt inte behöver leva upp till så enorma ideal privat. Att man kanske är lite skenhelig och har åsikter.”
Vad hände med ‘sopa rent framför din egen dörr’?
Nicolai de Bauer
juli 15, 2010 kl. 2:28 f m
@Amarso:
“men inte desto mindre måste vi ta tjuren vid hornen en dag”
Den tjurens horn får ni gärna försöka ta i en dag. Det svåraste motståndet kommer ni inte möta från normativa utan från pedofiler som inte delar er åsikt i frågan. Men det tar vi den dagen.
Fram till dess kan vi ju gemensamt kämpa mot saker vi faktiskt har gemensamt, som stigmat, en vård värd namnet, mot nuvarande extrema bp-lag och rätten till våra känslor.
Vänligen Sara
juli 15, 2010 kl. 9:48 f m
Helt rätt Sara. Jag tycker precis som du. Varför splittra en redan svag grupp? Varför börja med att driva en fråga vars genomdrivande är dömd att misslyckas? Då riskerar vi ju att de övriga och i mitt tycke mycket viktigare frågorna inte vinner gehör.
juli 15, 2010 kl. 10:45 f m
Jag har ju förklarat min ståndpunkt redan ovan, det vill säga att jag håller med Mr. Black, Sara och Peter i det ni säger: Bäst är att stå enade på trappans första steg. Det är till gagn för alla, oavsett hur långt man ämnar gå.
Jag måste dock säga att Sara förvånar mig här. Sexuella upplevelser mellan barn och vuxna tycks vara en av de få ‘svartvita’ spörsmål hon tidigare nämnt:
“För mig är saker sällan svart eller vit. Det mesta ligger på en gråskala.”
Det jag undrar är alltså: Vad hände med gråskalan?
Nicolai de Bauer
juli 15, 2010 kl. 11:51 f m
Lite gråskala har väl aldrig skadat?
juli 15, 2010 kl. 4:11 e m
@ Nicolai:
“Sexuella upplevelser mellan barn och vuxna tycks vara en av de få ‘svartvita’ spörsmål hon tidigare nämnt”
”Det jag undrar är alltså: Vad hände med gråskalan?”
Nej, då har Du missförstått mig, vilket i sin tur förvånar mig. Jag tycker vi tvingats älta detta ämne, så att det borde stå klart för alla och en var vad jag anser. Jag är utomordentligt trött på denna diskussion, så jag går inte på djupet i mitt svar.
Min åsikt är grundmurad. Den åsikten är grundad på min erfarenhet av såväl barn, på ”vuxensex”, vetenskapliga studier som främst Nijawara lagt fram på bordet och berättelser från vuxna individer med sexuell erfarenhet(såväl positiva som negativa) i barndom, samt en stor egen dos ”jag har tänkt”. Mina åsikter är sällan annat än svart/vit, men den är alltid omprövningsbar och jag är alltid öppen för att jag kan ha fel.
Det finns barn som har positiva erfarenheter från sexuella upplevelser. För mig är det inte alls förvånande. Det är som allt annat det ligger på en gråskala.
Tyvärr!(med en mängd uttropstecken bakom) för oss peddos så ligger detta på den mörkgråa delen av skalan.
Det är inte så att vi ”nej-sägare” har mindre sexuella lust än Er. Jag skulle verkligen önska att jag fick fel i denna fråga.
Så nej, frågan är inte svartvit, den är mörkgrå, men min åsikt är grundmurad. Hittills har jag varken sett bärande argument eller vetenskapliga källor från sexförespråkarnas sida som visar på hur en förändring är till fördel för BARNEN. I total frånvaro av dessa så finns ingen orsak att omvärdera mina väl genomtänkta åsikter. Det är väl inte så konstigt?
Jag har läst hela förarbetet till nya ”byxmyndighetslagen”, den är välgenomtänkt och undantaget en och en annan detalj(som förvisso är viktiga) står jag bakom den fram till den dagen någon visar mig att jag har fel. Jag kan rekommendera Er att läsa den om Ni inte redan gjort det, det är intressant.
Anledningen till att jag skrev denna gång är att jag anser att Ni i denna diskussion sänder ut signaler till läsarna att vi pedofiler har en dold agenda. Det är en fördom de redan har, som jag med tydlighet vill ta avstånd till.
Jag kommer inte att ytterliggare förtydliga mig i denna diskussion (eller liknande diskussioner) utan bara visa läsaren vilka uttalande jag tar avstånd till. Detta eftersom vi bedöms som grupp om vi inte visar att vi är individer.
Jag hoppas detta är okej och att jag besvarat din fråga.
Jag vill nämna en sak till.
En del av er har påpekat att jag har fördel av mitt kön. Det är helt sant, jag kan ha en annan kontakt med barn än män kan för att folk är präglade av fördomar kring män och kvinnor. Det är en begränsning av pedofili som är en nackdel för barnen. Alla har behov av att vara och känna sig älskade. Barnen mår naturligtvis lika bra (eller dåligt) av en viss hantering oavsett vilket kön vi har.
Det här kommer att förändras när vi får rätt på stigma och fördomar. Då kommer era små ”Paulor” kunna sitta i ert knä hela kvällen och kramas, sätta klämmor i ert hår(nåja, det beror ju iofs på er hårlängd också ;D) och göra er ”fina”. Den här biten som ni måste avstå endast pga fördomar kring ert kön räcker gott och väl för att man som pedofil ska må bra, anser jag.
Vänligen Sara
PS: Med barn syftar jag på barn före pubertet om inte annat framgår. D
juli 15, 2010 kl. 4:39 e m
Jag ser att jag skrivit en utomordentligt dum formulering, nu när jag läser igenom mitt inlägg.
”Det är inte så att vi ”nej-sägare” har mindre sexuella lust än Er.”
”Er” ska vara ”ja-sägare”.
Jag vet att här är andra som både delar mina åsikter i frågan och som ännu inte ”valt sida”. Med den formuleringen pekar jag ut Er alla som grupp som mot åldersgränsen. Det var verkligen inte min mening. Jag ber om ursäkt för denna groda. *ställer mig i ett hörn och skäms*
Sara
juli 15, 2010 kl. 11:31 e m
Sara: Jag tror jag förstår din inställning nu, och jag har inte för avsikt att diskutera den vidare. Jag vill bara bemöta dina ord om den skenbart ‘dolda agendan,’ som jag menar inte kan vara annat än skenbar. Min blogg är ju öppen för vem som helst att läsa. Vad skulle vi rimligtvis kunna dölja?
Kanske invänder någon att det minsann finns andra ställen på Internet, där ett mer obskyrt meningsutbyte kan ske. Kom då ihåg att det var diskussionen just här, och ingen annanstans, som Sara menade ger signaler om en dold agenda. Frågan är då vad den agendan skulle bestå av, som inte redan tagits upp här. Jag tycker vi alla uttrycker våra åsikter med tydlighet.
Snarare än den ‘dolda’ agendan tror jag det är föreställningen om den gemensamma agendan Sara tar avstånd ifrån. Vi har inte exakt samma åsikter; så är det bara. Läsare av denna och andra pedofilbloggar skall veta att pedofiler inte är en homogen grupp. Var och en av oss tar ansvar för det han eller hon säger, precis som i övriga samhället. Devisen ‘den som tiger samtycker’ gäller inte här.
Med detta sagt, drar jag mig härmed ur diskussionen.
Nicolai de Bauer
juli 16, 2010 kl. 6:38 e m
Jag tror inte alls att “de flesta pedofiler” är emot sex mellan barn och vuxna. Det är sannerligen inte det intryck jag har fått.
Dessutom är jag ganska övertygad om att den försiktighet somliga kör med inte bara är övertygelse, utan i värsta fall en undermedveten skuldkänsla om att “det är fel!”. Så kan jag också känna ibland, lite tvångsmässigt. Men jag vet att det snarare är fel att tänka så.
För övrigt råder det åtminstone inte för mig nån tvekan om att det där sexuella skulle kunna vara lika positivt för både barn och vuxna, inte bara för barnen. Att hela tiden hålla undan dem och säga “men vad gör det dem för nytta??” är så hönsigt.
Då kan man lika gärna separera vuxna och barn för jämnan. Kan vuxna och barn leka ihop så kan de ju också vara erotiskt intima…
Nåja. Kanske inte finns så mycket mer här att diskutera om alla drar sig ur eller försvinner.
För övrigt har jag alltid rensopat framför min dörr. ^^
Men kan man inte få vara lite skenhelig som pedofil kan man lika gärna hänga sig.
Gråzoner är exakt det vi lever i och det är vi tvingade till. Så länge man inte är asexuell, utvecklingsstörd eller nånstans uppe i det blå.
juli 16, 2010 kl. 8:35 e m
@ Amarso:
Jag är helt övertygad om att majoriteten pedofiler är emot sex med barn. Det är nämligen så att ju mer man har att förlora och ju mindre man har att vinna på saker ju svårare är det att ta till orda.
Pedofiler som tex. jag:
¤ är nöjda med det liv vi har(bortsett stigma och livet i garderoben)
¤ anser att sex med barn ska vara olagligt
¤ har barnen, kolleger och föräldrar i vårt liv som bekräftar att stigmat bara är fördomar så att hatet inte når ens själ
vi har extremt mycket att förlora (så som jobb, kontakten med barn och socialt liv) och väldigt lite att vinna för egen del.
Jag skulle inte skriva en bokstav om det inte var för att jag tänker på de unga pedofilernas helvete samt att jag tror helhjärtat på att en bättre värld för oss innebär färre övergrepp av flera orsaker. För dessa unga pedofilers och för att minska sexuella övergrepp är jag beredd att föra en kamp mot stigmat och fördomar trots den höga insatsen det är för mig som privatperson.
Läs gärna Daniels ord:
Så der, i slike lukkede forum, kan man fort bli møtt med oppmuntring nærmest til at man kan ha sex med barn for ‘det trenger absolutt ikke å skade barn,’ ‘ikke hør på hva folk sier om det; det kan gå fint så lenge du er snill og god’. Så, jeg vil kalle det usunne forum, lukkede usunne forum, som jeg ikke ville være en del av. For en del av de holdningene og moralen jeg møtte der, stemte ikke helt med hvordan jeg så på meg selv og mitt syn på barn og sex. Så jeg trakk meg unna der, og da hadde jeg på en måte ingen, ingen å snakke med. Man ønsker gjerne og ha muligheten til å si det her til noen, for det er alt for mye å håndtere alene.
Daniel är inte heller unik. Sexförespråkande pedofiler “tog internet” och andra pedofiler drog sig undan Er. För oss fanns ingenstans att hitta likasinnade innan Alex kom. Vi får mail från pedofiler som är “anti-sex-pedofiler” som inte vill visa sig pga riskerna. Så jag vet att de finns och anser det är troligt att de är många.
Därför är vi som syns inte ett representativt underlag för pedofiler.
Vem av dig och mig som har rätt kommer visa sig när stigmat och fördomar dämpas så att riskerna för oss minskar. Då är jag övertygad om att såna som mig kommer att ploppa fram som svampar ur jorden.
Och oavsett om jag har rätt eller inte, så ska vi inte hatas eller dömas endast för vår läggnings eller åsikters skull. Mitt mål är att folk ska skilja på förövare(och då menar jag även “samtycke”) och pedofiler, inte att de ska acceptera vilka handlingar som helst.
Det gör inte jag, jag tycker minst lika illa om övergrepp som gemene man. (Men jag fördömer inte förövaren som person. För jag kan förstå att det gjorts med de godaste intentioner.)
Vänligen Sara
juli 17, 2010 kl. 5:14 e m
Sara:
Jag är inte lika övertygad som du är. Och ingen av oss kan ju bevisa att den andre har rätt.
För om nu alla lever “i det fördolda”, så kan man inte ta reda på hur de känner.
Att alla skulle tänka som du och några andra, att man “är emot sex med barn”, är mer din åsikt och nån känsla du har fått.
Jag tror att många pedon finns på internet och att många rör sig där. Alla sitter inte och skriver på bloggar. Många finns på bildsidor, m.m.
Varför skulle man leva under jorden? Låter ytterst ologiskt, i det digitala samhälle vi har där det är så lätt att få tag på bilder, osv. Eller att bara gå ut och flukta lite ibland.
Du kan anse att det ska vara olagligt med sex med barn. Jag kan tycka att det är “lämpligt” så länge barnen faktiskt tar skada, men absolut inte annars. Vilket iofs i dagens oerhört stigmatiserande samhälle säkert är väldigt förekommande att de gör.
Du bör också se att det är inte så att barnen förgrips på av pedon, utan VI förgrips på av hela jävla samhället. Samt att man SKAPAR brott genom den sjuka, sinnesförvirrade lagstiftning vi har och ser och som dessutom blir allt galnare.
Att då fortfarande stå och hojta “mot övergrepp!” är extremt kontraproduktivt. Sen skiter jag i var man står.
Klart att jag också ogillar övergrepp mot barn, men jag tänker banne mig inte skjuta mig i foten för att verka mer sympatisk, osv. För att vinna mark, liksom. Men samtidigt som jag tror att jag gör det så förlorar jag ändå mer. Det är min ståndpunkt och jag vet att det är Nijawaras också.
För övrigt är det som jag säger – och som ju du också säger om än kanske undermedvetet, att det är dagens stigma, osv, som gör att man/ni tänker så som ni gör. Att “sex med barn är fel”. För det är för det första ingen sanning eftersom det är långt ifrån bevisat (än), samt att det förstås är just stigmat som gör allting till ett elände.
Jag vet inte hur mycket statistik du har på hur många “anti-sexpedofilerna” är, men för mig låter det fortfarande mer troligt att de är “anti sex” för stigmat och inget annat. Herregud, en del pedon engagerar sig ju till och med i ECPAT och RB!
Hur seriöst ska man ta på den mentaliteten som detta sjuka stigma åstadkommer?
Jag vet som sagt inte hur många mail ni fått, men de som finns på nätet och som är uppenbart sexuella, är åtskilliga tusentals. Av de jag sett, alltså. De är från hela världen.
I vilket fall, jag tror ni som är “mot sex” är mer fulla av dubbelmoral än vi som inte är det.
Jag är på ett sätt såklart emot sex på ett vis också. För annars skulle jag ju sitta i fängelse, antar jag. Så impulsiv som jag är.
Men jag vet i varje fall var jag står och vad jag anser. Att vara politiskt korrekt ligger inte för mig. Logiken tar över.
Så precis som att jag inte lockas av religioner, så kan jag av rent rationella och förståndiga skäl inte kan vara rakt av emot sex mellan barn och vuxna.
För övrigt, tänk om det faktiskt är så att det är just ni som är emot sex, som hörs mest? Har du tänkt på det…
Kanske är det “VI” (som är “för sex”) som kommer dyka upp överallt när stigmat minskar. Inte för att vi behöver basunera ut att sexet ska vara tillåtet, men vi kommer inte behöva leva 20 meter under jordytan då och känna oss mordhotade.
Det är ju oss det är värst för! Inte er.
Annars kan du testa att ha haft mitt liv som jag haft och leva med skyddad identitet och se vilka svårigheter det ger. Fast det är bara jag.
Sen är det inte så att jag är för sex med barn för att jag är korkad, osympatisk eller obstinat. Utan bara att min logik säger detta till mig. Mitt hjärta säger det. Inget kan förändra det, annat än kanske lobotomi. Livet och världen är en gråzon.
Jag tycker ni bör tagga ner med ert antisex-propagerande, i vilket fall. För ni kommer att se att det i slutändan gjort allt än nytta, om ni inte då kanske lyckas vinna nån slags seger fortare, men på nåder.
Om inte annat så bör ni fundera ytterst noga på vad ni säger och hur ni säger det.
För ibland uppfattar jag detta antisexpratet som rena stigmatiseringen och att ni pratar mot all sexualitet. Både vår och barnens. Det gör mig förbannad.
Om ni nu tycker att vi ska vänta med att prata om den sexuella biten tills tiden är mer mogen, då kan ni hålla mun också angående den biten, än att hälla på mer vatten på hysterikernas och alla andras kvarn genom att fördöma övergrepp hit och dit.
För mig är sanna övergrepp hemska, ja visst. Men det finns mycket annat som är vanligare att reagera över. Så jag tar det hela med ro, faktiskt.
Inte går jag ut på bloggar i varje fall hos feministiska morsor och skriver “ja fy vad hemskt!”, osv.
Inte för att ni gör det, men som sagt, bättre att hålla mun helt. Istället för att visa upp sig och försöka vara “empatisk” genom att vinna även anti-sexpersoners röster.
För övrigt, är något i samtycke är det baske mig inte ett övergrepp…
Lagen ang. våldtäkt mot barn är vidrig.
Inte för att jag skulle gå så långt med ett barn eller ens i närheten, men resonemanget bakom lagen är sanslöst.
Tänk också gärna på att detta är Nicos blogg och inte Alex, och jag vet att de båda inte tänker identiskt angående sex med barn.
Om du och Alex är så mycket emot sex så bra för er, men försök inte att dela upp oss. För då kommer vi sannerligen inte vinna nåt alls. Utan dessutom skapa ett internt hat.
juli 18, 2010 kl. 10:19 f m
@ Amarso:
“Om du och Alex är så mycket emot sex så bra för er, men försök inte att dela upp oss. För då kommer vi sannerligen inte vinna nåt alls. Utan dessutom skapa ett internt hat.”
Jag skrev:
“.. till dess kan vi ju gemensamt kämpa mot saker vi faktiskt har gemensamt, som stigmat, en vård värd namnet, mot nuvarande extrema bp-lag och rätten till våra känslor.”
“Nicolai svarar:
“… jag håller med Mr. Black, Sara och Peter i det ni säger: Bäst är att stå enade på trappans första steg. Det är till gagn för alla, oavsett hur långt man ämnar gå.
Jag erbjuder alltså en möjlig väg att stå enade så långt som möjligt. De andra instämmer att så är bäst men det är en väg som för dig och Nijawara är “på nåder”.
Nu tycker jag du ska försöka ta ett steg fundera på följande fråga:
Vem är det som “delar upp oss?”
Vänligen Sara
juli 18, 2010 kl. 10:56 f m
Amarso
“Om ni nu tycker att vi ska vänta med att prata om den sexuella biten tills tiden är mer mogen, då kan ni hålla mun också angående den biten, än att hälla på mer vatten på hysterikernas och alla andras kvarn genom att fördöma övergrepp hit och dit.”
Du skrev lite mer också, men detta är någon sorts kontenta. Och trots försök att förklara så har du missförstått oss i grunden.
Vi är inte emot att _prata_ om den sexuella biten nu. Tvärtom har vi gjort det flera gånger. Tex här som sedan fick et eget inlägg här, där du själv spelade en huvudroll. och vi har försökt förklara varför det är fel varje gång.
Frågan ska inte mörkas eller sopas under mattan. Tvärtom ska vår ställning vara glasklar. Eller om det finns två läger, vilka dessa läger är. Och du och Nijawara är av allt att döma en liten minoritet. Vi får respektera era åsikter, men då de inte kunnat underbyggas så tar tar vi ingen hänsyn till dem i övrigt.
Jag skulle uppskatta om du visade oss samma hänsyn och slutade komma med insinuationer om dubbelmoral. Du får respektera att vi väljer att att leva utan att sexuella band neråt i åldrarna. Det viktiga är att ha kontakt med barn, det räcker gott för att må bra för de allra flesta. Det där sista steget, “sex”, är inte svårt att avvara.
Du säger dock att du tycker det är skäligt med ett förbud om barnen tar skada. Det är visserligen klokt. Problemet är bara att vi inte kan skilja de positiva fallen från de negativa förrän i efterhand. Och då är det ju sent påkommet. För de förövarna vill inte heller barnen något ont, med det blir lätt fel iaf.
Det är en orsak till att jag är helt emot att vuxna ska ha sex med barn. (För några fler argument från båda sidor kan man följa länkarna högre upp.)
Min kritik mot lagarna är inte så mycket vad som är förbjudet i denna fråga, utan bristen på nyanser. Man bör helt klart särskilja sexuella våldsbrott från de övergrepp där den vuxne inte alls velat barnet något illa. Eller som Clancy visade, kanske rent av gav sitt samtycke. Det är helt enkelt helt olika sorters handlingar och olika sorteras förövare. Den nyanseringen tror jag skulle vara till hjälp för både barnet och den vuxne.
Alex Limonovic
juli 19, 2010 kl. 3:41 f m
Jag menar inte att ha verkligt sex, utan mer vara intim med barn om eller när man är med dem. Såklart är det svårt i dagens samhälle och inget jag själv strävar efter, medvetet, att få uppleva eller få till. Jag tror inte en endaste jäkla sekund på att det är så pass riskfyllt eller farligt för barnen, det jag åsyftar. Det har gjorts en del studier, ju. Ålder på barnen verkar vara en faktor som spelar in i nuläget.
Om ni vill sträva efter att vi ska få acceptans, och inget mer. Nåt slags existensberättigande, men att det ska sluta där, så får ni hålla på med det. Men jag tänker inte acceptera att bara för att vi har en dragning till barn så ska de vara “off limit”. För att de är så sköra, för att det är så riskfyllt, osv. När det inte ens finns empiriska fakta som underbygger det resonemanget. Ni talar om “stora risker” och “man vet inte förrän efter”. Sånt bygger ju på samhällets attityd till sex och sexualitet, samt det stigma som råder kring barn och sex. Vad saker runt omkring ställer till med, inte händelsen i sig. Och det är ju det vi ska kämpa för att få bort!
Det ska inte alls vara så att vi pedofiler ska behöva göra avkall på vår sexualitet och det är inte ens rimligt!
Ni verkar vilja få det till att det är jag, Nijawara och nåt tusental till, blott, som är så “kåta” och resonerar som vi gör. Bullshit. Alla har sexlust och alla behöver få ett konkret utlopp för det. Som vanligt menar jag inte att vi skulle ha en slags rätt till barnen och att utagera våra lustar över dem, men återigen så är det knappast så svart på vitt och så egoistiskt är inte sex och kärlek. Inte under ärliga omständigheter.
Ni måste se att det (som jag ser det) ni vill kämpa för också är en utopi. För det kommer fortfarande finnas de där “förövarna” som ni talar om. Folk som ger blanka fasen i risker och har god tillgång till barn och är med dem när och hur de vill. Jag är inte en av dem. Men jag vet att de finns. Detta är inte barnaskändare, utan folk som kanske dels bara vill leva fullt ut eller så är de för deprimerade eller vad som helst. Eller så är barnen och den miljön de lever i tillräckligt bra för att våga eller kunna göra vad de gör.
Det jag menar är att istället för att säga blankt nej till sex med barn så måste vi börja gå åt ett håll där det är åtminstone möjligt. Inte att vi spikar igen den dörren på en gång och tror att nu har vi gjort ett bra jobb och vandrar därifrån.
Det är som att arbeta runt prostitution och porr. För att man tror att man kan få bort det. Men news flash. Sexualiteten är människans starkaste drift, jämte vrede.
Jag är i vart fall inte ute efter att splittra. Men ert tjatande om att man ska skydda barnen och att det är så “fel” med barn och sex går i vart fall mig på nerverna. Det jag är ute efter är logik, se helheten och blicka framåt. Långt framåt. Det är förnuftet, instinkten och nyfikenheten som driver mig. Det visar mig hur samhället ser ut i dag, en möjlig anledning till varför det gör det och de brister som finns, samt ett möjligt samhälle med kunskap och tolerans i centrum. Sexpositivitet. Där hör det inte hemma att “akta barnen” för allt som har med sex att göra. Era argument är således ganska tomma för mig, eftersom det inte visar på en helhet och att tänka utanför ramarna.
För mig så känns det som ni skulle kunna gå med banér där det står “ja till pedofili – nej till sex med barn!” på. Det ledet skulle jag gå långt ifrån.
Det är ju där ni står. Och det är en motsägelse och det är dubbelmoral. Nåt slags oförstånd inför människans sexualitet och väsen.
Är ni så främmande för att söka efter sanningen utan bara svälja samhället som det är idag och till och med kämpa för att det får vara som det redan är på vissa områden, då är det er stora brist och något ni kommer falla på i slutändan. Jag menar inte att jag vet bättre, men det är bara nåt som tiden kommer att utvisa, om ni och de som hakar på er inte saboterar för mycket vill säga så att vi aldrig kommer få rättvisa.
Därför önskar jag att ni åtminstone kunde hålla mun och hålla det för er själva, vad ni anser om “sex med barn”. Ni kan inte överbevisa att jag har fel och ni har rätt, även om jag inte i nuläget kan bevisa det motsatta heller. Men då behöver ni inte gorma så mycket om det och hela tiden lyfta fram att pedofili handlar om så mycket mer än bara sex och att jaga barn på olika sätt.
Jag tänker i varje fall inte lyfta fram den bilden för att även om det är en romantiserande och “vacker bild” som känns bättre i magtrakten på gemene man, så är den i vilket fall inte sann. Inte tillräckligt.
Därför spräcker jag hellre den bubblan än går runt och säger “ja-a då, det är så rätt…”, som i hypnos. Ungefär som att vara nyreligiös.
…
Och om ni menar på att jag inte vore en typisk pedofil så kan det bero på att jag inte ens betraktar mig som pedofil. Utan ett barn i en vuxens kropp mer eller mindre. Som har en enorm sexdriv. Jag har aldrig sett mig som typisk eller representativ. Men likväl är jag både människa och medborgare. Jag kan omöjligt ha samma lust till en vuxen som till ett barn. Kanske är våra känslor ofta lika, men min mentalitet är inte mogen och vuxen på samma sätt när det kommer till de känslorna och att kunna agera vuxet i förhållande till de barn jag attraheras av. Nåja, jag vet bara att jag är annorlunda. Omogen men ändå väldigt intuitiv och smart. Vad gäller somligt… Det var en parentes, men även om jag skriver vissa saker kan ni inte använda det emot mig som att jag skulle sakna vissa förutsättningar. Jag är mer i barnens värld än i den vuxna. Eller så är jag i min egen, nostalgiska, egensinniga bubbla.
juli 19, 2010 kl. 8:00 e m
@ Amarso:
För mig så känns det som ni skulle kunna gå med banér där det står ”ja till pedofili – nej till sex med barn!” på.
Åh, du börjar slutligen förstå! Vad bra!
Ja, om det hade varit säkert för oss pedofiler att komma ur garderoben skulle jag med stolthet bära en sådan på tex. Pride. Kanske en gång i framtiden, vem vet?
Vänligen Sara
juli 20, 2010 kl. 1:52 f m
Bra, då vet jag att ni jobbar emot pedofili i stort och “såna som mig”, med flera.
Dubbelmoral är bara förnamnet.
Ni kan inte ens vara ärliga mot er själva.
Pedofili ÄR sex med barn. Men inget sagt om vilket slags sex. Eller snarare sex till och för barn.
För dig och Alex kanske pedofili är nåt poetiskt som tar sig uttryck i fjärilar i magen jämt och ständigt, men det är ju för att ni saknar libido.
Gå med i ECPAT och RB istället för att tro att ni för en pro-pedofil kamp.
juli 20, 2010 kl. 12:59 e m
Amarso
Du är själv pedofil, hur i all världen kan du bara säga att pedofili ”är sex med barn”? Det är ju en kräkning mot alla oss pedofiler som anser att det är fel. Dessutom är det just den synen som hysteriker, och ibland media, gärna vill förmedla. Skärp dig nu…
En sexuell läggning innebär inte bara en sexuell attraktion, långt viktigare är den emotionella biten. Hur man kan bli förälskad i kvinna, man eller pojke/flicka, beroende på vilken läggning man har. (Eller för den delen, något annat.) Jag skulle inte bli heterosexuell bara för att jag hade sex med vuxna.
Det är sant att stigmat och samhällets attityd bär en del av skulden för offers situation. Men långt ifrån hela. Det fanns offer som mådde mycket dåligt av sexuella relationer (med vuxna) långt innan ”sexuella övergrepp” eller ”pedofili” fanns som begrepp. Om allt ankom på stigmat vore dessa offer en omöjlighet. Stigmat är inte orsak, men det förvärrar situationen om vuxenvärlden tillskriver barnen känslor de inte själva har. Istället bör man lyssna på barnets egna känslor och ta dem för vad de är, varken mer eller mindre. Clancy behandlar dessa fall utförligt. Även om hon inte förstår förövarna så förstår hon offrenas situation utmärkt.
”Är ni så främmande för att söka efter sanningen utan bara svälja samhället som det är idag och till och med kämpa för att det får vara som det redan är på vissa områden, då är det er stora brist och något ni kommer falla på i slutändan.”
Vet du varför jag inte vill förändra så mycket? För att jag i stora drag är ganska nöjd. Lyft bort stigmat och kalla saker vid dess rätta namn så är oerhört mycket vunnet.
”För mig så känns det som ni skulle kunna gå med banér där det står ‘ja till pedofili – nej till sex med barn!’ på. Det ledet skulle jag gå långt ifrån.
Det är ju där ni står. Och det är en motsägelse och det är dubbelmoral. Nåt slags oförstånd inför människans sexualitet och väsen.”
Detta citat är typiskt Amarso. Vilka är det som åsyftas med ”människans sexualitet och väsen”? Jo, de vuxne. Vilket banér tror du barnen skulle bära? ”Bättre skolmat” står nog högre på önskelistan än ”sex med vuxna”. Eller vad tror du?
Barn efterfrågar inte sex, för de har ingen förtjänst av det. Därför ska de också slippa, fler argument ska egentligen inte behövas. Riskfaktorerna är ytterligare en tung förstärkande argumentation. Sex ska vara något man väljer till när sexualdriften vaknar på allvar i tonåren, inte något barnen aktivt måste försöka välja bort. Barn lyckas ju inte ens välja bort påtvingade kramar: ”Kom nu och ge mormor en kram!” Hur ska de då kunna välja bort sex, kanske speciellt om de först själva kommit för att gosa en stund?
Det verkar också klart att vi har en helt annan moral än vad du har. För oss är barnets behov utgångspunkten, inte den vuxnes. Ska någon av oss stryka på foten så kan ingen annan än vi vuxna komma på tal. Och det går utmärkt att leva och må bra som pedofil på de premisserna.
Alex Limonovic
juli 20, 2010 kl. 4:06 e m
Jag menade inte att pedofili är sex med barn på det viset. Men det är likväl en ingrediens. Det sexuella. Sex till barn eller vad man ska säga. Ta bort det sexuella och du tar bort pedofili. Pedofili är mer “sex med barn” än vad det inte är det. Och jag menar heller inte att man behöver ha sex med barn för att vara pedofil eller uppfylla kriterierna. Men har man inte sexuell åtrå till barn så är man enligt mig inte pedofil. Jag tror också att man har en längtan till barn sexuellt.
Jag definierar sex som väldigt brett.
Ofta att jag kränker någon.
Det är snarare ni som gör det, som vill ta bort sexet från både oss och barnen!
Ni menar att barn behöver skolmat mer än sex. Men behöver barn skolan då? Man uppfinner en värld där olika behov skapas. Och det är ren jävla lögn att barn inte “behöver sex”!
Om vi skiter i det sexuella med barnen så kommer de utvecklas till monster eller vad som helst.
Men du lever ju i din tro att barnen kommer må lika bra utan sex hela livet. Jävla hyckleri.
Sex är starkare än “emotionell dragning”, för sex är en medfödd drift. Kärlek och relationer ett påfund.
Klart det kan ha funnits de som mådde dåligt av “sex med vuxna” för tusentals år sedan, men det bekräftar och manifesterar ingenting.
Vuxna som har sex med vuxna kan må jävla dåligt de också både nu och då. Eller barn som har sex med barn.
För övrigt är barn visst sexuella. Kom inte och säg annat. Det är en sak att människans hormoner påverkar och att sexualiteten blommar mer eller mindre i olika stadier, men att få barn till ickesexuella är inget annat än förbannad lögn. Förtal. Och jag menar inte att de bara är lite sexuella, utan att de dels är olika mycket sexuella, men att det är påtagligt. Att de i synnerhet behöver någon som kan handskas med deras sexuella bit och bekräftar det och dem.
Eftersom du säkert redan “vet det där”, så kan du lägga ner ditt flamsiga prat om att barnen hellre vill ha skolmat än en varm, skön kram, lite beröring och en hel massa annat godis de kan få av en älskande vuxen.
Nej, fan vad du är full av skit, Alex!
“Ni har en annan moral än jag”. Det får tala för sig själv.
När Nico är borta dansar Alex och Sara på bordet.
Jävla hycklare och förtryckare.
Du har inte rätt att behandla mig som du gör för att jag är funtad annorlunda. Och eftersom jag inte är ensam om att vara så här så står det antagligen många bakom mig som fast de inte är medvetna om det också lider av dylikt skitprat som du kommer med.
—
Alla pedofiler bör rannsaka sig själva för att komma fram till varför de känner som de gör. Hur det kommer sig att de mår dåligt och hur de skulle vilja att samhället såg ut. Mår ni dåligt så är det sannolikt för att all press på er om att så mycket är “fel” påverkar er. Jag har själv varit där. Det är samhället det är fel på – inte er! Kom ihåg det.
Alex och Sara vill inte förändra tillräckligt mycket och på ett produktivt sätt, därför bör ni inte följa dem, även om det känns “bra” att vara emot den sexuella biten. Bara att det går emot allt sunt förnuft och en mängd hinder läggs framför oss samtidigt som vi tror att vi vinner mark.
Stigen ni vandrar på då är full av varningsskyltar. Samhället ska förändras. Inte ni.
juli 21, 2010 kl. 1:14 f m
Amarso; All denna bitterhet, vrede och hat som du sprutar ur dej när du blir emotsagd, gynnar inte diskussionen. Faktum är att det inte går att diskutera med nån som börjar kasta skit istället för att komma med motargument. Sorry Amarso, men så är det.
Jag är hyvsat färsk i dessa sammanhang, och jag har inte läst alla inlägg, och rätta mej om jag har fel, men visst verkar du Amarso lite mer “hard core” än oss andra? Jag kan inte påminna mej att du fått medhåll för din syn på saker och ting i nån disskusion?
Jag håller till stora delar med Nico, Sara och Alex. Pedofili är inte “sex med barn”, däremot är det en sexuell dragning till underåriga, men det behöver faktiskt inte betyda praktisk handling.
“Sex är starkare än ”emotionell dragning”, för sex är en medfödd drift. Kärlek och relationer ett påfund.”
Här har du fel. Jag VET att det inte är så. Många tror som du, många har fel.
Denna vetskap är ganska unik om vill jag tro, men efter att ha levt största delen av mitt liv ensam, så VET jag att det inte är sex man längtar mest efter, utan närhet och beröring. Det kommer miltals före sex.
juli 21, 2010 kl. 4:30 f m
Jag vet att jag har ett jävla temperament, rent sagt. Men jag har också levt ett ganska långt liv. Och varit utsatt och missförstådd. Så jag har också en del insikter och kunskaper.
För övrigt känner jag inte för att argumentera med Sara eller Alex. De är på min shit list. Vi har för länge sen klargjort var vi står och även om de har en åsikt som jag är införstådd med, så anser jag att de har fel.
Jag menar inte sex som många tolkar det. Utan jag menar kanske mer intimitet. Det är det som folk kallar kärlek. Men kärleken grundar sig på vår sexualdrift. Man har inte en drift som heter “kärlek”. Man har ett behov av att få beröring, osv. Nån slags bekräftelse. Men oftast är faktiskt dessa känslor egoistiska. Allt annat kan man inbilla sig.
Inte är det i varje fall så att “ingen håller med mig”. Visserligen har jag ofta hamnat i heta diskussioner med folk och jag är dels väldigt oortodox och dels har jag både kanske udda åsikter och starka sådana. Principen brukar vara att jag alltid känner mig missförstådd. Men i just det här specifika fallet så har jag inte så särskilt galna åsikter. Men jag har svårt att uttrycka mig…!
Jag skriver ibland vissa saker som låter konstigt. Men jag drar saker till sin spets. Jag skriver att pedofili är “sex med barn”, fast jag egentligen inte menar det. Men att en läggning är en _sexuell dragningskraft_. Inte att man blir betuttad i små barn men inte vill vara intim med dem, bara man får beundra de små liven. Om det är på avstånd kvittar och man vill inte skada de små sköra varelserna, etc, etc. Det är att överdriva det hela och se på barn på ett ganska absurt sätt. De har också en sexualitet. Deras och vår sexualitet kan mötas på ett mycket positivt sätt om förutsättningarna är bra och omständigheterna runtom är bra.
I nuläget finns dessa variabler knappt och det är inget att rekommendera.
Det största jag vill få fram ändå att med all hets som finns idag, all desinformation som får folk att hata oss allt mer och tycka att det är bra att vi hålls på avstånd och att folk inte kan skilja på pedofili och övergrepp. Allt det bidrar till en absurd situation med ganska unika omständigheter. Men det betyder för den skull inte att “sex med barn är fel”. I dagens samhälle är det OLÄMPLIGT, men inte fel. Det behöver faktiskt inte ens vara olagligt.
Alex och Sara har egensinnigt hittat på begreppet “peddosex”. Möjligen kan det faktiskt delvis vara sådant “sex” jag syftar på. Man kan ju fråga sig, varför har de båda det behovet?
Man kan inte undvika sin sexualitet samtidigt som man håller sig på en mentalt sund nivå!
Att gå och tro att vi kan leva ett asexuellt liv för att vi t ex är rädda för att skada barn, eller bara tycker att vi inte ska “bryta mot lagen”, är inte hållbart i längden. Jag kan inte vara asexuell en enda dag. Jag onanerar flera gånger om dagen.
För övrigt har jag levt HELA mitt liv ensam. Jag vet vad jag längtar efter. Inte är det ett tillfälligt ligg. Utan just “kärlek”. Men det inbegriper ändå sexualitet och åtrå. Annars kan man ju lika gärna nöja sig med kompisar. Men nej, det är MER man vill ha. Något sexuellt och fysiskt. Just för att driften är så stark.
Pedofili behöver inte betyda “praktisk handling”, nej. Det är sant om man tänker på att vi inte behöver begå övergrepp och de flesta av oss gör inte det. Men vad är en handling i övrigt? Vad innebär det att vara människa och ha en sexdriv? Vad gör man och vad gör man inte för att lätta på trycket?
I vilket fall och vad än svaret blir, för det är oftast individuellt, så är jag ganska säker på att anledningen till att en del pedofiler åker fast för olika saker, är just för att man ser så svart på vitt angående sex mellan barn och vuxna och det att vi “sexualiserar barnen”, precis som om de inte vore sexuella redan och åtråvärda, osv.
Jag är övertygad om att alla skulle må bättre om stigmat och okunskapen och hatet inte fanns och vi tilläts umgås med barn, inklusive viss intimitet. Att det skulle lätta upp något enormt och vi kunde leva sundare.
Just den där närheten och beröringen som du efterfrågar är det som jag definierar som pedofilt sex. Det som borde vara accepterat och lagligt.
Många av oss har dessutom en exklusiv eller väldigt dominerande dragning till barn, så vi/de kan inte få detta ersatt av att nån vuxen tar i en. För mig skulle det vara trevligt, men inte tillräckligt om jag fick säga hela min mening. I den värld vi har och det samhällsklimat vi har, så blir min rädsla och misstro till vuxna allt större. Så ofta kan jag tycka att visst, en del unga kvinnor är attraktiva fysiskt, men inget jag vill ha en relation med. Ändå letar jag efter en vettig kvinna, för jag vill ha familj. Men det allra vackraste vet jag, att det kan bara ett barn skänka mig. Det mest kärleksfulla.
Visst, det kan gå att överleva utan att ha sexuell kontakt med barn, eller knappt nån kontakt alls. men hur bra mår man och vilken risk kan man inte utgöra om man hela tiden har ett behov av att lätta på ett tryck som man inte kan få göra?
Slutligen och återigen, det är i vilket fall som helst fel att behandla barn som potentiella offer och att särskilja på dem så mycket från oss.
Det finns skillnader, osv, ja. Men jag anser inte att det är avgörande.
Det skulle i så fall innebära att det faktiskt egentligen ÄR oss det är fel på, med vår dragning till något förbjudet och som aldrig kan få ske.
Pedofili är inte så unikt. Jag jämställer det med heterosexualitet och homosexualitet. En sexuell dragning och båda parter kan mötas och leva tillsammans på jämställda villkor.
Jag vet inte hur jag ska kunna redogöra för det på ett bättre sätt. Inte så här öppet på internet i varje fall.
Och för övrigt saknar jag inte kunskap, empati eller bevis. Men jag har svårt att plocka fram bra argument och resonera. Särskilt när jag känner att jag bara blir angripen och missförstådd.
Barn är det viktigaste för mig. Men även min integritet och sökande efter sanning och rättvisa står väldigt högt i kurs. Så jag kan inte tolerera somliga saker. Till skillnad från många andra, så har jag ändå en enormt stor självinsikt och kan se och erkänna mina brister och mina drifter, osv. Jag har inte stött på nån annan som är lika djup och ärlig som jag. Oftast möter jag dubbelmoral och oärlighet.
Förresten så tror jag ganska säkert att det är mer naturligt och vanligt och påbjudet att ha sex än att inte ha det. Närhet och beröring i all ära. Men sen då?
Så här långa blir mina svar för att jag inte kan uttrycka mig bättre.
juli 21, 2010 kl. 5:23 e m
Amarso
Ibland är du en pest som tuggar fradga, men ingen kan ta ifrån dig att du har dina ljusa sidor också. Denna plötsliga ödmjukhet är värd beröm. Jag ska försöka förklara vad som blir så fel.
I ena stunden pratar du om ”sex med barn” och att all lagstiftning är åt skogen. I nästa om ”intimitet” som inte ens ”behöver vara olagligt”. Och till detta attackerar du ursinnigt oss som är emot att vuxna har sex med barn. Kanske har du ”svårt att uttrycka dig”, men det du uttrycker är faktiskt allt vi har att gå på. Tycker du att bilden blir för skev så försök att förklara och korrigera den. Det ser mycket motsägelsefullt ut utifrån.
Det är inget fel på din välvilja, bristen ligger i att du verkar ha svårt att förstå hur andra känner och resonerar. Jag skulle aldrig döma ut dig som människa för det, men jag måste kritisera din ståndpunkt när du flammar upp som du nu gjort. Jag kan motivera mig mer om du så önskar, publikt eller via mail. Bara säg till. Men jag får vidhålla att jag anser dig okunnig, att du påstår dig ha bevis räcker liksom inte till. Skicka dem till mig isf, du har min mail.
Du vet att jag alltid skiljt på hänsynslösa förövare och ”snälla förövare”, de som vill barnet allt väl men det blir fel i alla fall. Vill man få bukt med övergrepp måste den kunskapen lyftas fram i ljuset, samhället måste bemöta människor för vad de faktiskt är. Annars bryts möjligheterna att kommunicera, och det är där samhället står idag. Forskningen har just börjat upptäcka fältet, men bakvägen via offren.
Mr. Black har rätt, det är närhet och social kontakt som är det viktigaste. Och den är redan laglig. Därför ser jag inte någon egentlig orsak att förändra lagen så den tillåter mer. Sex är lätt att avstå. Förändringarna som behövs till i lagarna är för att spegla de nyanser som finns i samhället. Att klumpa ihop hänsynsfulla människor med våldtäktsmän är inte särskilt klyftigt, inte heller att utnämna en kåt 14-åring till våldtäktsoffer efter att hon haft sex med en några år äldre pojkvän. Lagen missar sitt mål och blir rent kontraproduktiv.
Resten är faktiskt mest en social fråga. Ta oss för vad vi är, varken mer eller mindre. Men för det måste vi bryta den rädsla som finns i samhället. För det behövs kunskap och information. Och är vi två läger så måste det synas. Jag vill inte vara hatad för att några andra inte kan hålla fingrarna i styr. (Och de som inte kan det ska ha kritik för den sakens skull, men inte för en massa annat.)
Alex Limonovic
juli 21, 2010 kl. 5:52 e m
@ Amarso:
”Alex och Sara har egensinnigt hittat på begreppet ”peddosex”. Möjligen kan det faktiskt delvis vara sådant ”sex” jag syftar på. Man kan ju fråga sig, varför har de båda det behovet?”
Vi har inte det behovet. Varför skapade vi detta påhittade ord?
Peddostigmat grundar sig i att icke-pedofiler inte kan förstå att det går utmärkt att leva som pedofil tillsammans med barnen, utan att vare sig må dåligt eller begå övergrepp( Med övergrepp menar jag ert ”samtycke”. Utan ”samtycke” heter det, för mig, våldtäkt.). För att icke-pedofiler ska förstå hur det är möjligt, grundade vi begreppet peddosex.
Det är rätt många som under denna tid kommit in halvt hysteriskt till Alex och gått därifrån sansade och klokare i ämnet pedofili. Det är så vi måste göra för att nästa generation pedofiler ska slippa leva under de förhållandena vi lever under. Det är enda vägen som leder framåt.
en jag har svårt att uttrycka mig…!
Jag och Alex har inte svårt att uttrycka oss så att omvärlden förstår. När man kommunicerar behöver man fundera över vad ens ord har för betydelse för läsaren. Då slipper man bli och känna sig missförstådd. Känner man sig missförstådd får man förklara igen.
Det Du och Nijawara vägrar förstå är att om man ska bedriva en gemensam kamp så är det ”minsta gemensamma nämnare” som gäller. Vi slåss tillsammans om de bitar vi är överens om, men inte mer.
Samtliga(Mr. Black, Peter, Nicolai) som uttalat sig här instämmer i detta.
” Är ni så främmande för att söka efter sanningen utan bara svälja samhället som det är idag”
Vi har läst och begrundat varje ord Du skriver. När vi frågar hur barnen skulle tjäna på det(tex. barnäktenskap) så låter Du bli att svara. Vi kan inte heller tolka annorlunda än Du skriver. Känner du dig missförstådd, förtydliga och vi ska lyssna igen.
Vi har läst Nijawaras ”källor”, de håller för en granskning lika bra som ett durkslag håller vatten.
Som ett ex. så lyfter han fram ”The trauma myth” som en författare som talar för ”er sak”.
Se denna intervju med författaren själv: http://www.youtube.com/results?search_query=susan+clancy&aq=0
Att söka sanningar är inte att svälja dina eller Nijawaras sanningar mer än det är att svälja samhällets sanningar. Vi gör ingendera.
Att ni inte förstår hur den skada vi ser hos hysteriker/överlevare uppkommer (även utan stigma), gör det inte mindre skadligt än vad cancer vore dödligt om mänskligheten inte förstod varför cancer dödar.
Jag har inte svårt att förstå det, för jag ”har tänkt” lite science fiction-aktigt. ”Hur skulle jag själv känna och uppleva om jag haft liknande förutsättningar som barnen har(förstår inte poängen med sex – kopplar poängen)?” Vad jag har ”tänkt fram” bekräftas till punkt och pricka i ”The trauma myth”.
Så jag antar att jag också ”är smart”.
Det är sällan jag svär, varken här eller IRL, men det sätt samhället misshandlar oss pedofiler är jävligt vidrigt och när det kommer till dig är det bortom vad ens svordomar kan återge. Du har min och Alex djupaste respekt och empati för detta, långt mer än Du anar. Och vi försöker verkligen hantera dig respektfullt. Jag vore tacksam om Du försökte göra detsamma med oss i fortsättningen.
Vänligen Sara
juli 21, 2010 kl. 10:35 e m
Alex:
Det är du med. Fast på ett annat sätt. För mig alltså.
Typ rabiessmittad.
Jag tar lätt fram mitt försvar för att jag varit så utsatt och missförstådd samt att jag har svårt att göra mig förstådd.
Då blir det så här. Bl a.
Ödmjukhet är inte mitt kännetecken. Men jag försöker iaf sprida budskapet att kärleken övervinner allt.
Ja, det är åt skogen med snacket om “sex med barn”.
Jag försöker ta till mig det som finns, men inte genom att läsa böcker, utan se verkligheten. För mig är inte ofta böcker en verklighet. Men så är de ofta så okonkreta och subjektiva. Eller bara fulla av fel.
Ni hänvisar ofta till Clancy, men jag vill inte ens läsa hennes bok för den skulle göra mig deprimerad.
Jag vill hellre läsa böcker som Wases och Harmful to Minors och en rad andra böcker som jag har på en lista nånstans.
Men orka.
Livet är för verkligt för mig ändå. jag tar allting gravallvarligt, särskilt kritik riktad mot mig.
Hursomhelst. Lika illa är det som sagt med lagstiftningen, ja. Den grundas på idioti och moralpanik.
Vad är det för bevis du vill ha? Jag har bevisen i mitt hjärta och min intuition, typ. Eller så har jag lånat fakta som jag läst eller hört av andra som har samlat ihop det. Som har läst när jag inte orkat. Men jag blandar det med min egen instinkt.
Vi borde dessutom enkelt kunna enas om att det ändå inte finns tillräckligt mycket fakta kring många kritiska saker, för att forskningen inte gjorts, eller för att den haft ett enkelspårigt syfte eller att man forskat på förövare och offer.
För mig talar Theo Sandforts resultat om ganska positiva saker. Folk som vågat forska som t ex han tar jag till mig mer än en massa annat dravel. Och knappast bara för att det talar mer för vår sak, utan för att det speglar verkligheten bättre och är mer fullt av kärlek och känslor och mindre fullt av stigma.
Jag kan inte som du/ni anse att en pedofil som “råkar” göra ett misstag ska betraktas som en gärningsman och som något man illa kvickt måste råda bot på.
Dels skulle jag själv då räknas in i den kategorin, som för alltid har en nedsvärtad själ och dels så anser jag inte det etiskt och medmänskligt att döma varken den “förövaren” eller utpeka dennes “offer” så hårt och stort. jag har egna hands-on facts som för mig talar ett tydligt språk där. Vad som verkligen händer.
Ta bara fallet med mamman som dömdes i USA för att ha haft sex med sin 14-årige bortadopterade son. Tragedi! Men inte för att de hade sex och var nära relaterade.
Men som sagt, du nämner vissa saker själv. Som “fakta bakvägen via offren” – vilket för mig=ogiltigt. Det blir inte fakta för mig, utan hatpropaganda. Jag är inte intresserad av att bara höra om våldtäktsoffer. Sånt håller feministerna på så mycket med ändå.
Jag tror också på att alltid kunna föra en dialog.
I eftermiddags bemödade jag mig med att titta på bitar ur ett program på Kunskapskanalen. Om sex på internet. Det var oerhört jobbigt och jag tyckte mig se många potentiella mega-hysteriker i publiken, genom att bara se dem liksom. Men hursomhelst försökte jag se och ta in vad som sades.
Jag funderade en del på att, ja, det finns så mycket att göra med barnen/ungdomarna. Prata om ALLT och konstant. Till och med ha en sådan öppenhet att man kan prata om ens barn råkat ut för ett större eller mindre övergrepp. Inte dra ut det, men att man har det förtroendet för varandra. Nåja. Det var en parentes.
Jag har aldrig varit bra på varken närhet eller social kontakt. Så för mig känns det farligt att närma mig barn. För jag vet inte vad som gäller eller hur man gör och mitt självförtroende är botten. För min del känner jag att “allt jag vill med barn är fel eller olagligt eller omoraliskt”.
Så jag håller mig helst borta.
De gånger jag har varit med barn har jag mer än gärna tagit i dem o så. Behöver inte gå in på detaljer. Men att kelas är det bästa jag vet.
Det känner inte jag är varken lämpligt eller lagligt, osv. Och kan skapa enorma problem, hur oskyldigt det än var.
Så min definition av situationen är att allt är förbjudet, för allt grundas på sexuella känslor.
Och jag menar att närhet och viljan till att få social kontakt (av annat slag än typ arbetskollegor, osv), också grundas på en sexuell dragning. För hur skulle man annars urskilja denna känsla från bara allmänt leverne? Pedofili är en SEXUELL läggning. Inte nåt så avdramatiserat och trist som att samla frimärken.
Fast det ska också sägas, att jag skulle gärna vilja ha mer än bara närhet med ett barn. Fick jag drömma så ville jag fara med min tunga över hennes nakna kropp.
Varför skulle inte ett barn kunna få njutning av det, i ett bra samhälle och under bra förutsättningar utan tvång och att man har en bra relation med barnet? Det menas ju att det är att “svika barnet” att gå längre än att bara vara nån vuxen strutt som “stöttar” barnet och är nån slags guide a’la scouterna, etc. jag vägrar att tro att livet är så svart på vitt och att vuxna och barn står så pass långt i från varandra till skillnad från mellan vuxna/mer jämnåriga och hos en del primater som också står nära människan.
Sex i sig är inte farligt! Det ska det inte göras till heller.
Men det handlar om mycket mer än som du nämner; en flicka på 14 som haft sex med en äldre pojkvän och som pekas ut som våldtäktsoffer. För det kan vara så att det är hon själv som pekar ut sig som det. Jag tror äldre barn och ungdomar är så mycket mer medvetna än vad vi nånsin kan drömma om att vara. Dvs det är ju deras liv och känslor det rör sig om. Deras tillvaro. Vi är liksom skådespelare för dem och de betraktar oss och härmar oss. Samtidigt som de är kritikerna och de som ska själva “bli vuxna” sen. Även om jag hatar det. Att man “ska bli vuxen”.
Och näe, sex är inte alls “lätt att avstå”!. Kolla bara varför prostitution finns. Kom igen liksom, varför skulle pedofiler ha lättare att avstå sex? Inte för att vi går ut och har sex med barn för att vi “behöver det”. (Creds till oss!!) Men däremot blir många oerhört deprimerade, frustrerade och ibland (själv)destruktiva. Inte bara på grund av allt hat, osv, alltså.
Att inte kunna få utlopp för sin sexualitet och visa kärleken man har inom sig är det värsta som finns.
Särskilt som i vart fall jag ser att samhället är skapligt kärlekslöst och irrationellt.
Jag är också den som mycket hellre ser en logik i att ge samhället en kollektiv skuld för att det finns brottslighet, än att jag anser att man ska gå på de som begått brotten i sig. Everyone owes somebody’s death. Eller hur man säger.
Sara:
Frågan är vilka behov ni har då? Är ni medvetna om det? Jag är medveten om mina behov och jag är också medveten om att jag mår dåligt om jag inte får utlopp för det jag känner för. En gång fick jag en tvångsneuros. Och en panikattack en annan.
No offense, men du får Alex att framstå som Vår Profet. “Alex akbar”? :O
Personligen är jag självlärd. Även om det tagit tid och bitar av mitt liv är förstört. Jag har en del i bagaget som jag ska få leva med resten av livet och känna skuld för och som jag inte kan ta tillbaka. Som folk kan hålla mot mig.
Det jag skrev om barnäktenskap var en tillfällig flummig fas jag gick igenom.
Jag tog inte Nijawaras ultraradikala resonemang på allvar och jag tänker inte heller läsa och höja Clancys bok till skyarna.
Det ni verkar vara fokuserade på är att ta till er av majoritetens “fakta” som finns idag. men varför skulle den vara mer sann än en minoritets fakta? Allt man läser ska man kunna begrunda och förstå ett samband kring. Annars kan man luras till en massa saker.
Jag tänker inte ta till mig när jag läser böcker om pedofili som pekar ut oss och vår läggning, våra intressen och våra känslor som nåt annat än vad jag känner i hjärtat, men det finns många svaga som kan föras bakom ljuset och tro att de är onda fast de är älskvärda.
I vilket fall, jag vill eller tänker inte kommentera det du skriver och hänvisar till om Clancys forskning eller om hysteriker. För de båda är så bortom det jag anser är pedofili. Det talas om offer och förbjudet sex där. Pedofili är för mig ingetdera.
Jag är övertygad om att vi inte kommer kunna åstadkomma nåt heller om vi medvetet ska blanda ihop oss själva med förövare hur som helst och se att “ja, sex med barn är alltid fel”, osv. Nej. Som sagt. Jag har förstånd nog att begripa att det finns mer att se där än vad Clancy kanske lyfter fram. Samt att den boken inte är riktad till oss, m.m. Den riktas till offer och möjligen deras anhöriga och de som ska jobba med offren. Jag tänker inte läsa boken, återigen.
Tack för din sympati.
I gengäld och för att göra mig riktigt glad kan du/ni börja med att sluta tjata så mycket om “alla negativa aspekter” kring barn och sex.
Klart det finns dåliga saker med allt, men varför alltid ha det perspektivet? Det är inte mer sanning än allt det positiva och alla möjligheter, osv. Ska man förändra kan man inte övervägande tänka och resonera “risker” och negativitet. Det gör andra åt oss, för att trycka in oss i hörn och ha ihjäl oss.
Så, nej, jag går en annan väg eller min egen hellre än att vänslas med fi.
juli 21, 2010 kl. 11:24 e m
Amarso; “Jag vet vad jag längtar efter. Inte är det ett tillfälligt ligg. Utan just ”kärlek”…..Men nej, det är MER man vill ha. Något sexuellt och fysiskt. Just för att driften är så stark.”
En aning motsägelsefullt kan jag tycka.
Är inte ett tillfälligt ligg; “sexuellt och fysiskt”?
Men jag anar att du förstår vad jag menar änndå.
Det är med positiv förvåning jag läser ditt ödmjuka svar. Jag hade annars förväntat mej ett svavelosande dito, kul att man kan vara glad över att ha fel ibland!
juli 22, 2010 kl. 6:39 e m
Varför är det motsägelsefullt?
BDSM är också sexuellt och fysiskt, men det är inte det jag frågar efter heller.
Att kelas nakna är sexuellt och fysiskt.
Jag anser inte att jag är varken motsägelsefull eller dubbelmoralisk.
Mjo, jag orkar inte vara arg hela tiden.
juli 22, 2010 kl. 9:11 e m
@ Amarso:
Hos Alex skrev du följande:
”Du verkar inte bry dig ett skvatt i vad jag yttrar och vill få fram, samt en hel del andra som verkligen vågar ifrågasätta bra mycket mer saker och fenomen än du törs.
Till och med Dick Wase, som är författare till en riktigt bra bok, är bra mycket djärvare än vad du är.
Eller för att inte ta en del andra forskare, såsom Clancy och Sandford, eller Peter Singer.”
(http://alex.pedofil.se/?p=284#comment-34710)
Nu skriver du angående Clancys bok: ”Som ”fakta bakvägen via offren” – vilket för mig=ogiltigt. Det blir inte fakta för mig, utan hatpropaganda. Jag är inte intresserad av att bara höra om våldtäktsoffer.”
Först lyfter Du fram Clancy, sen förkastar du henne?
Saken är den att Clancy lyfter fram övergreppsoffer(dvs. ert ”samtycke”), inte våldtäktsoffer. Clancy är för den boken hatad och kallad pedofil för att folk tolkar det som pedofilvänligt om man ifrågasätter samhällets sanning om övergrepp. Kolla på youtube-klippet jag länkade i föregående inlägg.
Samtliga källor jag omnämner kommer från er sida.
Jag är egentligen inte den som diskuterar utifrån källor. Jag är mer som Du, jag pratar hellre jordnära och från hjärtat.
” Fast det ska också sägas, att jag skulle gärna vilja ha mer än bara närhet med ett barn. Fick jag drömma så ville jag fara med min tunga över hennes nakna kropp.
Varför skulle inte ett barn kunna få njutning av det, i ett bra samhälle och under bra förutsättningar utan tvång och att man har en bra relation med barnet?”
Jag kan, jordnära och enkelt, förklara detta, tillika kan jag förklara varför ”skada” inte är måttstocken att använda.
Du säger till oss att vi inte vill söka sanningen. Men att söka sanningen är inte att okritiskt lyssna på dem som säger samma sak som en själv. Det är att lyssna noga till de som är av motsatt åsikt. Det är då man ifrågasätter sina egna sanningar. Jag har lyssnat på vad ni sagt, jag har läst vad ni lagt fram.
(Och nej, min pedofila libido är det inget fel på (Min teleiofila libido är dock lite funktionshindrad;)). Så oj, vad innerligt jag önskar att ni hade haft rätt!)
Men sorry, ni har inte övertygat mig det minsta, tvärtom.
Frågan är: Vill du, Amarso, ifrågasätta dina sanningar?
Du vill inte läsa källor, det respekterar jag så klart. Men vill du lyssna och tänka till om jag förklarar jordnära och enkelt?
Man måste inte, det är ett val. Och Du måste inte komma fram till att det jag säger är rätt. Det finns ingen som vet sanningen.
Jag respekterar att vi har olika åsikt. Men det känns inte som du lyssnar och då är det inte mycket lönt att diskutera saker.
Vänligen Sara
juli 22, 2010 kl. 11:46 e m
Sara:
Det där är ju en gammal kommentar och man kan ju ändra sig med tiden.
Jag är inte intresserad av Clancy och hennes bok. Så är det bara.
Och vaddå “ert” samtycke? Är vi olika eller? Jag är inte mer peddo än du. Snarare mindre, om man skulle mäta det.
Dessutom talar hon ändå om offer och jag skulle vilja veta i detalj vad som hänt i de relationerna eller hur aktiviteterna sett ut. Och sen får man ta i beräkning allting runt om. Det är ett faktum att stigma spelar in. Hur samhället ser på det, vad det skapar för undermedvetna känslor. Man kan inte vara pedo utan att veta hur världen ser på det och jag tror att många barn utom små känner av det här med “fula gubbar” också.
Och kom inte och prata med mig om att ifrågasätta. För det gör jag alltid. Ända sen jag var liten. Som en medfödd förmåga. Jag ifrågasätter även sånt som man kanske inte ska ifrågasätta. Det är så jag kommer fram till saker. Och klart som fan att jag lyssnar på “motståndet”. Det kan jag inte undgå att göra, eftersom jag dels är så självkritisk och dels tar åt mig så mycket. Men jag anser att det mesta motståndet är bara skit, dynga och hatiskt. Om man ser på det hela helt objektivt, DÅ kan jag komma med in i diskussionen. Men alla tar fram sina försvar så fort pedofili och barn och sex kommer på tapeten.
Jag tar fram mina försvar när jag känner mig kränkt eller trängd i ett hörn, medan andra tror att de är moralens ryttare och måste skydda barn när de bara öppnar käften. Eller så blir jag arg när jag ser att folk inte kan se längre än näsan räcker.
Mitt skåp är urstädat sen länge och den skit jag har framför dörren eventuellt är jag redo att stå för och erkänna. Men så blottade är inte särskilt många andra.
Jag ser mig dessutom inte som “ni”, som allierad med någon. Jag ser mig som ensam, tills jag hittar nån som fungerar som jag. Jag vet bara en som kan resonera utifrån logik. Det är en kompis jag har.
För övrigt är det nu DU som tjatar om det här med barn och sex, medan jag vill sopa det under mattan. För du kan inte komma och dra fram det hela tiden som att det måste pratas om konstant och att “vi måste skydda barnen” från det ena och det andra. Lägg fokus på vettigare saker istället.
Jag vill lägga energi på att ta bort all stigma. Men man gör det inte genom att predika om att pedon ska ge sjutton i barn, rent sexuellt.
Det är också att gå bakvägen, att tro att man kan komma nån vart med sånt. Men också så spär man på allt elände som redan finns genom att se barnen som sköra, potentiella offer.
Jag brinner inte för och kommer aldrig brinna för nån sån fråga, som jag anser är baserad på överdriven moralism och feminism. Långt snarare än fakta och vettig forskning.
Vi ska arbeta för att förändra samhället, inte manifestera nutidens situation. Jag är redan införstådd med hur det funkar idag. Mer än du ens vill veta. Jag skiter därför i viss moralism och viss mentalitet, för jag vet hur många jävla idioter det finns i världen som bara vill illa och hur mycket hatpropaganda det sprids, eller förvrängda fakta.
Clancys bok, som jag fortfarande rycker på axlarna åt, är kanske viktig för somliga, men en droppe i havet rent sexualpolitiskt, eftersom jag ändå hävdar att den inte berör oss. I synnerhet inte på lång sikt. Sen får man förmoda vad man vill. Skulle hon ha så himla rätt kan ju hon få nobelpriset då.
Det hon har skrivit om handlar om sunt förnuft, inte om nån banbrytande upptäckt. Dessutom så var ju hon ute efter nåt HELT annat till att börja med. Om jag inte missminner mig, vill säga.
Wase, Sandford och Singer, främst först- och sistnämnda, är väl i så fall de jag ser upp till mest efter hur de har tänkt och arbetat.
Jag ska rösta på Wase i höst till riksdagsvalet!
juli 23, 2010 kl. 1:50 f m
Amarso; “Varför är det motsägelsefullt?
BDSM är också sexuellt och fysiskt, men det är inte det jag frågar efter heller.
Att kelas nakna är sexuellt och fysiskt.
Jag anser inte att jag är varken motsägelsefull eller dubbelmoralisk.”
Det är motsägelsefullt för att ett engångsligg ALLTID är sexuellt och fysiskt (finns inga ofysiska osexuella samlag).
Samtidigt säger du att du inte är ute efter det, utan istället något “sexuellt och fysiskt”.
juli 23, 2010 kl. 9:51 f m
@ Amarso:
”För övrigt är det nu DU som tjatar om det här med barn och sex, medan jag vill sopa det under mattan.
” Lägg fokus på vettigare saker istället. Jag vill lägga energi på att ta bort all stigma.”
Nu är vi helt överens. Jag hoppar mer än gärna diskussionen till förmån för andra viktiga saker.
Om jag inte behöver ta avstånd när sexförespråkarna drar upp ämnet eller förklara pedofili(alltså att det är långt mycket mer än den sexuella åtrån och inte per automatik innehåller handlingar) för omvärlden, så låter vi bli ämnet.
Jag är inte mer peddo än du. Snarare mindre, om man skulle mäta det.
Ibland är du bara så söt. Det finns liksom 3 Amarso i dig.
¤ Arg-Amarso – ” Jag vet att jag har ett jävla temperament, rent sagt.”
¤ Flumm-Amarso – ” Det jag skrev om barnäktenskap var en tillfällig flummig fas jag gick igenom.”
¤ Söt-Amarso – Ofta säger du att du är mer ett barn än pedofil.(Jag antar att det var det du syftade på med att jag skulle vara mer pedofil?) Kanske är det just att du är som ett barn som gör att jag finner ”söt-Amarso” charmerande?
Vänligen Sara
juli 23, 2010 kl. 2:03 e m
Amarso
Så du vill inte läsa Clancy? Jag vill minnas att du utmålade henne som “djärv”! Och nu är samma sak hatpropaganda? Jag tycker det är synd om du inte läser den, för hon tar verkligen hänsyn till stigmat och beskriver dess effekter för offer. Vem lägger hon den stora skulden på? Jo, de “feminister” du nu påstår att hon företräder…
Du har ingen som helst koll, du bara slänger ur dig det som känns bäst för stunden. Fakta har aldrig tilltalat dig.
I övrigt börjar denna diskussion tappa värde. Du säger att du har bevis, och när jag ber dig visa mig dem, så att jag kan ta ställning till dem, så finns det bara i ditt “hjärta och intuition”? Och med den excellenta bevisföringen så ska vi låta oss övertygas om en massa stolligheter? Nää…
Vi väljer att sätta oss in i våra motståndares mest seriösa argument. Både hysterikers, och sexförespråkares argumentation. Och i förekommande fall lagstiftares. Vi vill kunna ge ett seriöst och välgrundat svar som är svårt att ifrågasätta när vi vänder den kinden till. Den som bara orerar blir aldrig tagen på allvar. Respekt måste bytas mot respekt.
“Och näe, sex är inte alls ‘lätt att avstå’!. Kolla bara varför prostitution finns. Kom igen liksom, varför skulle pedofiler ha lättare att avstå sex? Inte för att vi går ut och har sex med barn för att vi ‘behöver det’. (Creds till oss!!) Men däremot blir många oerhört deprimerade, frustrerade och ibland (själv)destruktiva. Inte bara på grund av allt hat, osv, alltså.”
Vad är den gemensamma nämnaren för de självdestruktiva pedofilerna? Social isolering från barn! Det kan vara förödande i längden. Det är inte brist på sex.
Alex Limonovic
juli 23, 2010 kl. 5:58 e m
Mr. Black:
Som du tjatar.
NEJ, jag vill inte ha samlag, men för att ha sex behöver man inte ha samlag. Klart som fan att jag fattar att samlag är fysiska.
Jag vill ha sexuell intimitet. Det behöver INTE betyda samlag. Och jag letar i synnerhet inte efter tillfälliga saker. Då runkar jag hellre.
Det var du som började prata om samlag, inte jag. Dessutom, eftersom jag dras avesvärt mer till barn, så skulle jag inte vilja ha samlag med ett barn. Mer än i fantasin.
Såvida “barnet” inte är typ 11-12 nånstans och det vore lagligt. (För mig är man inte barn efter man fyllt ca 9-10. Inte enligt vissa kriterier jag har, alltså.)
Sara:
Bra att vi är överens. Förutom på en punkt. Att vår attraktion GIVETVIS är sexuell också och att det sexuella givetvis spelar en stor roll inom både kärlek och en läggning rent allmänt. Det är det som färgar oss och vår dragning. Det övriga är bara hur vi är funtade, osv.
Jag kan dock gå med på att man kan avvara att “ha sex” med barn. Om man pratar rent allmänt och i grova drag om vad “sex” oftast är. Jag menar, jag har ju inte sex med barn. Förutom de två gånger jag åkt dit för det, men jag menar bara på att det första i så fall var “sex”. Men usch det vill jag inte prata om.
Det är där jag menar på att jag är “mer barn än pedofil”, som du uttryckte det. Alltså jag vill så gärna utforska och vet inte var gränserna går exakt, osv. Jag är så nyfiken och oerfaren. Men jag är medveten om det och misstagen jag gjort. Dock blir det ändå väldigt svårt för mig. Kanske svårare än för många andra, eftersom jag har svårt att hantera vissa bitar och funkar annorlunda. Än vuxna alltså. Jag ser mig verkligen inte som vuxen och vill inte bli “vuxen och ansvarstagande” heller. Förutom att jag skulle kunna stötta en familj, osv. Men inte allt det där typiskt vuxna som man enligt normen förväntas kunna.
I vilket fall. Visst kan man i dagsläget vara kritisk till det sexuella med barn, men att ha det som en del av agendan – att aldrig nånsin rucka på det och ändra lagstiftning, osv. Det är både korkat, kontraproduktivt och allmänt fel. Man kan ju inte ha den bilden och tankarna så länge man inte vet hur allt ligger till. Därför menar jag att man hellre ska hålla snattran än att dra fram en massa icke-empiriska bevis för ditt och datt angående sex med barn. Det ENDA jag menar på att man kan göra i dagens samhälle är att titta på stigmat och hur det som sagt ser ut idag och allt runt om. Men inte ta det för en sanning, m.m. Sen får forskare och resultat visa vad det vill. För mig är det oväsentligt. Faktiskt.
Så du lyckas hitta tre personer i mig? Jag lyckas bara hitta två. *ler*
Alla har två sidor sägs det, men mina samverkar och motverkar varandra typ hela tiden. Lite som Clark Kent och Lex Luthor. Ängel och demon i samma kropp och själ. Man behöver båda. Är man medveten om båda sidor också och kan förstå och hantera dem, tror jag man blir smartare också och mer stabil.
Ja vem vet, kanske tänder du på mig?
Jag är som sagt som ett barn, fast i en ful, vuxen kropp. Gläh. Du skulle sett mig som liten pojke. <3 Tänk att ingen vuxen pedotjej hade sex med mig. Skamligt.
Alex:
Nej, jag känner inte för att läsa just hennes bok. För mig finns det i så fall andra böcker som kommer före. Men jag är inte mycket för att läsa alls.
"Fakta har aldrig tilltalat mig"?? Ursäkta, men vad vet du om mig och mitt liv? Allt som står i böcker är inte fakta och all fakta står inte i böcker!
Och fakta kan vara subjektivt. Fakta för nån är nonsens för en annan. (Det är ju därför det skrivs böcker "för" och "mot" saker.)
Jag lever på JUST min intuition och min instinkt. Min nyfikenhet. Förutom att jag inte läser böcker eftersom det är jobbigt. Man kan lära sig ändå, om än på krångligare sätt, beroende på hur man ser det. Jag väljer att LEVA. Och det gör jag vare sig jag vill eller ej. Visst, somliga saker kan jag inte eller har jag svårt att förstå. Men det gör mig inte mindre viktig.
Och har du inte fattat än att jag inte har några "bevis"? Eftersom jag inte KAN peka på böcker och citat så som du och en del andra konstant gör? Att nedvärdera mina fakta är ändå respektlöst. Man är inte mer människa för att man läser böcker och tror att man vet just därför.
Dessutom har jag SAGT att jag har svårt att argumentera, för att orden ofta fattas mig eller så kan jag inte uttrycka exakt det jag vill eller så blir jag bara missförstådd.
Vad menar du att vi "behöver" från barnen då? Förklara i detalj och ta konkreta exempel. Jag och säkert många andra är nyfikna. Hur ska vi leva, vad ska vi göra, osv.
Sexualbehovet är i vilket fall generellt väldigt stort hos de flesta och det MÅSTE få ett utlopp. Och det utloppet måste vi också diskutera. För det är banne mig inte så att man kan avvara den biten…! Tror man det så är det enbart förbannad lögn. Där viker jag mig inte en tum. SEX ÄR ETT MÅSTE.
För övrigt så kan DU vara den stolliga. Jag anser i vart fall att jag är ärligare och har mer civilkurage. Du publicerar ju inte ens mina inlägg på din blogg.
Men trycka ner mig, det kan du. Och skyll allt på mig, bara. Gör det. Pff.
juli 23, 2010 kl. 7:37 e m
Amarso
Lite högre upp skrev du så här:
“Men jag tänker inte acceptera att bara för att vi har en dragning till barn så ska de vara ‘off limit’. För att de är så sköra, för att det är så riskfyllt, osv. När det inte ens finns empiriska fakta som underbygger det resonemanget. Ni talar om ‘stora risker’ och ‘man vet inte förrän efter’. “
Du efterfrågar alltså empiriska fakta från oss. Sådant som tagits fram i studier och bekräftas i ytterligare studier. Dvs så vi definierar fakta i vårt samhälle.
Om dig själv skriver du så här:
“Och för övrigt saknar jag inte kunskap, empati eller bevis.”
Jag ber dig då lägga fram bevisen. Då svarar du följande:
“Vad är det för bevis du vill ha? Jag har bevisen i mitt hjärta och min intuition, typ. Eller så har jag lånat fakta som jag läst eller hört av andra som har samlat ihop det. Som har läst när jag inte orkat. Men jag blandar det med min egen instinkt.”
Dvs du har inga som helst bevis, det är bara eget påhitt från början till slut. När du inte kopierat någon annan. (Som när du ett tag sprang Nijawaras ärenden.)
När jag ifrågasätter detta så svarar du så här:
” ‘Fakta har aldrig tilltalat mig’?? Ursäkta, men vad vet du om mig och mitt liv? Allt som står i böcker är inte fakta och all fakta står inte i böcker!
Och fakta kan vara subjektivt. Fakta för nån är nonsens för en annan. (Det är ju därför det skrivs böcker ‘för’ och ‘mot’ saker.)”
Så om man är emot sex med barn så ska man ha empiriska bevis som du dessutom vägrar läsa för att det “är jobbigt”? Men om man är för sex med barn så räcker det att orera?
Nädu! Egna teorier är en sak, empiriska bevis är en annan. Kom inte och kräv av oss vad du inte är redo att lägga fram på bordet själv. Och fakta är aldrig subjektiv, då är det åsikter eller teorier. Och även om det är viktigt för individen så är det oväsentligt i det stora hela.
Du får gärna ha vilka åsikter och ståndpunkter du vill, vi kommer inte döma ut dig som människa för det. Men det är inte detsamma som kunskap.
Man är inte mer människa för att man läser böcker, det har du helt rätt i. Men i många fall blir man en kunnigare människa i sakfrågan, för man har tagit tillfället i akt att jämföra sina tankar med andra människors teorier eller arbeten. För man kan vara säker på att de har kommit på något som gått en själv förbi.
Har du inget mer att tillföra nu så drar jag mig ur diskussionen.
Högaktningsfullt,
Alex Limonovic
juli 24, 2010 kl. 12:06 f m
Men grejen är ju att jag inte ofta minns var jag har läst eller hört det jag tagit och har som källa. Det kan ha varit på nån eller flera av de sexualpolitiska bloggarna eller från en sida som handlar om pedofili.
Och anledningen till att jag inte orkar läsa kan vara att jag mår mentalt dåligt av det, men också att jag saknar uthållighet och svårt att hitta tid för att läsa.
Jag kräver egentligen inte att ni ska komma med mer bevis än mig, men jag kräver i vart fall att ni ser att det inte finns nog med bevis för att ER sida skulle ha mer rätt än den som talar positivt kring barn och sex. Om ni gick med på det så nöjer jag mig.
Som jag skrev till Sara undviker jag helst diskussionen om barn och sex överlag. För att debatten är så infekterad och att som jag ser det inga reella fakta finns att tillgå som är nog talande och pålitliga.
Man kan ta del av tankar, funderingar, värderingar och filosofier utan att läsa böcker. Visst, läser man aldrig riskerar man att vara ovetandes om mycket, men det är inget som påverkar intelligensen och man kan ändå ha tid att hämta kunskap och erfarenhet på andra sätt. För mig är mitt liv jag har och har haft en stor kunskapskälla. Det är det för många, men jag är extremt analytisk av mig och medveten.
Men som sagt, erkänn och medge att ni inte har mer/fler bevis än vad “vi” har, så är jag nöjd. Annars kommer jag träta till dödsdagar om “barn och sex”. Fast jag som sagt inte vill.
Det jag VILL prata om är annat…
juli 24, 2010 kl. 12:14 f m
Alex: “Det är sant att stigmat och samhällets attityd bär en del av skulden för offers situation. Men långt ifrån hela. Det fanns offer som mådde mycket dåligt av sexuella relationer (med vuxna) långt innan ”sexuella övergrepp” eller ”pedofili” fanns som begrepp. Om allt ankom på stigmat vore dessa offer en omöjlighet.”
Kan du ge ett exempel på det?
juli 24, 2010 kl. 12:17 f m
Amarso; Du har som vanligt fel.
Var det JAG som började prata om samlag? Vi tar en titt:
Amarso: ”Sex är starkare än ”emotionell dragning”, för sex är en medfödd drift. Kärlek och relationer ett påfund.”
På detta svarade jag att sex inte är det behov som kommer främst, utan att närhet och beröring är viktigare än sex.
Amarso svarar:
”Jag vet vad jag längtar efter. Inte är det ett tillfälligt ligg. Utan just ”kärlek”…..Men nej, det är MER man vill ha. Något sexuellt och fysiskt. Just för att driften är så stark.”
Jag tycker fortfarande ovanstående text är motsägelsefull, men vi släpper just det.
Uttrycket “Tillfälligt ligg” tolkar jag, och säkert dom flesta med mej, som samlag. Eller är “ett ligg” att ligga och kela för dej?
Vem var det som kom in på “ligg” i den här diskussionen?
En rejäl ögonbrynshöjare att 10-11 åringar inte är barn!? Nähää…??
Kontroversiell åsikt är väl bara förnamnet!?
Men nu orkar jag inte tjata mer.
Över och ut.
juli 24, 2010 kl. 12:50 f m
“Men som sagt, erkänn och medge att ni inte har mer/fler bevis än vad ‘vi’ har, så är jag nöjd. Annars kommer jag träta till dödsdagar om ‘barn och sex’. Fast jag som sagt inte vill.”
Vi kan belägga våra ord, det kan inte ni. Vi kan underbygga våra resonemang, något ni aldrig förmått. Det är inte svårare än så.
Ledsen, men jag kan inte ge dig det erkännandet. Våra ansträngningar är faktiskt värda mer än dina spontana känslouttryck.
Högaktningsfullt,
Alex Limonovic
juli 24, 2010 kl. 1:19 f m
Lolita
Visst kan jag ge exempel. Problematiken uppenbarades för första gången vetenskapligt av Sigmund Freud. Han förklarade vissa hysteriska kvinnors psykiska symptom med att de, som barn, haft sexuella relationer med vuxna. Studien väckte starka reaktioner och Freud tog snart tillbaka sina påståenden. Det visade sig nämligen att dessa barn givit sitt samtycke och att inget våld eller tvång hade förekommit. Man tog för givet att endast sådant skadar.
På denna tid fanns inga “sexuella övergrepp”, och ännu mindre några pedofiler. Ändå fanns det offer som visar samma symptom som många offer av idag, som haft “frivilliga” relationer med vuxna. Slump? Knappast.
Alex Limonovic
juli 24, 2010 kl. 3:30 f m
Mr. Black:
Men kan du LÄSA eller?
Jag skrev att jag INTE vill ha ett tillfälligt ligg.
Jag sammankopplade inte just det med en sexuell, fysisk aktivitet.
Du läser mina inlägg som fan läser bibeln.
Och vaddå att jag har fel “som vanligt”? Respekt, tack!
JAG tycker inte 10-åringar och uppåt är barn. För mig är de mer vuxna än barn. Jag har den åsikten. Japp.
Alex:
Jävlar vad du är obstinat då. Du kan ju kämpa på med din propaganda och ditt manifesterande då, om “sex med barn är fel”.
Du kan ju inte ens acceptera att de fakta ni har, trots att det i dagsläget är i majoritet och inte kan helt omkullkastas i en handvändning eller ens med rätt mycket jämförande, ändå inte är så överväldigande och empiriska fakta som talar ett så tydligt språk att det inte går att ifrågasätta. Det säger sunt förnuft mig.
För övrigt kan jag inte ta in ditt exempel som du ger “Lolita”. Det känns som det fattas något. Jag tror heller inte det måste finnas ett stigma så som det gör idag för att sex mellan vuxna och barn ska vara något oerhört förbjudet i ett samhälle. Möjligen om vi gick tillbaka till före forntiden så kan man prata om att ett stigma inte fanns. Pedofili har alltid funnits, dock. Kommer också alltid att finnas. För mig är det ett klart tecken på att pedofili är naturligt, och något naturligt ska man inte försöka bekämpa utan det är något positivt.
Men som sagt. Du vägrar erkänna att trots att ni av olika skäl har “mer/fler” fakta än “vi”, så medger du lik förbannat inte att ni lika gärna kan ha fel. Utan du tycks vilja påstå att ni har rätt. För att ni kan argumentera och visa upp referens på referens?!
Testat att verkligen tänka till nån gång i livet? Riktigt ordentligt menar jag.
Fan, Alex, att snacka med dig är ju poänglöst.
Du tror att du vet allting redan. Den mentaliteten är inte värd ett ruttet lingon. Kom igen när du vågar ifrågasätta och inte bara ser “majoritet”.
Sen känns det som du behandlar mig/oss som skit.
Om nåt radikalt skulle hända i ditt liv kanske du skulle vakna lite. Typ om du åkte dit för nåt och förlorade jobbet, vännerna och hade ögonen på dig på ett annat sätt.
Jag var grinig redan innan jag började skriva, men nu är jag riktigt sur. Tack för det, Alex.
Fattar inte varför jag skriver till dig förresten, eftersom jag inte är välkommen på din blogg. Egentligen skulle jag ignorera dig totalt.
Själv står jag rak i ryggen.
juli 24, 2010 kl. 3:47 f m
Alex
Du måste beskriva vad som hände mer detaljerat för att man skall kunna göra några vettiga analyser. Vi vet tex inte vad “samtycke” betyder i det här sammanhanget. Exempelvis så kan man säga “ja” till något trots att det inte är vad man egentligen vill. Brist på nejkunskap som vissa har kallat det. Utsätts man för något otäckt men ändå säger ja till det så är det såklart att upplevelsen blir negativ trots att man sade ja.
Sedan utan att höra hur det gick till och vad som hände så är det mycket svårt att utröna ifall det är samhällets syn som är orsaken till att dom mådde dåligt eller inte.
Varför skall jag blint lita på Sigmund Freuds analys?
Fram med ett fall så analyserar vi saken själva istället.
juli 24, 2010 kl. 11:35 f m
Lolita (Nijawara)
Just det, det är just bristande nejkunskap det handlar om. Barn är fogliga och gör som de blir tillsagda. Det är lika giltigt idag som någonsin förr. Och Ninni är ett nutida exempel. Ja, på sätt och vis bättre då hon tom var med och tog initiativet många gånger. Då är det den vuxnes uppgift att dra i bromsen.
Jag vet hur du “analyserar” vetenskap, Nijawara. Enligt dig skulle Clancy sagt att sex med barn var något ofarligt. Att hon gjort uttryckliga förbehåll mot dylika påståenden på sida 78 tog du ingen hänsyn till. (Vilket också framgår i videoklippet Sara länkat till lite högre upp.)
Jag börjar diskutera vetenskap med dig den dagen du gör forskare rättvisa. Fram tills dess är det bara slöseri med tid. (Som att diskutera “empiri” med Amarso.)
Alex Limonovic
juli 24, 2010 kl. 12:11 e m
Från barn får man samtycke som pedofil. Vi kan barn, vi vet hur man gör för att barnen ska vara lyckliga. Det är inget unikt för just sex, jag har fått mina barn att skratta lyckligt medan de tog kåvepenin(En flytande pencillin som smakar riktigt illa). Men inte skrattade de lyckligt för att de äntligen fick kåvepenin, eller hur? Eftersom barn kommer att ge sitt samtycke oavsett om de gillar kåvepenin(sexuell hantering) eller inte och tom skratta i situationen måste man som pedofil tänka själv. Samtycke är inget som säger vad barnet vill eller tycker.
Jag tycker vi ska ta ett steg bort från diskussion kring stigma och “skada” och gå till saken i dess grund. För förklaringen till varför barnen ska slippa sexuell hantering ligger i att det är utanför barnets “sexuella ramar”.
Nu ber jag om ursäkt för vad som komma skall. Jag kan inte förklara detta utan att bli ”lite snuskig”. Jag är är inte van vid det så jag är tacksam att jag sitter bakom en skärm nu.
Del 1:
Jag har inte ett barns estetiskt perfekta kön, långt därifrån. Ni vet sånt där osexigt fladder som vuxna kvinnor har mellan benen? Jag är medelålders och har därför inte fallit för raka-könet-flugan. Och visst, vuxna kvinnors kön luktar. Men jag vet med 100% säkerhet att det är oskadligt att ge mig oralsex. Och faktiskt är att vuxna män finner stor njutning av att ge vuxna kvinnor oralsex. Jag har varit sexuellt aktiv massor av år, jag vet hur man gör. Så det är klart att jag kan lära pedofiler att njuta av det. Det finns inget biologiskt som skiljer manliga pedofiler från män i allmänhet.
Så, räck upp en hand. Vem av er exklusiva pedofiler vill bli min elev?
Det är där felet ligger.
Barnen har en egen sexualitet, den sexualiteten har liksom alla människor “sexuella ramar”. Precis som ni pedofiler inte ska behöva lära er ge mig oralsex, ska barnen behöva gå utanför sina sexuella ramar för att tillfredsställa vår sexualitet, bara för att vi enkelt kan få dem att göra så. Barnet har inget att vinna på det, men massor att förlora.
Man har försökt att bota homosexuella med att ”lära dem tycka om motsatt kön”, man gör nu detsamma med pedofiler och hävdar att man botat pedofiler genom att lära dem att inte vara rädda för vuxna.
Sån behandling skadar vuxna människor, varför skulle det vara skillnad med barnen?
Pga att könshormonen inte kickat igång den del av sexualitet som inte är medfödd så är barnens sexualla ramar snäva. Där ingår inte en längtan efter eller behov av det gemene man lägger i begreppet ”sex”.
Barns sexualitet är närhet, bekräftelse och kärlek.
Vi får nöja oss med det som finns innanför barnens sexuella ramar. Vi har inte mer rätt att forcera dessa ramar än vad omvärlden har rätt att ”bota” oss.
Del 2: Privata saker.
Vi vet alla att Amarso har ett helvete pga stigmat. Men är han ensam?
Hur många av er andra sitter i en egen stigmats björnsax? (Då menar jag inte exakt som Amarso. Det behöver inte vara juridiska problem. Utan att stigma vållar er betydande problem.)
Jag räcker upp handen, jag sitter stenhårt fast i en stigmats björnsax(icke-juridisk sådan) och den gör riktigt, riktigt ont. Men det hade ni andra inte en susning om.
Det är nämligen så att saker som är förknippade med starka känslor (sorg, lycka, njutning, rädsla mm.) vill majoriteten människor aktivt och medvetet välja vem, när och om vi delar detta med någon. Barnen har inte ”sex” i sin sexualitet. De kan därför inte förstå att detta är något de i framtiden kommer att förknippa med starka känslor och se som ”privata saker”. Men sexualdriften kommer till dem i puberteten, då kommer majoriteten av dem uppleva det som ”privata saker” som de kanske inte alls hade valt att dela med er om de hade förstått.
Del 3. Vara en sexleksak för annans njutning:
Det finns mängder av saker som faller under begreppet ”sex” som jag inte gillar. Det handlar inte om hur avancerat det är, det handlar om huruvida det finns inom mina unika sexuella ramar. En ganska vanlig och relativt o-avancerad sak jag inte vill är rollspelssex.
Nu kommer den sciense fiction jag talade om tidigare.
Jag förstår inte vad det är som händer, för jag är i någon sorts trans. Min man passar då på att tillfredsställa sin sexualitet där rollspel ingår. När jag vaknar ur transen så inser jag att jag givit mitt ”samtycke” till rollspel. (jämför barnens situation. Kopplar inte poängen med sex-kopplar poängen)
Hur skulle jag känna då?
Saken är den att jag skulle känna skuld och skam för att jag samtyckte till något jag inte vill. Jag skulle känna mig otroligt sviken och utnyttjad. Jag skulle ha svårt att någonsin känna tillit igen. Detta helt oavsett om jag i stunden tyckte om det eller inte.
Det här är vad jag ”har tänkt” fram. Och det här bekräftas till punkt och pricka av “The trauma myth”. Rollspel är INTE stigmatiserat, det är bara utanför min personliga sexuella ram.
4: Sex lär man sig utan utbildning:
Hur många av er har gått pedofil-linjen på gymnasiet? Jag är faktiskt helt självlärd.
Sex är inget man behöver ”lära sig” till skillnad från matte. Det ligger programmerat i våra mest basala delar av hjärnan. Barnen lär sig det när det är dags för dem utan vår ”hjälp”.
Det är heller inget man kan ”lära barnen” eftersom man behöver sin egen sexualitet för att veta vad man vill lära sig och faktiskt även för att finna någon större njutning i det hela. Är man inte tänd är sex lika intressant som att peta sig i örat. Tänd blir man av det som ligger INOM individens sexualla ramar.
Det är därför inte alls konstigt att barnen till en skrämmande stor majoritet återger ”confusion” som känsla i stunden.
—–
Det som skiljer oss från våra närmsta släktingar inom djurriket är att vi grubblar över saker som komma skall eller som har hänt. Det är vad som sker i puberteten för barn som utsatts för ”samtyckessex”. Grubblandet och negativa känslorna skapar neurotoxiska ämnen som helt kan förklara den skada vi ser hos tex. K-Å.
Stigmat förvärrar men det är inte grundproblemet. Snarare är stigmat en följd av grundproblemet.
Den naturliga läggningen pedofili krockar alltså med det sista utvecklingssteget i evolutionen. Det är mycket trist, men det får vi leva med. Det är vår lott i livet.
Och det är faktiskt inte ”på nåder”. Skulle jag tvingas välja att “botas” från teleiofili eller pedofili, så skulle teleiofilin ryka lätt. Det beror på att barnens sexualitet är så spontan och får man den är det nog. Problemet är att ni inte får den, problemet är social isolering från barn. Inte ”brist på sex”!
Vi har styrkt våra åsikter med källor, vi har lyssnat på er. Nu har jag även förklarat vad jag ser som grundproblemet (alltså att ”sex” är att forcera barns sexualitets ”sexuella ramar”)
Nu drar jag mig ur diskussionen.
Vänligen Sara
juli 24, 2010 kl. 8:54 e m
Sara:
Du skriver för mycket för att jag ska orka kommentera allt men jag känner inte heller att det är nödvändigt. Jag tror dels att du missförstår mig och vad jag menar och vill, samt att jag ser mig själv som att jag funkar annorlunda. Jag är unik på ett unikt sätt. Därför är jag nog ensam. Har känt så ända sen liten. Orkar inte analysera vad det beror på, dock.
Men jag menar inte heller att man ska dra in barn i vuxnas typiska sexuella lekar.
Däremot finns det ju aktiviteter som barn och vuxna kan ha ihop som fungerar om allt runt om är bra och känns bra. Att bara säga “nej, det går inte ändå”, det köper inte jag en endaste sekund.
Personligen ser jag mig som på ett barns nivå vad gäller det sexuella. Dels vad jag vill göra och hur jag vill göra det. Det är en annan sak som gör att jag inte lockas av det vuxensexuella. Det är för avancerat och konstigt för mig.
Jag utforskar hellre och leker. Så som barn gör. men så klart har jag nått längre än dem vad gäller erfarenhet, hur saker känns, osv. Att jag har en massa förkunskaper.
Jag tror i vilket fall att de flesta pedofiler som vill “ha sex” med barn inte vill ha det på ett vuxet sätt. Jag tror inte jag har förändrats så mycket sen jag var barn själv, hur jag känner inför sex.
Hursomhelst. Du anammar enligt mig fobikers och eventuellt hysterikers (RB/ECPAT) tankesätt och syn på barn och sex om du säger rakt nej till att vuxna pedofilers sexualitet inte på några villkor kan eller ska möta barnen och deras sexualitet. För mig finns inga fakta som jag har LÄST mig till som talar för att det tankesättet är rätt och att jag är helt ute och cyklar. Istället har jag ju också tagit del av undersökningar som talar positivt om det…! Och sådant har jag vägt emot vad som känns mest rimligt och logiskt.
Jag vet inte hur alla andra funkar, men jag var pervig som liten också. De(t) som lockade mig var jämnåriga pojkar och flickor samt en del äldre, närmast vuxna tjejer. Oftast experimenterade jag som “normalt”, med jämnåriga eller yngre, båda könen.
Men nej, jag har inte köpt argumenten förut, kring barn och sex, som de presenterats och som jag läst och hört av s.k. experter jag talat med som haft med mig att göra. Så varför skulle jag göra det nu plötsligt?
Jag är för ett fritt tänkande. Närmast utilitarismen. Så tills nästa intressanta, banbrytande forskning visar på resultat, så är jag inte särskilt intresserad av icke-sexargument.
Att vår lott i livet skulle vara att aldrig få ha att göra med barn intimt, det är galenskaper. Visst, människan kanske är så ond att vi aldrig kommer få ha det bra, men det finns ingen anledning att måla fan på väggen och dra sådana slutsatser av det vi ser. Dessutom, lyckligtvis tänker folk olika!
De källor ni har och hur ni tänker, resonerar och håller med dem är EN filosofi. Det finns flera. Så apropå ramar, försök att tänka utanför dem också. Barnen har för mig självklart oerhört mycket att vinna på att vi kommer till en förändring.
För övrigt är mina problem självklart inte bara juridiska, i livet. Snarare är det bara nåt som också har råkat inträffa. Mitt största problem är livet självt. Jag begriper inte ett skvatt och lever i nuet konstant. Eller i dåtid.
Nåja. Om inte Sara och Alex vill snacka så gör jag det gärna med andra.
Problemet är ju bara att alla verkar ha gått i ide eller nåt. Eller så bryr sig ingen eller så är de för självömkliga. Vad vet jag.
juli 24, 2010 kl. 9:21 e m
Alex:
Jag är Inte nijawara (så att ingen tror det).
“Just det, det är just bristande nejxkunskap det handlar om. Barn är fogliga och gör som de blir tillsagda. Det är lika giltigt idag som någonsin förr. Och Ninni är ett nutida eempel.”
Och samma sak kan givetvis hända med vuxna, även om sannolikheten är lägre.
Men då du inte har kommit med något annat så antar jag att du håller med om att barn inte kan skadas av samtyckande sex, annat än av framtida stigma, förutsatt att samtycket stämmer överens med vad barnet för stunden vill?
“Och Ninni är ett nutida exempel. Ja, på sätt och vis bättre då hon tom var med och tog initiativet många gånger. Då är det den vuxnes uppgift att dra i bromsen.”
Ja, då måste man dra i bromsen, men endast om det är en sådan situation.
juli 25, 2010 kl. 9:59 f m
Lolita
“Men då du inte har kommit med något annat så antar jag att du håller med om att barn inte kan skadas av samtyckande sex, annat än av framtida stigma, förutsatt att samtycket stämmer överens med vad barnet för stunden vill?”
Självklart skulle jag aldrig gå med på något sådant. Och det har jag redan gjort klart. Vi pedofiler har inga problem till att manipulera barn att “vilja” det vi vill. Samtycke kan man alltid få (lura till) sig. Och det är just så barnen i efterhand brukar beskriva det. De känner sig lurade och utnyttjade. För de begrep inte vad de samtyckte till.
När det handlar om Kåvepenin finns en uppenbar orsak att uthäda, men varför ska de manipuleras till att vilja stå ut med sex med dig? Eller mig?
Barn efterfrågar inte sex, därför ska de slippa.
Ok, Nijawara. Du behöver inte erkänna att det är du. Själv känner jag mina får på ullen och du byter ju nick då och då.
Alex Limonovic
juli 25, 2010 kl. 3:10 e m
@ Lolita:
Men då du inte har kommit med något annat så antar jag att du håller med om att barn inte kan skadas av samtyckande sex, annat än av framtida stigma, förutsatt att samtycket stämmer överens med vad barnet för stunden vill?
Läs del 2 och 3 i mitt förra svar. Det är faktorer som påverkar först i puberteten. Så jo, jag är helt övertygad om att barn kan fara illa i efterhand även om samtycket var verkligt och även utan stigma.
När förstod du att du var pedofil? Våra sexuella preferenser, fetischer och egenheter kommer till oss i puberteten. Naturligtvis kan erfarenhet i barndom totalkrocka med ungdomens egen sexualitet. Det är tom. sannolikt då majoriteten av barnen kommer att vara attraherade av jämngamla.
Vad vet Du om vad det innebär för individen och dennas sexuella identitet?
Varken du eller jag kan bevisa vilket som stämmer ”i en annan värld”.
Ja, då måste man dra i bromsen, men endast om det är en sådan situation.
Äääh, är Du telepatisk så du kan avgöra när BARNET behöver bromsa?
Saken är den att trots många, många års sexuell samvaro med en och samma man så skulle vi inte helt kunna ta ansvar för varandras bromspedal. Man kan ta över till stor del med god erfarenhet av hur ens partner fungerar, men bromsens ägare måste ha huvudansvaret för att stoppa om så önskas.
Det skulle inte fungera teleiofilt. Det är dömt att förr eller senare sluta i obehag. Ju mindre erfarenhet man har av varandra ju förr kommer man till obehag.
Varför skulle det fungera pedofilt, det som inte fungerar teleiofilt?
Därför måste barnen vara gamla nog att nå ner till sin bromspedal. Någon gång i tidiga tonåren år tycker jag de flesta barn är långa nog för att nå bromsen.
Saken är den att låter man helt bli barnens gaspedal(alltså inte manipulerar eller önsketolkar deras signaler), så behöver man ytterst sällan bromsa så länge det gäller barn före pubertet.
De få gånger det behövts för min egen del anser jag att jag ger barnet en viktig erfarenhet i rätten att tacka nej till en direkt invit och hur man gör det med respekt och omtanke. Den erfarenheten ger långt viktigare kunskap för barnets framtid än vad barnet erhållit om jag låtit det ske.
Mr Black skriver:
Denna vetskap är ganska unik om vill jag tro, men efter att ha levt största delen av mitt liv ensam, så VET jag att det inte är sex man längtar mest efter, utan närhet och beröring. Det kommer miltals före sex.
Här har jag och Mr. Black samma åsikt. Det som är ett mänskligt behov ÄR beröring och närhet. Den delen är medfödd. Redan det lilla spädbarnet gråter för att komma upp i famn.
Den biten är vad barnen(och vi) har behov av. Den delen är laglig.
Amarso skrev:
För övrigt är det nu DU som tjatar om det här med barn och sex, ../ /.. Lägg fokus på vettigare saker istället.
Vem är det som tjatar?
Även om jag bortser från allt jag läst och stigma och bara ser till egen erfarenhet av sex samt min erfarenhet av barn, så är det ni slåss för något som inte är för barnens skull. Det skulle sätta barnen i en sits som får mig att må illa av bara tanken. Det är lika absurt för mig att slåss för detta som det skulle vara att slåss för barnaga. Det finns inte.
Ni har försökt och ni har inte övertygat mig en enda liten bit. Jag anser att ni har fel. Och som pedoFIL är det en förändring jag skulle slåss hårt för att motarbeta om den dagen skulle komma att frågan blir aktuell.
Till dess tänker jag, som Amarso uttrycker det, lägga ”fokus på vettigare saker”. Jag önskar er lycka till i att övertyga den icke-pedofila världen med tanke på den enorma framgång ni har här.
Vänligen Sara
juli 25, 2010 kl. 5:01 e m
Nu tycker jag Alex snackar skit så det osar om det. *håller för näsan*
Snacka om att baktala oss alla. “Pedofiler har inga problem att manipulera”.
Vems sida denne man står på kan man undra. Över till K-Å och de andra dumskallarna vetja. Out of the box-tänkande är inte Alex varumärke. Hjärntvätt…
Och Sara skriver att vi som är “för sexet” inte står på barnens sida. Det är också baktalande. Som att vi tänker med våra kukar/fittor (för de tjejer som OCKSÅ anser att sex är OK – fan vad jag saknar Butterfly Kisses).
Och “barn” har en konstant odefinierad ålder. Som att barn per FN’s definition är helt naiva och inte fattar vad de vill eller vad som helst.
Nejdå. Barn blir ändå gravida och kan leva lyckligt ändå.
Gah. Tycker det är mycket snack och lite logik. S.k. bevis kommer ju fram titt som tätt, men för mig är det inte logiska resonemang, som “håller i rätten”, för min del. Hittar många “loop holes”.
Inget emot i vart fall Sara, men det blir rätt tradigt att tjöta om detta konstant när inga andra heller lägger sig i. Som kan komma med lite annat. Så vi har två (eller flera beroende på vilka man ids räkna med) självutnämnda experter på området Barn. Som säger att sex med barn är fel.
I det minsta, säger jag att det kan man inte veta! Därmed borde det ha varit PUNKT för detta eviga tjat för länge sen. Men nejdå. Brödklykan glappar för somliga och man verkar ha ett behov av att hävda sig. Sen om det är på pedofilers bekostnad är skit samma. Samma personer som säger sig vilja ta pedofiler i beskydd… Yeah right!
Trolleri trollera. Vad gäller Alex. Råg i ryggen… *flin*
Nej, ge upp nu och håll tyst. Så slipper jag gå in här och slösa energi på att läsa drygt tjat och gnat som jag känner att jag “måste kommentera”.
Skriv på din egen tönt-blogg istället, Alex. Apropå McAfee så är det nog du som är viruset. ^^
juli 25, 2010 kl. 7:35 e m
@ Amarso:
Snacka om att baktala oss alla. ”Pedofiler har inga problem att manipulera”.
Noterade du att han skrev VI pedofiler?
Förmågan att manipulera barn att “vilja” saker är faktiskt en av de egenskaper jag har som pedofil som jag är riktigt stolt över.
Jag har fått mina barn att “vilja” gå till tandläkaren, borsta tänderna, vaccineras, ta kåvepenin osv. osv.
Manipuleringen gör helt enkelt “det obehagliga måste” mindre obehagligt för barnen.
Det är den egenskap som gör mig till den mamma jag är, den dagispersonal jag är och den pedofil jag är. Och det är 3 “livs-roller” där jag är riktigt bra.
Att vi pedofiler är bra på manipulera är solklart, frågan är hur och vad man använder sin förmåga till.
Det blir rätt tradigt att tjöta om detta konstant
AMEN! Vi bara står och stampar och kommer ingenstans. Låt oss för allas trevnad droppa diskussionen helt.
Brödklykan glappar för somliga och man verkar ha ett behov av att hävda sig. Sen om det är på pedofilers bekostnad är skit samma.
Om pedofila förövare anser att vi debatterar och uttrycker vår ÅSIKT angående viss HANTERING är på deras bekostnad, kan jag inte mer än beklaga det. Det jag önskar de skulle se är:
Men jag fördömer inte förövaren som person. För jag kan förstå att det gjorts med de godaste intentioner.
För jag menar av hela mitt hjärta att jag inte fördömer förövare(skilj från våldtäktsmän) som person. Det är nämligen så att jag anser att majoriteten övergrepp(alltså “samtycke”) inte sker av onda människor som “tänker med” sina “kukar/fittor” utan av okunskap.
Jag anser att den okunskapen är samhällets fel och jag ser majoriteten pedofila förövare som en annan typ av offer(inte minst de som åkt fast. Minns ni Jimmy? Det gör jag. Jag tänker ofta på honom.). Det kunde lika gärna vara jag själv som hamnat där, lurad av samhället och trauma-teorin, om jag varit lite annorlunda än jag är.
Vänligen Sara
juli 25, 2010 kl. 10:40 e m
Hejsan svejsan.
Inte för att snacka skit om Alex.
Men jag trivs inte på hans blogg.
Men här inne trivs jag.
Jag trivs med Nicolai (även om han inte bloggar).
och jag trivs med Amarso och Sara.
Jag vill ge denna blogg fem stjärnor *****.
juli 25, 2010 kl. 10:49 e m
Har faktiskt en mycket trevlig och en schysst mejl vän som
jag mejlar till (Nicolai alltså), han är världens trevligaste vän
man kan ha.
Skulle även vilja ha Amarso som mejlkompis, det hade varit trevligt,
eller Sara.
Men jag vågar inte ge ut min mejladress här.
Mvh
juli 26, 2010 kl. 3:03 f m
Sara:
Men vad är det för skillnad på att pedofiler kan manipulera och att vem som helst annars kan göra det? Skulle vi vara bättre på det eller mer benägna? Det är ju det som är intressant att se till.
Jag hävdar nej på båda.
Kan å andra sidan se att man manipulerar barn till en massa saker som jag inte anser att de verkligen ska behöva göra eller utstå.
För mig är det märkligt att man dock lägger så oerhört stor vikt vid “manipulation” så fort det handlar om sex. Sex är ett av de mest naturliga fenomen vi har i livet. Och tusentals andra saker är inte ett dugg naturliga. Bara principiella.
Jag själv är bra på att både skådespela och manipulera. Men jag gör det inte mot barn i sexuellt syfte! Jag varken vill eller vågar. Men de får gärna “manipulera” mig. Det har jag ofta varit med om.
Det handlar inte bara om pedofila förövare. Det handlar om alla. Är man helt s.k. “non-contact” så är det ens eget problem och inget man ska belasta andra för. Fokus ska ligga på: det finns inte nog med fakta.
Man kan debattera båda sidor, ja, men för det mesta ska det alltid verka som att man snarare dels står och hötter med nävarna och dels som att nån menar på att “vi har rätt!”.
Vänta och se och arbeta för att det ska till nog med objektiv forskning som inte har nån agenda, osv. Innan dess går i vart fall jag på vad jag känner i mitt hjärta och i mitt sinne. Följer min moralkodex.
Jag kan inte se de misstag som folk begår som resultat av okunskap. För egen del var det mental och känslomässig omognad och att jag mådde så dåligt och var så “borta”. Jag visste visserligen att det jag gjorde inte var bra. Men jag gjorde det ändå. Det var dock den gången, den tiden och de incidenterna. För övrigt handlade det om incest. Men inte grov incest som kanske de flesta tänker på.
Jag kan i varje fall inte svara för hur det är för de andra som trampat snett och gjort fel. Men inte tror jag det beror på okunskap. Jag tror inte det går att frälsa pedon med “kunskap”. Men man bör ju vara medveten om riskerna. Där kan man vara väl våghalsig och inte förstå vad man ger/gett sig in på.
Men inte att man inte “förstår att barn inte kan hantera sexuella närmanden”, etc. För det är ingen sanning.
Och nej, varför skulle man avsky någon för att denne gått över gränsen? Som både är ytterst luddig och irrationell i dagens samhälle. Snarare har jag förståelse för dem. Sympati både till dem och de barn de varit med som utnämnts till offer efteråt. Det ansvar som vilar på oss är för stort, helt enkelt.
juli 26, 2010 kl. 5:58 f m
@ Alex
Varför så mycket fördomar? Jag gick bara in i denna debatt för att diskutera med er som är av annan åsikt, för att se ifall ni har något som talar emot min modell. Men istället så möts man bara av anklagelser. Skall man inte få diskutera detta ämne eller, utan att bli attackerad?
“Vi pedofiler har inga problem till att manipulera barn att ”vilja” det vi vill. Samtycke kan man alltid få (lura till) sig. Och det är just så barnen i efterhand brukar beskriva det. De känner sig lurade och utnyttjade. För de begrep inte vad de samtyckte till.”
Det som dom inte begriper är vilken betydelse som samhället lägger i handlingarna. För ett prepubertalt barn rör det sig bara om nyfikenhet, närhet, spänning, kroppsdelar och saker som kan vara skönt, men barnet lägger ingen större betydelse i sakerna än så. Sedan när det växer upp och inser vilken betydelse som samhället lägger i handlingarna, och anammar samma betydelse själv, först då börjar barnet må dåligt. Så jo, det är stigma som är den stora skurken.
(och för sista gången så är inte jag nijawara. Personligen bryr jag mig inte vad du tror, men för andra skribenters skull så skall inte dom behöva sammankopplas med personer som dom inte är).
juli 26, 2010 kl. 6:09 f m
@ sara
“Läs del 2 och 3 i mitt förra svar. Det är faktorer som påverkar först i puberteten. Så jo, jag är helt övertygad om att barn kan fara illa i efterhand även om samtycket var verkligt och även utan stigma.”
Okay, jag skall läsa. Återkommer med svar i nästa inlägg.
“När förstod du att du var pedofil?”
Varför tror du att jag är pedofil? Lolita var 14 i filmerna och 12 i boken vilket är pubertala åldrar. Pedofili är huvudsaklig attraktion till prepubertala barn generellt 10 år eller yngre. Jag är väl snarare en hetrosexuell pederast isåfall (pederastin brukade sträcka sig från 12-17 i antiken och från 11-19 i japan).
“Äääh, är Du telepatisk så du kan avgöra när BARNET behöver bromsa?”
Om barn skulle få lära sig att säga nej såfort dom inte vill så skulle det inte bli något problem. Men klart att det finns en del pedofiler som inte skulle lära ut det, eftersom det då skulle bli svårare för dom att få sex precis när dom vill.
“Barnen har en egen sexualitet, den sexualiteten har liksom alla människor ”sexuella ramar”. Precis som ni pedofiler inte ska behöva lära er ge mig oralsex, ska barnen behöva gå utanför sina sexuella ramar för att tillfredsställa vår sexualitet, bara för att vi enkelt kan få dem att göra så.”
Jag håller med om att barn har sexuella ramar (barnsexualitet) och jag anser att sålänge man inte går utanför dessa så är chansen minimal att barnet drabbas av framtida stigma.
Men jag anser att även om en vuxen skulle gå utanför ramarna så skulle det fortfarande bara bero på stigma ifall barnet i framtiden skulle må dåligt av det (förutsatt samtycke givetvis).
juli 26, 2010 kl. 6:19 f m
“Men sexualdriften kommer till dem i puberteten, då kommer majoriteten av dem uppleva det som ”privata saker” som de kanske inte alls hade valt att dela med er om de hade förstått.”
Men om sex hade varit något avdramatiserat i samhället så hade dom ju aldrig tänkt så. Kanske dom istället hade tänkt att sex är något man bör dela med sig av, ifall det är det som hade varit normen i deras kultur?
“Saken är den att jag skulle känna skuld och skam för att jag samtyckte till något jag inte vill. Jag skulle känna mig otroligt sviken och utnyttjad. Jag skulle ha svårt att någonsin känna tillit igen. Detta helt oavsett om jag i stunden tyckte om det eller inte.”
Om sex var något avdramatiserat, hur skulle du känna skuld och skam?
Tänk om du bodde i ett samhälle där man upphöjdes till skyarna (kanske pga religiösa skäl) av att ha rollspels-sex under transtillstånd, hade du tyckt likadant där? Nej, med största sannolikhet inte. Utan då hade du sett annorlunda på saken, känt att du gjort något bra, känt dig stolt och blivit glad för att övriga samhället sett upp till dig.
“Grubblandet och negativa känslorna skapar neurotoxiska ämnen som helt kan förklara den skada vi ser hos tex. K-Å.”
Har du nån mer info om detta? och tror du att liknande grubblande hos stigmatiserade pedofiler också kan ge upphov till sådant?
juli 26, 2010 kl. 11:17 f m
Lolita
Kanske är du inte Nija? Först nu blir jag lite tveksam. Han är både tidskrävande och i botten oseriös.
Om du vill diskutera en egen modell då måste du först presentera den, det har du gjort först nu.
Att få ett barns samtycke är inte svårt, ett vanligt knep är att byta samtycket mot något annat. I vart fall om “samtycke” tolkas som att få barnen att säga ja. En skicklig vuxen måste isf också lära sig när ett “ja” egentligen bör vara en “nej”.
Problemet för många offer är just skammen i att de har samtyckt, eller i förekommande fall inte protesterat. (Det är ett riktigt problem, vare sig det har med stigma att göra eller inte.)
Ja, barns sexualitet handlar om nyfikenhet, kelande och lite kläm & känn. Men vuxensexualitet sträcker sig i regel mycket längre än så. Om man då byter till sig barns samtycke till att gå längre så försvinner incitamenten att stanna på den nivån.
Rent hypotetiskt kan vi lära barn att säga nej vid rätt tillfälle. Men fungerar det i praktiken? Vuxenvärlden är usel på att lyssna till barns protester, deras åsikter viftas bort vid så vardagliga och meningslösa situationer som matbordet. Och om de dessutom tidigare har “lovat” blir det svårt att ändra sig. (=samtycke”) För “man ska hålla vad man lovat”… Det är deviser vi idag tutar i barn. (Istället bör vi lära dem att löften får brytas.)
Vi har ju exempel på så kallade positiva fall också. Vad jag vet har det inte förekommit någon forskning som försökt ringa in de gemensamma nämnarna. Men ur den statistik vi funnit verkar de flesta vara pubertetsbarn, även om det sällan kan sägas med absolut säkerhet. Vi är inte blinda för detta, det finns bara inget att greppa om.
Självklart kan man sammanfatta med att i ett hypotetiskt samhälle där barnens gränser alltid identifieras korrekt och respekteras, och där inget stigma finns, så vore förbudet onödigt. Men det vore också en beskrivning av en för oss främmande kultur.
Problemen är bara att vi idag inte kan identifiera några individuella gränser utan en stor portion tur, och att vuxna är usla på att respektera barns gränsdragningar. Och stigmat är starkt mot både barn och vuxna idag.Och slutligen, när det går fel så kan det gå väldigt fel.
Jag är av åsikten att vi måste ta hänsyn till stigmat, eftersom det finns i samhället. Vill vi bli av med det så måste det förklaras bort, precis som man sakta börjat bryta ner stigmatisering mot andra grupper i samhället. Vi kan inte heller likt de homosexuella i Sverige köra vårt eget race i väntan på acceptans. Vi måste förhålla oss till den kultur vi lever i, oavsett vilka fel eller brister vi anser att den har. Och sexuella relationer mellan barn och vuxna är en stor riskfaktor i vår kultur.
Men även utan stigma så skulle vår barnsyn inte räcka till. Barn uppfostras i allt väsentligt till att lyda vuxna och att inte hävda sin rätt/åsikt. Är det ett fundament i en relation med ett barn så är sex dömt att vara på den vuxnes villkor, och då är allt i bästa fall en chansning.
Det finns mycket att förbättra.
Men detta inlägg har hitintills bara handlat om vad vi kan få barn att ställa upp på. Jag undrar varför vi ska förmå barn till att ställa upp på något de inte själva efterfrågar? Den synbara nyttan saknas helt, ungarna har sex ändå när deras intresse nåt den nivån. Det har inga förbud i världen rått på.
Hur tänker du om det?
Det jag reagerar starkast emot är när vuxna inte nöjer sig med barnens “kläm & känn” utan ska driva det mycket längre. För inte ens om barn tål det så är det ett bra argument. Frågan är om de aktivt efterfrågar det.
Alex Limonovic
juli 26, 2010 kl. 11:18 f m
@ Lolita:
Varför tror du att jag är pedofil?
Jag ber om ursäkt för att tillskrev dig en sexuell identitet. Jag förutsatte så eftersom du är här.
Om barn skulle få lära sig att säga nej såfort dom inte vill så skulle det inte bli något problem.
Man kan inte lära barn det i någon större utsträckning. Att vara foglig är, anser jag, en överlevnadsfunktion som vi har med oss i evolutionen. Barn som var till lags och löd hade helt enkelt större överlevnadspotential.
Men jag anser att även om en vuxen skulle gå utanför ramarna så skulle det fortfarande bara bero på stigma ifall barnet i framtiden skulle må dåligt av det (förutsatt samtycke givetvis)
Jag anser att få barn att gå utanför sina ramar påverkar deras framtida personlighet i negativ riktning oavsett om detta handlar om att manipulera en flicka till långt hår eller sex. Det man påverkar är känsligheten hos personens hormonella stressreaktion.
Citat från mw’s blogg:
”Barnuppfostringsproblem är lika gamla som människosläktet. ”Tiderna äro svåra. Barnen sätta sig upp mot föräldrarna”. Låter inte det modernt? Det kunde vara en rubrik i en av våra dagliga tidningar och handla om vår egen ungdom, som det klankas på ständigt. Och ändå är uttrycket funnet inristat på en platta, som man grävt fram i Mesopotamien, åt det hållet där mänsklighetens vagga stått. Ämnet är tidlöst och vad värre är svårlöst.”
(http://suspicio.wordpress.com/2010/07/25/barnuppfostringsproblemet/)
Den dagen samhällets vuxna lär sig respektera barn och ungdomar som fria och egna individer, där man endast manipulerar eller bestämmer över individen om det kan motiveras med ”för barnets eget bästa” kommer vi få minskade problem med våra ungdomar, minskade sjukdomsproblem så som verk, depressioner, blodtrycksfenomen osv.
Min önskedröm som pedofil är att kunna hålla föreläsningar om barnuppfostran. Tänk att kunna börja föreläsningen med att säga:
-”Hej, jag heter Sara och är pedofil..”
Det är min grundinställning och där är sex bara en sak bland många. Sex tillhör kategorin ”frivilligt”. Att det behövs en lag beror på att driften att manipulera(medvetet eller omedvetet) utanför barnets ramar är en drift så stark.
” Men klart att det finns en del pedofiler som inte skulle lära ut det”
Jag tycker inte det handlar om att ”inte skulle vilja lära ut”. Jag tycker inte förövare är egocentriska. Jag anser att det handlar om att man övertolkar barns sexuella signaler och läser in ett ”följ med mig in i sängkammaren” där barnet efterfrågar närhet eller stilla sin nyfikenhet.
Om sex var något avdramatiserat, hur skulle du känna skuld och skam?
Tycker du rollspel är dramatiserat? Mer dramatiserat än annan sex?
Det tycker inte jag.
Jag tror du tolkar ”skuld och skam” fel. Det skulle inte vara skuld och skam inför annan, utan inför mig själv. Det handlar om att jag inte klarat markera mina gränser. Att jag gått med på något jag verkligen inte vill ha erfarenhet av. Det är heller inte unikt för sex, för mig. Jag vill inte heller klättra för bergsluttningar. Jag skulle känna precis lika om någon forcerade mig dit. Men människor har inte någon stark drift att forcera människor till annat än just sex.
Tänk om du bodde i ett samhälle där man upphöjdes till skyarna (kanske pga religiösa skäl) av att ha rollspels-sex under transtillstånd, hade du tyckt likadant där? Nej, med största sannolikhet inte. Utan då hade du sett annorlunda på saken, känt att du gjort något bra, känt dig stolt och blivit glad för att övriga samhället sett upp till dig.
Jag vill inte ha ett samhälle där sex upphöjs till skyarna. Jag vill ha ett samhälle där sex hanteras neutralt, där var och en gör endast det de själva vill och slipper tjat för att det är ”för lite” eller ”fel sort” eller vad det nu än är folk gnabbar om.
Men visst påverkas vi av samhället. Om inget annat så är det ju väldigt tydligt för oss som varit med på 70-talet, före ”alla” rakade sitt kön. Jag skulle vilja ha ett samhälle där man skiljde på närhet, beröring och sex.
Har du nån mer info om detta? och tror du att liknande grubblande hos stigmatiserade pedofiler också kan ge upphov till sådant?
Det finns lite om det i en bok som heter Stress, Rolf Ekman(andra utgåvan). Jag har tänka att jag ska leta upp nyare forskning i detta då jag är väldigt intresserad av ämnet, men har inte hunnit.
Jag är helt säker på att om man kunde samla alla pedofiler som varit unga under 90-talet och gjorde liknande studier på den gruppen skulle man hitta en annan typ av skada(eftersom pressen kommer i ett senare utvecklingsskedde), men absolut skulle man hitta skada tillföljd av stigmatisering.
Det är helt självklart då man även hittar förändringar i hjärnan hos individer med utmattningsdepression. Pressen som pedofil är enorm.
Så jo, det är stigma som är den stora skurken.
Vi har aldrig förnekat att stigma slår mot offer. Det slår lika hårt mot dem som mot oss. Men jag anser fullt och fast att barn ska slippa sex även om det inte skulle ge skador. Skada är inte gränsen för oss vuxna och barn har samma rättigheter som oss vuxna att slippa den sex vi inte önskar.(Det är åter igen inget som är unikt för sex, jag anser som jag sagt även så om tex. flickornas långa hår hur sexigt jag än finner det.)
Om man inte önsketolkar barns signaler, så är det inte mycket lite av den varan de själva önskar.
Jag tycker det är trevligt att diskutera med dig. Tyvärr så är det som jag tidigare sagt så att jag vill prioritera annat. Jag har extremt ont om tid närmsta halvåret. Och den begränsade tid jag har vill jag lägga på pedofila frågor jag finner viktigare.
Men jag skulle tycka det var mycket intressant att ”gå mer på djupet med dig”. Du är en mycket intressant debattpartner. Så jag hoppas innerligt vi möts igen i detta ämne på andra sidan nyår.
Vänligen Sara
juli 26, 2010 kl. 12:50 e m
Sara sätter fingret EXAKT på problemet när hon skriver;
“Jag anser att det handlar om att man övertolkar barns sexuella signaler och läser in ett ”följ med mig in i sängkammaren” där barnet efterfrågar närhet eller stilla sin nyfikenhet.”
Bristen på förståelse för barns sexualitet är A och O i detta.
Man tolkar barns signaler efter sin vuxensexualitet, och det är då det blir fel.
juli 26, 2010 kl. 3:10 e m
@alex
“Men även utan stigma så skulle vår barnsyn inte räcka till. Barn uppfostras i allt väsentligt till att lyda vuxna och att inte hävda sin rätt/åsikt. Är det ett fundament i en relation med ett barn så är sex dömt att vara på den vuxnes villkor, och då är allt i bästa fall en chansning.
Det finns mycket att förbättra.”
Det är väl mest barnets egna föräldrar som det lyder. Ett äldre barn (9-åring) lyder knappast andra vuxna hur som helst.
“Men detta inlägg har hitintills bara handlat om vad vi kan få barn att ställa upp på. Jag undrar varför vi ska förmå barn till att ställa upp på något de inte själva efterfrågar? “Den synbara nyttan saknas helt, ungarna har sex ändå när deras intresse nåt den nivån. Det har inga förbud i världen rått på.
Hur tänker du om det?”
För det första finns fall av pedofilt sex som barnet upplevt positivt. För det andra, även om upplevelsen bara skulle vara neutral för barnet men positivt för pedofilen, så är det fortfarande rätt ifall du ser på det utilitaristiskt.
Sedan verkar barnen vara benägna att gå mycket längre i sina sexuella beteenden, ifall kulturen dom lever i accepterar det.
“Ford and Beach (1951), in their seminal review of cross-cultural and cross-species data, observed that “[a]s long as the adult members of a society permit them to do so, immature males and females engage in practically every type of sexual behavior found in grown men and women” (p, 197) They also observed that juvenile sexual activity in monkeys and apes is “no less natural for the young primate than are the chasing, wrestling, and mock fighting that consume so much of his waking life” (p. 255). Psychologists have all but ignored these perspectives in favor of fitting their descriptions and explanations of juvenile sexuality to current Western values.”
Rind, B., Bauserman, R. & Tromovitch, Ph., Science versus orthodoxy: Anatomy of the congressional condemnation of a scientific article and reflections on remedies for future ideological attacks’ in: Applied & Preventive Psychology 9:211-225 (2000).
juli 26, 2010 kl. 3:19 e m
@sara
“Tycker du rollspel är dramatiserat? Mer dramatiserat än annan sex?
Det tycker inte jag.
Jag tror du tolkar ”skuld och skam” fel. Det skulle inte vara skuld och skam inför annan, utan inför mig själv. Det handlar om att jag inte klarat markera mina gränser. Att jag gått med på något jag verkligen inte vill ha erfarenhet av. Det är heller inte unikt för sex, för mig. Jag vill inte heller klättra för bergsluttningar. Jag skulle känna precis lika om någon forcerade mig dit. Men människor har inte någon stark drift att forcera människor till annat än just sex.”
Om man gör något frivilligt under sin barndom eller vuxna liv och sedan senare i livet så ploppar ideen upp från tomma luften att man inte vill ha erfarenhet av den saken, då tror jag inte effekten blir traumatiserande utan endast lite ångerfull (ifall ideen är anammad från samhällets syn, då kan effekten bli värre). Med andra ord ser jag inte det du pratar om som något större problem.
“Jag vill inte ha ett samhälle där sex upphöjs till skyarna. Jag vill ha ett samhälle där sex hanteras neutralt, där var och en gör endast det de själva vill och slipper tjat för att det är ”för lite” eller ”fel sort” eller vad det nu än är folk gnabbar om.
Men visst påverkas vi av samhället. Om inget annat så är det ju väldigt tydligt för oss som varit med på 70-talet, före ”alla” rakade sitt kön. Jag skulle vilja ha ett samhälle där man skiljde på närhet, beröring och sex.”
Det var endast ett tankeexempel för att visa att skadan i grunden kommer från samhället. Sedan kanske det varken går eller är önskvärt att få fram den samhällssyn som krävs. Dock så kan man försöka lindra på effekterna från samhället så mycket som möjligt. Ifall man därefter hade ett system där pedofiler tilläts ha sex med äldre barn (typ 9-åringar) med vårdnadshavarnas godkännande så att dom kunde ha uppsyn över allt som hände i relationen, så tror jag det skulle kunna fungera.
(du behöver inte svara på detta ifall du inte har tid)
juli 26, 2010 kl. 4:05 e m
Lolita
Det är inga problem att få en nioåring att lyda. Det är ett av grundproblemen i frågan att barn är fogliga inför dem de tycker om.
“För det första finns fall av pedofilt sex som barnet upplevt positivt. För det andra, även om upplevelsen bara skulle vara neutral för barnet men positivt för pedofilen, så är det fortfarande rätt ifall du ser på det utilitaristiskt.”
Helt sant, men jag kan inte se på frågan utilitaristiskt. Den är en filosofi man bör använda med försiktighet. (Det är lätt att hitta på skräckexempel om man vill.)
Jag anser att sex är något man ska ha för sin högst egocentriska vinnings skull, inte bara för att göra någon annan tillfreds. Jag kan inte ens förvänta mig att kvinnor i min omgivning ska “ställa upp”, vilken rätt har jag då att lägga den förväntningen på ett barn? Risken är snarare att det blir en betalning för en glad mamma/pappa. Det kan man gå igenom eld för om man är liten.
(Och jag skulle f.ö. inte heller själv vilja stå till någon annans sexuella förfogande. Jag är kräsen med vilka jag släpper så nära inpå.)
Vist finns det positiva fall. Haken är bara att vi inte på förhand kan veta om det blir positivt, neutralt eller negativt. Jag menar, ett “förlåt” räcker inte om det går fel. Kunde man formulera en handbok “gör så här så går det alltid bra”, så skulle frågan komma i ett annat ljus. Just nu är nog det bästa svaret “fingertoppskänsla”, men vad betyder det? Som Amarso korrekt påpekar så är många “förövare” högst välvilliga och respektfulla, det är alltså inte tillräckligt.
Sedan är det möjligt att det går till på annat sätt i andra kulturer. Men vi kan inte argumentera utifrån om vi levde i dessa kulturer. Vi måste förhålla oss till vår egen kultur. Det är vår spelplan.
I vår kultur har vi gjort till vana att väva in mycket ideologi i våra lagar, vi finner det i allt från sexköpslagen till “hets mot folkgrupp”. Jag tror att det vi bör göra är att rensa ut politisk ideologi (=ner till mer centrala kärnvärden) ur dessa lagar och i hur de motiveras, så får vi se vad som blir kvar.
För även om lagen är onyanserad så har den säkerligen en sund bakgrund. Nämligen att vuxna varit oförmögna att tolka och följa barns gränser. För om dessa följdes så skulle ingen kommit på tanken med ett förbud.
Alex Limonovic
juli 26, 2010 kl. 8:56 e m
Hur många pedofiler i ärlighetens namn tolkar barns signaler som att “följ med mig in i sängkammaren”?
Vad larvigt att tro så om oss.
Jag har då aldrig tänkt det. Och jag kan tillskrivas hinder att tolka människors signaler, eftersom jag har AS.
Om nån går över ett barns gräns så är det nog oftast medvetet. Om än i det undermedvetna. Eller så “råkar det bara bli så”. För att det ena ledde till det andra.
Men barn HAR en sexualitet. Och det FINNS exempel på när barns sexualitet och en vuxen pedofils sexualitet har mötts och det blivit nåt positivt av det. Resten är som sagt om stigma, m.m.
Så ser jag på det rent krasst.
För övrigt, ni som ser er som så förbannat insatta och att ni “gör något”. Var är ni i den stora debatten nu kring barnporr?
Den enda som skriver något för vår sak är jag.
Ni andra kan ju sitta där och mumla “sex med barn är fel. Det är fel!”.
Bah. Skäms ni så jävla mycket över att kunna bli kåt på småbarn eller? Så ni blir handlingsförlamade när det gäller.
Äh, jag kanske är glad att jag slipper moralister runt mig. Vem vet.
Sitt här ni och diskutera gammal skåpmat.
Ett steg framåt, två steg bakåt. Och sen undrar ni varför det inte blir bättre.
juli 26, 2010 kl. 10:28 e m
Håller med dig helt, Amarso.
PS. jag är både fördomsfri och icke-moralist.
Dvs. jag har ingen moral alls.
Och det är jag stolt över.
Pedofili är normalt.
juli 26, 2010 kl. 10:36 e m
Stå på dig, Amarso.
Amarso, inatt drömde jag något härligt om att jag jobbade på
en förskola och det var härligt, drömmen handlade om att jag
och en liten flicka kysshånglade med varandra inne på toa.
Det var gött de.